Home - Index -
News - Krisen 1992 - EMU - Cataclysm -
Wall Street Bubbles - Huspriser
Dollarn - Biggles - HSB - Löntagarfonder
- Skuldkrisen -
webtips -
Links - Contact
Asiens skuldkris hot mot världsekonomin
Rolf Englund VI-direkt, mars 1998.
Krisen i Asien är allvarlig. USA:s biträdande finansminister Larry Summers har angivit orsakerna: svaga inhemska banksystem, en icke-uthållig kombination av penning- och valutapolitik, stor volym av kort upplåning använd för långsiktiga investeringar, upplåning i utländsk valuta för inhemska ändamål. Dessa misstag förvärrades av växelkurser som var ohållbara på sikt och politisk inblandning i ekonomin.
Många personer och institutioner som haft till uppgift att inse detta redan i förväg: banker, kreditvärderingsinstituten och organ som IMF och Världsbanken, försöker nu hitta förklaringar till att de misslyckades med detta. Allvarligast är läget för Indonesien, med nästan 200 miljoner invånare. Valutan har sjunkit till en nivå där de flesta företag och banker konkursmässiga med sina utlandsskulder på 70 miljarder dollar (560 miljarder kr). IMF har hotat med att dra tillbaka sina lån på 43 miljarder dollar om Indonesien gör allvar av sina planer att återgå till fast växelkurs med en sedelfond liknande Hongkongs.
IMF har redan satt ihop lånepaket på 100 miljarder dollar (800 miljarder kr). IMF lånar i sin tur upp pengarna mot borgen av medlemsländerna och deras skattebetalare. I den amerikanska kongressen säger kritikerna av ökade anslag till IMF att lånepakten i första hand gynnar rika banker, men förslaget går nog igenom. Ingen politiker vill kunna anklagas för att ha förorsakat en ny Depression.
Riksbankschefen Urban Bäckström har pekat på likheterna mellan krisen i Asien nu och med vad som hände i Sverige 1992. Bakom båda kriserna låg en stor upplåning i utländsk valuta från företag och banker. Eftersom länderna hade ”en fast växelkurs” lånade företagen gärna upp i utländsk valuta, till lägre ränta, och använde pengarna till bl a byggande av kontorshus.
När ländernas riksbanker inte längre kunde försvara växelkursen steg utlandslånen räknade i inhemsk valuta. Även Anders Åslund har på DN-Debatt (98-01- 26) gjort en liknande analys: ”Asienkrisen är i hög grad en normal aktie- och fastighetskris, orsakad av överdrivna prisstegringar på både aktier och fastigheter, som följdes av våldsamma prisfall ungefär som i Sverige 1989. Parallellerna med den långsamma och feldimensionerade liberaliseringen av Sveriges kapitalmarknader under andra hälften av 1980-talet, som ledde till en spekulativ bubbla, är tydliga”.
De japanska bankerna står för en stor del av krediterna till länderna i Sydostasien. Redan dessförinnan var läget kritiskt för de japanska bankerna. Den amerikanske centralbankschefen tog nyligen ordet deflation i sin mun. Han nämnde fallande tillgångspriser, som priser på aktier och fastigheter. Han påminde om det tidiga 30-talet.
Nyligen träffades G7-gruppen i London. Krisen i Asien dominerade överläggningarna. Den amerikanske finansministern fick där sina kolleger med sig kraven på att Japan borde öka sin inhemska efterfrågan och därmed sin import. Det skulle underlätta för omvärlden. Bakgrunden finns i USA:s handelsunderskott som blev 912 miljarder kr under 1997, den högsta siffran på nio år. Japan har ett stort handelsöverskott, dock förhållandevis mindre än Sveriges.
Krisen i Asien hotar Europas tillväxt
Det hävdas ofta lugnande att Asien köper mindre än tio procent av Europas export, mot mer än 30 procent av USA:s export. Men när handeln mellan EU-staterna sinsemellan nettas bort, som handeln mellan USA:s delstater, blir handeln med Asien cirka 30 procent, en siffra nära den för USA.
Det verkligt domedags-scenariot ser ut så här: Japanska bankkonkurser leder till en krasch på Wall Street. Det gör att de amerikanska konsumenterna, nu spendersamma bl a därför att deras pensionssparande i aktier har varit så lönsamt, köper då mindre och sparar mera och dollarn sjunker.
Asienkrisen kan i värsta fall utlösa något liknande.
Rolf Englund
Denna artikel är, tycker jag, en av mina bästa - klicka här för fler av mina bästa opus.
Wanted: a guardian of the world’s financial system
It is time for a fundamental discussion about updating the 1944 Bretton Woods agreement
John Grieve Smith, FT April 12 2007