Home - Index -
News - Krisen 1992 - EMU - Cataclysm -
Wall Street Bubbles - Huspriser
Dollarn - Biggles - HSB - Löntagarfonder
- Skuldkrisen -
webtips -
Links - Contact
Bäckström har både rätt och fel.
De automatiska stabilisatorerna har sina poänger.
Lars Heikensten och Klas Eklund, DN Debatt 4/7 2007
Lars Heikensten, 55
Utvecklingen i euroområdet har ju varit
mer problematisk än jag trodde. Därför tror jag att ett
EMU-beslut i Sverige dröjer.
Men om våra grannar Polen och de baltiska länderna går med kandet förändra mycket
Intervjuad i DN av Disa Håstad inför sin födelsedag, 11/9 2005
RE: Bunkern sitter kvar
Riksbanksfullmäktiges
ordförande Sven
Hulterström (s) och
vice ordförande Johan Gernandt (m)
säger i ett gemensamt uttalande att:
"Valet av Heikensten och
Srejber är ett
uttryck för förtroende för den förda penningpolitiken och
att fullmäktige vill säkerställa kontinuitet i Riksbankens
arbete. Det innebär också att Riksbanken är väl
förberedd för ett inträde i EMU om riksdagen fattar ett
sådant beslut." (DI 2002-06-14)
Hellre Srejber än Heikensten
Affärsvärlden
19/6 2002
En hel del talar för att räntehöken Eva Srejber borde ha fått jobbet som riksbankschef i stället för Lars Heikensten.
BITTERT AVSKED - Marknaden sågar Riksbanken
Avgående riksbankschefen Lars Heikensten får ett svagt slutbetyg
Dagens Industri 2006-01-04, reporter Cecilia Skingsley
6 av 17 ränteförvaltare ger Riksbankens kommunikation underkänt.
Den vanligaste kritiken är att Riksbanken låter sig påverkas av regeringen, att den har svajig analys och att räntesänkningen i juni var onödigt stor.
”Ynkligt att ge upp” ”De har helt tappat styrförmågan och vad de egentligen ämnar styra efter. Inflation, tillväxt eller rent av vad Göran Persson efterfrågar”, skriver en kritiker.
”Ynkligt att ge upp i juni (då Riksbanken sänkte med en halv procentenhet, DI:s anm). De blev politiskt köpta och tappade det förtroende de så duktigt byggt upp”, skriver en annan.
Se även:
Den nuvarande vice riksbankschefen Villy Bergström reste 1971 till Pyongyang på den nordkoreanska regimens bekostnad.
Tillsammans med sin reskamrat Kurt Wickman skrev han en obehaglig liten bok, Bilder från Nordkorea
När det svenska banksystemet var nära att bryta samman i början av 1990-talet togs många ekonomer på sängen. Få förstod vad som komma skulle.
Regeringens långtidsutredning från 1990, som leddes av Lars Heikensten, sedermera riksbankschef, räknade med högre BNP-tillväxt än under 1980-talet.
Peter Wolodarski, signerat, DN 16/10 2008
Men turbulensen på finans- och valutamarknaderna framkallade den djupaste nedgången på 60 år och en kraftigt stigande arbetslöshet.
"FASTIGHETSPRISERNA SÅGS INTE SOM ETT PROBLEM"
Heikensten i april 1990: Brist på arbetskraft präglar de flesta framtidsbilder som målas upp i dag,
Ur Finanstidningen 2000-02-25
Riksbanken medger fel i
statistiken
Den ekonomiska statistik som utgör grunden för
Riksbankens penningpolitik lider av allvarliga brister. Tillsammans med SCB
skall banken nu hårdgranska den offentliga statistiken.
"Vi är offer för statistiska villor", medgav vice riksbankschefen Lars Heikensten i finansutskottet på torsdagen.
"Vi avser att sätta igång ett arbete för att se över statistiken och vi tänker ta upp frågan med regeringen för att få pengar till en omfattande utredning", sade Heikensten.
Det är framför allt den för ekonomin och Riksbanken så viktiga produktivitetsstatistiken som haltar. I USA har man nyligen gjort en omfattande översyn av såväl sifferunderlag som beräkningsmetod. Något som den amerikanske vice handelsministern Robert Schapiro bekräftade i en intervju i Finanstidningen (22/2).
Beskedet om en statistiköversyn välkomnas av Hans Olsson på statliga Konjunkturinstitutet och en av författarna till finansdepartementets långtidsutredning.
"Det är på tiden. Vi har underskattat produktiviteten i landet under lång tid", säger Olsson.
I den bilaga som Olsson skrivit beräknas den svenska tillväxten öka med i genomsnitt 1,9 procent per år fram till 2015. Lägger man dock in en något högre produkttivitetstillväxt stiger den totala tillväxten, vilket på flera års sikt har stor betydelse. Det visar på vikten av att ha tillförlitlig statistik, menar Olsson.
Stigande produktivitet gör också att inflationsrisken minskar då effekterna av stigande löner dämpas. Det leder till att behovet för Riksbanken att höja räntorna minskar.
En av de största missarna, menar Olsson, är att produktiviteten i den offentliga sektorn automatiskt sett till noll.
För Sveriges del innebär det en stor nackdel, framför allt om man betänker att man i andra länder räknar annorlunda. Ofta sätts produktiviteten i offentlig sektor schablonmässigt till 1 procent.
Mot bakgrund av de senaste årens neddragningar och effektiviseringar i landets kommuner och landsting är det på tiden att se över rådande nollpraxis, anser bedömare.
Utdrag ur DI 1998-12-01: Lars Heikensten: "Det värsta är
över"
Reporter: Gunnar Örn
- Risken för en allvarligare global kris förefaller ha minskat något. Världens centralbanker har hjälpt till att dämpa oron genom att sänka sina styrräntor. Det sa vice Riksbankschef Lars Heikensten på måndagen i ett anförande han höll vid Stora Aktiekvällen.
"Räntesänkningarna har medverkat till att oron på de finansiella marknaderna dämpats något den senaste tiden."
Lars Heikensten övergick sedan till att tala om vad Sverige i egenskap av medlem i Internationella valutafonden IMF kan göra för att förbättra det internationella finanssystemet. En översyn av kapitaltäckningsreglerna för banker, de så kallade Baselkraven, skulle kunna vara ett första steg.
"Det var häpnadsväckande att bankerna lånade ut som de gjorde, bland annat till LTCM". Hedgefonden LTCM, med de båda ekonomipristagarna Myron Scholes och Robert Merton i ledningen, sattes under tvångsförvaltning i slutet av september sedan den förlorat motsvarande 40 miljarder svenska kronor på misslyckade spekuationer.
Vice Riksbankschefen kom också med lite försiktig kritik av IMFs krishantering i Asien. Problemen där skiljer sig delvis från dem fonden hanterat tidigare: "Det är till exempel inte lika enkelt att ordinera en räntehöjning för att stabilisera växelkursen, när högre räntor samtidigt kan orsaka svårigheter i ett svagt banksystem eller bidra till en statsfinansiell kollaps."
Tillägg RE:
- På motsvarande sätt som i den svenska ekonomin på 80-talet hade den goda tillgången på kapital drivit upp priserna på aktier och fastigheter - en bubbla hade skapats. Till bilden hörde också i en del fall bytesbalansunderskott och fasta växelkurser som blivit ohållbara. Ett gemensamt drag var också mycket kortfristig utländsk upplåning. http://www.riksbank.se/pressmeddelande/tal/read.asp?ArticleID=1086
Lars Heikensten, vice riksbankschef, i Sydkorea 98-07-15
First, let me say a few words about the macroeconomic background to the crisis in Sweden.
There are both similarities and differences between Sweden and Asia. In the following I will touch on some of them. It should also be remembered that substantial differences also exist between the Asian countries.
One common factor is the fixed exchange rate. In Sweden this led to high levels of foreign borrowing, particularly in the private sector.
In addition it made it difficult to counter the gradual overheating of the economy by applying contractive monetary measures — raising interest rates tended to increase capital inflows which, to the extent they were monetised, further contributed to the overheating.
Förre finansrådet, nuvarande chefsekonomen vid Handelsbanken, Lars Heikensten, intervjuas i Nerikes Allehanda.
- På finansdepartementet uppfattade vi inte att de kraftiga prishöjningarna på fastigheter kunde leda till något problem, säger Heikensten.
- Det var en brist i signalsystemet. Finansdepartementet tittade inte alls på problemet. Själv ägnade jag mig åt transfereringssystemen, säger Heikensten, och drar slutsatsen att den politiska apparaten inte är fulländad.
Källa: Nerikes Allehanda 11 februari 93-02-11
1 oktober 1992
Lars Heikensten, då Handelsbankens chefekonom, nu vice Riksbankschef, i Dagens Nyheter. Hans slutsats var att det var uppenbart att vi skulle hålla ut den närmaste tiden, även om priset var högt.
Effekterna på samhällsekonomin av en begränsad period - några veckor, kanske en månad - med mycket hog räntor är enligt min mening betydligt lättare att fördra än de troliga konsekvenserna av en eventuell devalvering.
Det finns ingen anledning att kasta in handduken i kampen om kronan. Förutsättningarna att få svensk ekonomi på fötter under de närmaste två åren är goda. Samtidigt är de negativa effekterna av en devalvering mycket stora.
Finansrådet Lars Heikensten daterade
förordet i april 1990.
I rapporten "Kommunerna på 90-talet -
krav och restriktioner; bilaga 20 till LU90" sades (s.55) att "för bara
några år sedan" dominerade hotet om en långsiktig brist
på arbetstillfällen framtidssynen. Brist på arbetskraft
präglar de flesta framtidsbilder som målas upp i dag, hette det.
Därför hade arbetslöshetens konsekvenser för kommunerna i LU90, till skillnad från LU87, då den fått ett särskilt kapitel, "fått en undanskymd roll". Utredningen hade emellertid i sina "finansiella framtidsanalyser satt in baskalkylens reala resursbehov i tre alternativa omvärldsbilder". I ett av alternativ stiger arbetslösheten till knappt tre procent per år under 1990-talet.
Källa: Rolf Englund, Utredningsrapport: Systemskiftet i kommunerna, Timbro 1993
Åke Ortmark om Lars Heikensten