Home - Index - News - Krisen 1992 - EMU - Economics - Cataclysm - Wall Street Bubbles - US Dollar - Houseprices

"Slutsatsen för den tveksamme men inte federalistiske väljaren bör bli att ta beslutet att inte rösta i EU-valet"

Rösta inte på dom. Det bara uppmuntrar dom
Rolf Englund 2009-05-18

Agendas partiledardebatt häromdagen var aviserad som en debatt inför EU-valet. Men många måste ha resonerat som Fredrik Reinfeldt. Eftersom man inte kan påverka EU särskilt mycket med sin röst är det inte så rationellt att lägga ned nästan två timmar på en debatt som antagligen inte handlar om något konkret. Den sista kvarten, skrev Danne Nordling på sin blog, som skulle handla om EU blev precis som förväntat: den handlade inte om någonting konkret utan tog upp ett löst resonemang om varför det var viktigt att rösta den 7 juni.

Det är inte viktigt för väljarna att rösta i EU-valet. Däremot är det viktigt för vår EU-kramande överhet att valdeltagandet blir högt. De lägger ner mycket möda på att fösa folket till valurnorna för att skapa något slags legitimitet åt den Europeiska Unionen. Det gjorde man även i den tidigare Sovjetiska Unionen och dess Trabant-stater.

- Vi är inga socialdemokrater i EU. Det finns stora skillnader i synen på europeisk politik mellan socialdemokrater och moderater, försäkrade Per Schlingmann på newsmill den 15 maj. Konflikten mellan de politiska alternativen kokar ned i två kärnfulla frågor, skrev han och frågade retoriskt, milt uttryckt:
Ska vi föra en ansvarsfull ekonomisk politik eller ska vi knäcka statsfinanserna?
Och vill vi att klimatutmaningen ska lösas tillsammans med andra länder eller kan vi lösa den själva?

Politikerförakt är något allvarligt. Men än allvarligare är det politikernas väljarförakt som Schlingmanns frågor är ett talande exempel på.

- Det spelar roll vilka som skickas till Bryssel, skrev Per Gudmundson på SvD:s ledarsida den 14 maj. Han hade varit i Åkersberga och lyssnat på Gunnar Hökmark, Stefan Fölster och Johnny Munkhammar, numera moderat. Fölster och Munkhammar har skrivit en bok, "Sköna Europa" (Kalla kulor förlag) där de argumenterar för vad de kallar "ett reforminriktat EU". I ett inlägg på Newsmill har de beskrivit sitt budskap: "Europa behöver mer kapitalism och mindre politisk styrning".

Fölster och Munkhammar hävdar att fortsatta framsteg i EU är beroende av politiker som ser skillnad mellan statliga angelägenheter och överstatliga, och som ser att EU ska vara en garant för individens rätt mot överheten, och inte tvärtom.

Det låter bra, men på vilket parti skall man rösta på för att stoppa EU-tåget som dundrar fram mot något som i allt väsentligt kommer att bli ett Europas Förenta Stater, eller Neuropa som det hette förr.

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - "ever closer union" - som är själva grundbultsfelet med EU. Det de europeiska folken har sagt nej till, vid de få tillfällen de har fått yttra sig, är att EU skall utvecklas till en stat.

Man måste vara blind om man inte ser att EU skaffar sig statens alla institutioner och symboler, flagga, mynt, president, parlament, domstol, försvar - och - som man nu försöker - en grundlag.

Det började med Rom-fördraget som leder tanken till den för en del storslagna uppgiften att återskapa ett nytt romerskt rike. Den som vill kan gärna jämföra en karta över det utvidgade EU med dess föregångare. Rumänien, ett av våra senaste broderfolk, har sitt namn från Rom, vari det var en delstat.

I min egenskap av ekonom var jag länge konfunderad över att man från ledande EU-håll var så besatt av tanken att skapa en gemensam valuta, Euron. Den enklaste analys av sakfrågan visar ju att det är en felaktig tanke. Att ha samma valuta, och därmed samma ränta, i ett så stort område med så begränsad inre rörlighet och så stora regionala skillnader är en dum idé.

Och inte har man, men man kanske får, en gemensam skatte- och utjämningspolitik.

Till slut kom jag fram till det uppenbara skälet för euron. Den kan rationellt försvaras enbart som en byggsten i byggandet av Europas Förenta Stater.

Eftersom vi har yttrandefrihet står det var och en fritt att argumentera för att Europas gamla nationalstater skall upphöra och i stället bli delstater, något slags storkommuner, inom Unionen.

Men detta skall då sägas rent ut och inte genomföras i smyg. Man skall inte låtsas som om den stora frågan för väljarna är om de skall rösta på den moderata listan eller den socialdemokratiska.

Överst på moderatlistan står Gunnar Hökmark, i onåd hos partiledningen, efter att ha varit både partisekrerterare och ekonomisk talesman och därmed chefsarkitekt bakom det valnederlag som tillskrevs den hygglige Bo Lundgren,

Överst på socialdemokraternas lista står Marita Ulvskog, i onåd hos partiledningen, ironiskt nog för att ha varit för lite EU-vänlig, ja hon var emot EU-anslutningen och röstade mot EMU. Nu skall en röst på henne stärka EU:s legitimitet.

Och så har vi det här med flaggan. När EU:s grundlag hade avvisats i folkomröstningar döptes grundlagen – The Constitution – om till Fördrag. Man tog, ur fördraget, bort Flaggan och Hymnen för att blidka de som inte ville att EU skulle bli en stat och drev igenom fördraget i de flesta medlemsländerna, däribland, i all tysthet, i Sverige.

Nu är det väl ingen som tror att EU-flaggan kommer att halas och att spelandet av Hymnen kommer att upphöra.

Alain Lamassoure, EU-parlamentariker och ersättare i parlamentets Committee on Constitutional Affairs, ledde skrivandet av delar av Lissabon-fördraget, har sagt att "we will play the European hymn or fly the flag whether it is mentioned in the new treaty or not."

Mera rakt på sak var skribenten hos The Federal Union blog
http://www.federalunion.org.uk/blog/2007/12/fate-of-eu-flag.html

On the one hand, including features such as the flag and the anthem in the treaty gave the impression that the EU was set on acquiring state-like features in a way that disturbed some of the voters. Cooperation in the detailed manner set out in the constitutional treaty, yes; high-flown ambitions, no. The success of the Monnet method is based on satisfying immediate needs in Europe in a manner consistent with meeting longer-term objectives but actually separate from them. Maybe the inclusion of the flag and the anthem blurred the difference between the short term and the long term in an unhelpful way.

Europadagen firas till minne av den 9 maj 1950 då Robert Schuman lade fram sitt förslag om skapadet av ”ett organiserat Europa”. På EU:s egen officiella sida beskrivs dagen så här:
Today, the 9th of May has become a European symbol (Europe Day) which, along with the flag, the anthem, the motto and the single currency (the euro), identifies the political entity of the European Union.

EU-Parlamentet är en annan viktig symbol. Däremot är det inget parlament. I alla fall inte ännu.

- Ett av de avgörande argumenten för mig mot en federal utveckling är att jag inte tror att det kommer att gå att skapa ett europeiskt parlamentet som kommer att upplevas som legitimt som lagstiftare av folkflertalet i Europa, sade Göran Persson i DN 19/1 2003.

Det är en tung invändning. EU-parlamentet bör förbli en symbol. EU bör inte bli en stat.

Tag gärna fram och läs vad Fichtelius skrev i sin intervjubok på sid. 391 där Göran Persson säger:
- Logiken i det hela rör sig i federativ riktning... Sch! säger Kohl åt mig när jag tar upp det.

Slutsatsen för den tveksamme men inte federalistiske väljaren bör bli att ta beslutet att inte rösta i EU-valet. Eller som någon libertarian sade inför ett annat val.

- Rösta inte på dom. Det bara uppmuntrar dom.