Carl Bildt 1992

Anne Wibble

Lars Jonung

Bengt Dennis

Bunkergänget

News

Home

Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik.
Det mest flagranta exemplet är kronfallet i november 1992.
Och så kallade man detta ett misslyckande och alla satt kvar.
Det menar jag var ett stort moraliskt haveri

Barbro Hedvall i Filosofiska Rummet, 29/10 2006

Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik. Med det menar jag att politiker som misslyckas med sin politik eller som inte för den politik som dom har gått till val på, vilket faktiskt är grundidén med våra representanter, dom kan i lugn och ro sitt kvar och till och med bli omvalda, i varje fall skyddas av någon form av konsensuskultur kring att i Sverige avgår inte politiker till följd av att deras politik har havererat.

Det mest flagranta exemplet, som jag oavbrutet tjatar om, är kronfallet i november 1992.

Här hade hela det svenska samhället - regering, opposition, näringsliv och alla - försvarat kronans värde med oerhört stora insatser och sedan tvingades man i alla fall i november 1992 att släppa kronan och den föll då ner med en ganska kraftig värdeminskning som framför allt gick ut över ett stort antal privatpersoner och mindre och medelstora företag.

Och så kallade man detta ett misslyckande och alla satt kvar. Det menar jag var ett stort moraliskt haveri inte bara i penningpolitiken.

Barbro Hedvall i Filosofiska Rummet, Söndag den 29 oktober 2006
Repris P1 fredag den 3 november kl 21.03

De som varnade för kronkursförsvaret


En märklig sak med svensk politik är att stora skandaler kan inträffa utan att någon tar ansvar för dem.
Hansson, Belfrage, Bildt och Magdalena Andersson
Karin Pettersson, Aftonbladet 2016-04-24

Även generaldirektör Ingemar Hansson kände till Dyrssens samtal.
Hansson är också tidigare kollega till Frank Belfrage. Tillsammans jobbade de som topptjänstemän för regeringen Reinfeldt.
Hansson och Dyrssen som statssekreterare, Belfrage som UD:s högste ämbetsman och Carl Bildts närmaste medarbetare.

Det pikanta i den här historien är att finansminister Magdalena Andersson, som är ansvarig för Skatteverket i regeringen, själv tidigare var över­direktör på myndigheten vilket är exakt samma jobb som Helena Dyrssen har nu.
Ingemar Hansson är Magdalena Anderssons före detta chef.

Sverige är sannerligen ett litet land.

Full text

Början på sidan

Det här är maktens syn på hur samhället fungerar nu, sade en svensk kollega efter att vi båda sett Maud Olofssons framträdande i Aktuellt häromdagen. Att det går bra att ljuga, eller att vägra svara på frågor. Att låtsas som om det är vi som inte förstår hur vårt eget statsskick fungerar.
Att svenska folket accepterar en sådan behandling hur som helst utan att protestera.
Har svenska politiker alltid varit så här chockerande arroganta? Så … dåliga?
Jenny Nordberg, SvD 16 maj 2014

De verkar snart alla arbeta efter samma handbok, och dela samma obegripligt värdelösa pr-konsult. Så ängsliga, så mediestyrda, och så alltigenom oinspirerade,
och med en missuppfattning om att skylla-ifrån-sig-spinn alltid är bättre än normal uppriktighet.

Full text

Striden om Maud Olofssons medverkan eller icke-medverkan i KU är uttryck för ett systematiskt mönster för hur kvinnor behandlas i politik och näringsliv.
Det är en ödets ironi att hon hängs ut inför öppen ridå samtidigt som debatten i övrigt präglas av vem som kan överträffa vem i fråga om feminism, skriver Kristina Jonäng (C).

Man kommer inte undan med lögner
Detta borde Fredrik Reinfeldt ha lärt sig av hur regeringen Persson hanterade efterspelet till tsunamin, Göran Eriksson svd.

Början på sidan

Kronförsvaret är ett exempel på när grupptänkande och felaktiga historiska analogier färgar tänkandet.
Priset för denna mobilisering i svensk konsensus var inte bara ekonomiskt utan också intellektuellt:
de fåtaliga nejsägarna hamnade i kylan.
Peter Wolodarski, signerat, DN 9 september 2012

Början på sidan

Alla som var för EMU i folkomröstningen har förbrukat sitt förtroende och bör avgå
Rolf Englund blog 2012-04-13


Barbro Hedvall om EMU


Dum och lurad
Hösten 1992 misslyckades den svenska regeringen i sin ekonomiska politik, den 19 november släppte den kronförsvaret. Det kallades ett misslyckande - och alla satt kvar.
Fler än jag måste rimligen ha känt som jag - lurad och dum.

Efter det röstade jag blankt. Till i år. Då framträdde alliansen med ett måttfullt reformprogram för att ersätta bidrag med arbete.
Regeringsbildaren var noga med att poängtera att han ville se sin regering som hela Sveriges regering, att det handlade om att överbrygga klyftor och övervinna utanförskap.
Men ändå. När ett parti går till val med det bärande temat: Vi har tänkt om, vi har lyssnat, det här är vad vi nu vill göra, har vi då inte rätt att bli besvikna när de visar sig ha sina gamla, av väljarna en gång förkastade idéer och attityder kvar?
Barbro Hedvall, DN 13/10 2006


De femhundra procenten år 1992 ifrågasattes på den tiden endast av ett fåtal, trots att politiken i historiens ljus framstår som vansinnig.
Såväl ekonomkår som politiker på båda sidor blockgränsen stod bergfasta i övertygelsen upp för den fasta växelkursen.
Varför det blir på det sättet kan man spekulera kring. Kanske är förklaringen så enkel att nationalekonomer är flockdjur som följer trender mer slaviskt än andra grupper.
Eller så är det samhällseliten inom såväl akademi som politik och näringsliv som fostrar kollektiva tankemönster.
Lotta Fogde, Kolumn DNs ledarsida 4/5 2007


Dennis vid Poltava
Men om nu kronan var felvärderad och det kanske inte alls hade gått att försvara den, var kronförsvaret ändå rätt? Ja, sade de ansvariga omedelbart efteråt, och ja, säger de ännu.
Barbro Hedvall i Expressen 98-10-20


I onsdags kväll höll Carl Bildt en föreläsning till Anne Wibbles minne
Han blickar ut över världen i dag och tillbaka till de egna insatserna.
Med dem är han i allt väsentligt nöjd.

Glapp i minnesbilden ... den stor finanskrisen, kronfallet och den stora arbetslösheten
Barbro Hedvall, DN:s ledarsida 12/5 2006

Här finns, misstänker jag, ett glapp mellan breda väljargruppers minnesbild och den förre statsministerns. Förvisso genomförde hans regering åtskilligt för att avreglera och öppna Sverige för konkurrens och nytänkande, men dett har inte skymt den stora finanskrisen, kronfallet och den stora arbetslösheten.


Villy Bergström om Anne Wibble:
I en begynnande konjunkturnedgång, 1991, stramade hon åt ekonomin med stor kraft och bevisade att keynesianismen håller: Hon framkallade efterkrigstidens första riktiga depression.
Läs mer här

Anne Wibble svarar på fråga från Rolf Englund
på Nationalekonomiska Föreningen, januari 1992.

Rolf Englund frågade i princip om vi klarar av ett längre stålbad. Jag kan inte se att vi har några alternativ. Självklart kommer vi att klara det eftersom vi måste klara det.
Läs mer här

Carl Bildt om Anne Wibble, SvD 16/3 2000:
- Anne Wibbles bortgång innebär inte bara att många av oss förlorat en nära vän, utan också att vår samhällsdebatt förlorat en av sina viktigaste röster under de senaste decennierna.
- Den som ser tillbaka på den ekonomiska politiken i Sverige under dessa decennier ser hur rätt hon hade och hur rätt hon fick.
Läs mer här


Teveprogrammen med Göran Persson
och det ömtåligaste av det ömtåliga - nejet till euron har väckts upp
Barbro Hedvall, signerat DNs ledarsida 5/4 2007


Carl Bildt om EMU i folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994:
"Jag redovisade allt och dolde inget"
Läs mer här


Ur Carl Bildts veckobrev v1/2002
Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.
Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik.
Läs mer här