Bildt och Mona försvarar kronkursen News Home |
Rolf Englund IntCom internetional
Index - News - 1992 - EMU - Cataclysm - Economics - Wall Street - US Dollar Washington’s Congressional Oversight Panel has summoned Mr LundgrenBeräkningar från IMF och ett antal kreditvärderingsinstitut pekar mot att Enligt IMF:s snittskattning blir kostnaderna för staten 7,7 procent av BNP, och olika kreditvärderingsinstitut har uppskattat utgifterna för det svenska bankstödet till 5-10 procent av BNP. Banken tjänar mer nu än före krisen på sin utlåning till bostäder. Trots att Nordeas kostnader för att låna egna pengar är högre än före krisen finns inga planer på att gå med i det statliga garantiprogrammet som både Swedbank och SEB deltar i. Inte nog med att en släpphänt reglering och intern styrning förorsakat två inhemska finanskriser på 15 år, Interest rate cuts work their way through to the real economy by a number of transmission channels. How to solve the financial crisis? Sluta dalta med krisbankerna Bo Lundgren, som ledde Bildtregeringens insatser för bankerna och nu på Riksgälden administrerar upprepningen, har som "Mr Fix It" turnerat världen runt med denna framgångssaga. Det blir inte plus minus noll ens vid en snäv värdering av bankstödet. Den gängse kalkylen bortser bland annat från drygt 30 miljarder i förlorade ränteintäkter på det kapital staten pumpat in i krisbankerna, påpekade tidningen Affärsvärlden 1996. I själva verket stannade nettokostnaden för bankstödet på 55 miljarder kronor, det vill säga 3-4 procent av dåtidens BNP. Ekonomerna Peter Jennergren och Bertil Näslund har kommit till liknande resultat: netto gick staten back med 35 miljarder. Till detta kommer en svårberäknad alternativkostnad för den statliga bankgarantin. När staten åtog sig att vid en eventuella betalningsinställelser överta bankernas lån kunde bankerna tillgodogöra sig lägre inlåningskostnader. Om den svenska regeringen i stället som den norska lagt under sig alla banker i nöd - inte bara Nordbanken och Gota Bank - skulle dessa vinster ha tillfallit statskassan. Garantin var alltså "en gåva till ägarna av vissa krisdrabbade banker". Av hänsyn till EU:s konkurrensregler är garantierna den här gången förenade med smärre avgifter, och regeringen vill ålägga bankerna att delta i uppbyggandet av en stabilitetsfond för framtida kriser. RE: Denna artikel stod i Flamman, medan nedanstående på samma tema är en ledare i Financial Times... Letting the banks out of Tarp at this point was premature. Supposedly weaned off public support, the 10 had to demonstrate they could raise funds without government guarantees. The temporary liquidity guarantee programme, however, remains available to them.
Hur statens utlandsskuld ökade med 311 miljarder Next week, Bo Lundgren, the head of Sweden’s debt office who played a central role in resolving his country’s banking mess in the early 1990s, will embark on a striking mission.
When its banking woes first erupted, Stockholm (like the US) initially responded with procrastination and denial. Eventually, however, it nationalised two banks, wiping out the shareholders, and placed toxic assets into a special “bad bank”. /Securum. Vägen ut ur bankkrisen,
Clas Bergström, Peter Englund och Per Thorell, SNS förlag 2002-02/ That cost the government about SKr60bn-Skr70bn (although much of that sum was later recouped through asset disposals). While Stockholm was nationalising two banks in the early 1990s, it also offered a blanket guarantee to any investor holding any Swedish bank liabilities (except for shares or subordinated debt). These days, that measure is not well known outside Sweden. “To restore confidence it is very important to extend a guarantee to bank creditors,” says Mr Lundgren. “Even if you don’t issue a blanket guarantee, there have to be measures that assure creditors that they will not have to take losses, otherwise you just get more uncertainty . . . and it is very hard to get confidence back and to get stability.” Thus far, that part of the Swedish package has been shunned. Stefan Ingves, chef för Bankakuten, numera riksbankschef: En annan stabilitetsskapande åtgärd var likviditetsstöd från Riksbanken. Riksbanken använde en stor del, 57 miljarder som mest, av sina vlutareservtillgångar som likviditets stöd i form av insättningar bankerna.
Sweden's status as a small, open economy enabled it to undertake the reflationary, sharp, and sudden currency depreciation that helped to return the country to growth.
I was not saying “nationalize all the banks”; It’s really important that you do this: if you offer a blanket guarantee on the assets of a bank that’s already underwater, you (a) are very likely to take a large hit on taxpayers’ money, without any share in the upside (b) create a huge moral hazard/looting incentive. Basically, you really don’t want to turn Citigroup into a $2 trillion version of Lincoln Savings and Loan. Rolf Englund blog 2008-04-12: I internationella media finns nu mer eller mindre beundrande beskrivningar av den svenska modellen. |