Home - Index - News - Krisen 1992 - EMU - Economics - Cataclysm - Wall Street Bubbles
US Dollar - Subprime - Houseprices

Finanskrisen

Finanskrisen
Skuldbördan fördelas med inflation
Rolf Englund, Barometern, 20/10 2008

Man behöver nu inte längre diskutera om världens finansmarknader kommer att kollapsa. Man kan istället konstatera att världens finansmarknader redan har kollapsat. Det är förklaringen till de belopp av ofattbar storlek som världens regeringar på sina skattebetalares vägnar nu är nödda och tvungna att ställa upp med.

Det hela verkar svårt att förstå därför att det är så många nollor inblandade. Men i själva verket är det ganska lätt att förstå. I synnerhet efteråt. Men även innan, hade de, som hade betalt för att förstå, bort förstå vart det hela var på väg.

Det handlar i grund och botten om det som de flesta människor talat om på middagarna med sina vänner de senaste åren; de stigande priserna på villor och bostadsrätter. Det var länge sedan folk som ville bli rika satte igång att spara av sin lön. Under decennier har man i Sverige, USA, England och många andra länder blivit rik genom att köpa en bostad.

För bankdirektörerna gällde samma sak. Ju mer de lånade ut, desto rikare blev inte bara banken, utan ofta även han själv.

Huspriserna fortsatte att stiga och alla var glada. Visserligen steg hushållens skulder för köp av bostäder, segelbåtar och nya bilar, men vad gjorde det så länge huspriserna fortsatte att stiga. Statens skatteinkomster steg och statsfinanserna var goda, verkade det som.
Men, som den amerikanske ekonomen Herbert Stein, har sagt "Det som inte kan fortsätta i all evighet kommer att få ett slut ("If something cannot go on for ever, it will stop.)
Och det hela började få ett slut när de amerikanska huspriserna började sjunka.

Allt fler hushåll i USA bor i bostäder som inte längre är värda det som de är belånade för. Men det vet ju alla husägare är det inte behöver innebära någon omedelbar katastrof. Så länge man har jobb och kan betala räntan, och eventuell amortering, är banken bara glad för att blunda. Villaägarna i alla länder har förenat sig och skaffat sig förmåner. Såsom i Sverige så ock i USA. Där har villaägarna dessutom den stora förmånen att de kan lämna tillbaka huset till banken, och därmed bli skuldfria. I Sverige har villaägaren sin resterande skuld kvar. I USA däremot blir det banken som får ta förlusten. Bra för villaägaren, men illa, mycket illa, för banken.

Dessvärre är det alltså inte så att det bara är något slags förtroende som måste återställas. Det handlar om riktiga förluster, pengar som bankerna inte kommer att få tillbaka.

Det kanske inte är bankerna som inte får tillbaka pengarna. Bankerna har nämligen buntat ihop sina fordringar, förpackat dem som obligationer, som obegripligt nog fått AAA-stämpel på dem och sedan har de sedan hamnat i till exempel de svenska AP-fondernas portföljer. Eller kanske hos det som nu heter Swedbank, men som var, och i många vanliga människors ögon fortfarande är, Sparbanken.

Den naiva föreställningen man är uppfostrad med är att man sätter in sina pengar i exempelvis Sparbanken och sedan lånar banken ut pengarna till någon företagare i bygden som behöver köpa en ny maskin. Inte många insättare hade räknat med att sparbanken skulle låna ut pengarna till spekulationsbyggen i Baltikum.

För att öka bankens vinst och direktörernas bonusar har bankerna också lånat upp pengar på marknaden, på till exempel 30 eller 90 dagar. Lån som skulle lösas med nya lån på marknaden om 30 eller 90 dagar.

Det är det som nu inte längre har gått. Nu får de lån av staten. Men hur och när skall bankerna kunna betala tillbaka de lånen?

Det får väl bli genom inflation, ett beprövat sätt att sänka skulders realvärde.

Det finns alltså en pengamässig skuldbörda, som måste fördelas. Det finns också en låt oss kalla det moralisk skuldbörda som skall fördelas. Men det är så många som har felat, bankdirektörer och bankinspektioner, politiker och journalister, så det kommer väl inte att utkrävas något ansvar den här gången heller. Lika lite som efter den svenska bank-, finans- och valutakrisen 1992, där den dåvarande statsministern nu har återkommit som utrikesminister.

Rolf Englund

Artikeln hos Barometern

KPI - Konsumentprisindex - och annat om inflationen