Home - Index - News - Kronkursförsvaret 1992 - EMU - Economics - Cataclysm - Wall Street Bubbles - US Dollar - Houseprices - Contact

Janerik Larsson

EU - en superstat ?
Jag ser inte Romfördragets ord om ”ever closer union” som en vision av en skräckinjagande europeisk superstat
utan bara som ett uttryck av EU-fädernas önskan att undvika att ett tredje världskrig startar i Europa.
Janerik Larsson, SvD 16 oktober 2015

Jag kan försäkra att om ett EMU-medlemskap funnits med i ja-sidans argumentation
/inför folkomröstningen 1994/
skulle Sverige i dag inte varit medlem i EU.
Janerik Larsson, SvD 1999-02-03

Innebar folkomröstningen 1994 om Sveriges EU-medlemskap att Sverige band sig för ett inträde i EMU från starten?
Att EMU-frågan inte avgjordes 1994 är uppenbart om man går tillbaka till det som regeringen Bildt sade 1993 och 1994.
Janerik Larsson, SvD 1998-05-13

Mest anmärkningsvärt av allt är bristen på åtgärder för konkurrenskraft och tillväxt.
Den europeiska skuldkrisen är så pass djup att man varken kommer kunna spara eller spendera sig ur krisen; man kan enbart växa ur den.
Det saknas varje tillstymmelse till förutsättning för ett svenskt euromedlemskap i närtid. Frågan är ju om euron överlever.
Janerik Larsson, tidigare vice vd på Svenskt Näringsliv, Newsmill 18 december 2011

Det råder stor förvirring kring det uttalande som skrevs under av eurozonens stats- eller regeringschefer i slutet av förra veckan. I dagsläget vet vi egentligen mycket lite om den så kallade "stabilitetsunionen

Vad vi har att utgå från är det dokument som undertecknades på toppmötet. Detta uttalande utmejslar en tänkbar färdriktning, men det juridiskt bindande dokument som enligt Herman van Rompuy ska undertecknas senast i mars kan mycket väl se helt annorlunda ut. Det finns i dagsläget inget förslag att ta ställning till.

Tekniskt sett är en fördragsändring inte oproblematisk. Inom ramarna för det som kallas protokoll 12 kan man göra sekundärrättsliga ändringar, vilket man hoppas bara ska behöva beslut av Europeiska rådet. Problemet är att vissa länder, såsom Finland och Tyskland, har regler som kan kräva parlamentariska omröstningar. Hur detta skulle sluta i exempelvis Nederländerna är en oroande tanke - och då har vi inte ens börjat diskutera primärrättsliga ändringar som skulle kräva folkomröstning.

Full text

Början på sidan

Europakten

Jag har följt näringslivets opinionsbildning sedan 60-talet. På 70-talet handlade mycket om att hantera följderna av den vänstervåg som svepte över västvärlden 1968.
På 80-talet utkämpades löntagarfondsstriden, vars framgångsrika resultat kom att få mycket mera vittgående konsekvenser än de flesta än idag tycks vara medvetna om
Janerik Larsson 2007-10-24

Janerik Larsson är styrelseledamot Stiftelsen Fritt Näringsliv som bedriver sin verksamhet under namnet Timbro.

I samband med bildandet av Stiftelsen Fritt Näringsliv bytte Näringslivets fond namn och stadgar till föreningen Ratio.

VD på Ratio är Nils Karlson. Bland Ratios "Associerade forskare" ingår Joakim Nergelius.

Nils Karlsson och Joakim Nergelius har tillsammans utgivit boken "EU-skvadern".

Joakim Nergelius är författare till boken "En olaglig folkomröstning" /EMU/

"Jag har aldrig tidigare upplevt manipulation, mörkande och 'låtsaspolitik'
som i fråga om Sveriges relationer till EU"
Villy Bergström DN 2002-11-05

Replik av Carl Bildt:
Jag redovisade allt och dolde inget.

Jag är anhängare av både det svenska EU-medlemskapet och av ett svenskt EMU-medlemskap.
Det finns faktiskt goda skäl även för EMU även om man inte tror att EMU är en särskilt briljant skapelse.

Arbetskraftskostnaderna inklusive arbetsgivaravgifterna fördubblats under 80-talet.
Detta är huvudförklaringen till den svenska krisen.
Janerik Larsson och Björn Oxhammar, DN 1990-11-04
(replik på Sven Lindqvist)

EMU försvinner i fjärran
Janerik Larsson i Dagens Industri 1999-05-11

Sannolikheten att EMU hamnar på den svenska politiska agendan före nästa ordinarie riksdagsval i september 2002 är idag liten.

Sannolikheten för en turbulent framtid för euron är hög.

Sverige kommer inte att gå in i EMU utan ett aktivt stöd från de tongivande kretsarna inom socialdemokratin. Det hån som i flera år från olika föregivet EMU-vänliga organisationer, partier och ledande företrädare för dessa har östs över s har grävt en djup vallgrav.

Pragmatiska och sansade EMU-skeptiker inom s som Leif Pagrotsky har också hånats av de föregivna EMU-vännerna.

De enkla löftena, de enkla fraserna ("högre räntor om vi står utanför") har alla visat sig utan värde. Den svenska kronans utveckling inanför respektive utanför EMU är också den en komplicerad fråga.

För EMU-länderna liksom för Sverige är de avgörande ekonomisk-politiska frågorna i allt väsentligt helt frikopplade från frågan om en valutaunion. Det är en flexiblare arbetsmarknad etc som krävs för att få en vitalare ekonomi, lägre arbetslöshet etc. Men det finns få tecken på sådana reformer (i Sverige och i de flesta andra länder som kan kritiseras på dessa punkter).

Den socialdemokratiska extra partikongressen nästa år kommer förmodligen att fatta ett beslut som på ett odramatiskt sätt skjuter EMU-frågan framåt, förmodligen till efter riksdagsvalet 2002.

Socialdemokratin har knappast några skäl att offra röster på EMUs altare eftersom man knappast kan förvänta sig några vänliga tillrop från någon. Från de hetaste EMU-fantasterna blir det väl endast mera spott och spe, medan vänsterpartiet och miljöpartiet ser möjligheter att stjäla väljare.

Inte ens inom de partier och organisationer som är högljutt EMU-entusiastiska finns det en stabilt positiv EMU-opinion. Konsten att vända opinionen till ett ja i en folkomröstning kräver också att den mera grundläggande opinionsfrågan - synen på EU - förändras rejält.
EU som ett korrumperat socialkontor som utbetalar subventioner hit och dit är inte en vinnande profilering ens i Sverige.

Till slut: jag är anhängare av både det svenska EU-medlemskapet och av ett svenskt EMU-medlemskap. Det finns faktiskt goda skäl även för EMU även om man inte tror att EMU är en särskilt briljant skapelse.
En folkpedagogik som för en verklig dialog med svenska folket i EU/EMU-frågan kan lyckas. Men då krävs det en helt annan, mera ödmjuk och inför den folkliga EMU-skepsisen respektfylld hållning från landets främsta EMU-anhängare.

Men några snabba underverk är inte att hoppas på. Det kan dock finnas goda skäl att nu börja det samtal med folket i denna fråga som ska ge resultat en bit in på nästa sekel.

Janerik Larsson
VD för informationsföretaget GSI,
rådgivare till Rikta Kommunikation

Början på sidan

Janerik Larsson i SvD 1999-02-03, utdrag

När förhandlingarna om Sveriges EU-medlemskap pågick var ett förverkligande av EMU i den form som nu är aktuell, dvs med de flesta EU-stater som deltagare, tämligen osannolikt. Vid den tidpunkten var det mest sannolika att EMU på samma sätt som dess föregångare Werner-planen en gång i tiden skulle skjutas på en oviss framtid.

Den svenska regeringens deklaration att beslutet om EMU-inträde skulle fattas i Sverige i separat ordning innebar inte, som Lennart Berntson påstod på denna sida den 27 januari, ett dubbelspel - dvs att man låtsades en sak i Bryssel och sa en annan sak här hemma.

Tvärtom var alla inblandade, inte minst de dåvarande EU-medlemsländerna och EU-kommissionen, väl medvetna om att frågan om Sverige och EMU inte avgjordes slutligt av vare sig medlemskapsförhandlingar eller av den svenska medlemskapsfolkomröstningen.

Eftersom jag hade anledning att mycket nära följa den process som ledde fram till ja-et i folkomröstningen i november 1994 kan jag försäkra Berntson att om ett EMU-medlemskap funnits med i ja-sidans argumentation skulle Sverige i dag inte varit medlem i EU.

Därför underströk ja-sidans företrädare så tydligt att EMU skulle avgöras separat längre fram i tiden - om det nu skulle bli så att man verkligen behövde ta ställning till EMU. Sannolikheten att det skulle bli var ju ringa 1994.

Den skepsis som finns mot EMU i många svenska sinnen må vara mindre sofistikerad än den skepsis som finns hos otaliga ekonomiskt sakkunniga. Den EMU-eufori som råder denna vinter torde ingen seriös bedömare se som särskilt stabil eller långlivad.

Personligen tror jag att EMU är en dålig idé bland annat därför att detta projekt skjuter det för EU och Europa riktigt viktiga - utvidgningen österut - på en oviss framtid.

Däremot håller jag med Berntson om att det vore bäst för Sverige att gå med, eftersom utanförskapet har allvarliga nackdelar för en liten ekonomi som den svenska.

Berntson tar upp frågan om svenskt Nato-medlemskap. Det är givetvis en mycket central fråga i ett läge där EU svikit sin grunduppgift — att stärka freden i Europa - till förmån för det äventyrliga EMU-projekt vars potentiella vinster ter sig så begränsade.

Tonfallet i Berntsons artikel stör mig. Upplös folket och välj ett nytt, är ett tema i en hel del Överhetspersoners attityd till svenska folket i bl a denna fråga.

Sverige kommer inte att gå in i EMU utan socialdemokratins uppslutning. Den insikten fanns i början av 90-talet när det gällde EU-medlemskapet. Nu tycks den vara bortblåst. Detta tyder inte på en särskilt stark önskan om att nå målet.

Det föraktfulla språk som Berntson och många andra (Bildt, Hamilton, Wibble m fl) använt i EMU-debatten är direkt kontraproduktivt.

Det är ungefär lika begåvat som Linda Stenebergs agerande som EU kommissarie i Stockholm.

Svenska folkets känsla för den nationella suveräniteten må vara värd det berntsonska föraktet, men det förblir en politisk realitet. Man kan försöka förändra denna realitet genom diskussion, genom dialog. Att den skulle förändras genom spott och spe förefaller mig högst osannolikt.

Anhängare av Europafederalism som Berntson måste hitta ett tonläge och ett språk som värvar anhängare. Detta gäller i än högre grad anhängarna av ett svenskt ja till EMU.

Med ödmjukhet och respekt, genom allianser och dialog kan man säkert nå sitt mål. I annat fall återstår bara en återgång till utanförskap eller att man upplöser folket och väljer ett nytt.

JANERIK LARSSON

"Jag har aldrig tidigare upplevt manipulation, mörkande och 'låtsaspolitik' som i fråga om Sveriges relationer till EU"
Villy Bergström DN 2002-11-05

Replik av Carl Bildt:
Jag redovisade allt och dolde inget.

Början på sidan

Janerik Larsson i DN 1998-06-16

Stiftelsen Sverige i Europa är en snäv partipolitisk konstruktion (m+fp) som säkert kan göra nytta just som mötesplats för dem som är övertygade om att allt som kommer från Bryssel är sanning. Ja till Europa hade kunnat bli en sådan då ganska meningslös inrättning, men klokskapen hos ledningen (L G Johansson) gjorde att så inte blev fallet.

Det som gör att Europarörelsen inte dragit till sig något intresse är att ett antal drivande opinionsbildare inom och utom politiken satsat så hårt på EMU-frågan att förutsättningarna för att "EU ska kännas bra" inte finns i Sverige.

EMU har blivit en trosfråga. De EU-anhängare som är tveksamma till om EMU är bra för Europa har smädats och bespottats för sin bristande renlärighet. Den naturliga distinktionen (EMU kanske inte är en given succé, men om nu EMU blir av, kanske det minst onda valet för Sverige är att gå med) har förkastats trots att det är den enda tankelinje som skulle kunna leda till det EMU-anhängarna säger sig förespråka.

Det är för mig ett mysterium hur opinionsbildare som i andra sammanhang förespråkar liberalism och intellektuell, rationell analys kunnat acceptera att EMU blivit en rent teologisk fråga vars grundläggande analys går ut på att inom EU så är politisk vilja alltid överordnad ekonomiska realiteter och ekonomisk dynamik.

Likaså har dessa kämpar valt att negligera det som för många var centralfrågan 1994, nämligen EU som en fredsskapande organisation. Genom att driva EMU-frågan har EU (till skillnad från Nato vars fredsskapande roll i dag är vida överlägsen EU:s) valt att ignorera sin historiska uppgift: att integrera östra Europas kämpande demokratier i gemenskapen. Detta isolationistiska beteende är för mig en gåta värd att diskuteras inte minst i vårt land där EU som garant för fred i Europa är det enda fundamentet på vilket "EU måste kännas bra" kan bygga.

Janerik Larsson, Aktiv i EU-kampanjen 1994

Början på sidan

Janerik Larsson i SvD 98-05-13

Innebar folkomröstningen 1994 om Sveriges EU-medlemskap att Sverige band sig för ett inträde i EMU från starten?

Om den frågan tycks Carl Bildt vid olika tidpunkter ha olika uppfattningar. Nu senast (SvD 11/5) menar han att folkomröstningen handlade om "Sveriges fulla och oreserverade anslutning till de olika fördrag som bygger upp" EU.

Genom sitt utspel i partiledardebatten den 8 oktober förra året signalerade han att han insett att en sådan avtalsteknisk argumentation inte är demokratiskt legitim. De flesta tolkade det utspelet som ett förslag om en EMU-folkomröstning 1999.

Att EMU-frågan inte avgjordes 1994 är uppenbart om man går tillbaka till det som regeringen Bildt sade 1993 och 1994.

Europaminister Ulf Dinkelspiel underströk i samband med förhandlingsstarten i Bryssel den 1 februari 1993, i sitt tal i riksdagen den 10 november 1993 och i Ds 1994:48 att "ett slutligt svenskt ställningstagande" till EMU kommer att göras längre fram "i ljuset av den fortsatta utvecklingen".

Det var denna vänta-och-se-vi-bestämmer-oss-längre-fram-linje som möjliggjorde den breda ja-alliansen och därmed ett ja i folkomröstningen i november 1994. Att allt material från ja-sidan upprepade denna ståndpunkt innebär att oavsett vad Carl Bildt sade - ingen torde betvivla att han personligen alltid förespråkat svenskt EMU-medlemskap från dag 1 - så visste alla som lyssnade på honom före folkomröstningsdagen att EMU- frågan inte avgjordes då utan skulle avgöras i separat ordning längre fram. Ty det hade regeringen Bildt deklarerat.

Att söka ge sken av något annat är knappast ägnat att öka vare sig EU:s eller den svenska demokratins legitimitet.

Janerik Larsson
tidigare styrelseledamot i Näringslivets EU-fakta

Början på sidan

SVENSKT EMU-MEDLEMSKAP
Visst sköt vi på frågan 1994
Janerik Larsson SvD 1998-05-07

I vissa delar av den borgerliga pressen och från en del borgerliga politiker förespråkas EMU med en intensitet som förvånar. Det är dock ett faktum att EMU är ett djärvt, omstritt experiment som man kan önska ska gå väl men som är allt annat än en garant för europeisk harmoni och välstånd.
Mats Svegfors har nyligen belyst den svenska EMU-problematiken väl, men ungefär samma ekonomiska kritik kan användas i andra EU-länder.
... Det finns en bred liberal europeisk skepsis mot EMU. Den finns inom EMU-länderna och den finns utanför. Ett gott exempel på denna EMU-skepsis finns i senaste The Spectator där den tidigare finansministern Nigel Lawson intervjuas. I korthet säger Lawson:
1. Starkt europeiskt samarbete är viktigt. Det är dock en skandal att EMU fått överskugga östutvidgningen.
2. Jämförelsen med USA/ dollarn håller inte. I USA finns ett gemensamt språk, stor mobilitet på arbetsmarknaden samt mycket betydande federala transfereringar.
3. Maastrichtkriterierna är feltänkta. Flexibla marknadslösningar är viktigare än rigida kriterier som man kan fuska sig förbi. Efter EMU kommer länder att återgå till sina gamla dåliga vanor eftersom de inte längre löper en valutarisk. Trycket för transnationella transfereringar och för skattehöjningar ökar.
4. EMU är ett i grunden franskt politiskt projekt avsett att förminska den tyska ekonomiska styrkan och avskära Europa från det anglosaxiska inflytandet. Avskaffandet av DM-marken och Bundesbank är en stor seger för den franska politiken. Många i den europeiska eliten anser utvecklingen god eftersom den ger centrum - EU-kommissionen - större makt.
5. Storbritannien förlorar inflytande i EU genom att stanna utanför EMU. Det är ingen stor förlust eftersom det brittiska inflytandet ändå är minimalt.
6. Det finns två diametralt motsatta bilder av ett framtida Europa. I den ena drar sig Europa tillbaka inom sina murar och lever enligt mottot ''reglera och beskydda''. I den andra river Europa murarna, river sönder regelböckerna och låter de fria marknaderna ge medborgarna makten.
Lawson förespråkar liksom många svenska liberaler den senare framtidsbilden. Lawson menar att EMU är dagens europeiska socialistiska projekt - det nya Utopia.
Uppenbart är att både de som argumenterar för och emot EMU gör så med högst olika bilder av nuläget och framtiden. Att förenkla EMU till en fråga i svensk politik där sympatier eller antipatier fördelas längs de gamla blockgränserna tror jag inte kommer att lyckas, även om försöken görs. I Carl Bildts senaste veckobrev finns en sådan retorisk, stark förenkling där all skuld för det svenska utanförskapet tilldelas regeringen Persson och där Bildt - som ju förespråkat en EMU-folkomröstning 1999 - hävdar att EMU avgjordes i samband med folkomröstningen 1994.
Om EMU tydligt funnits med på ja-sidans agenda då är jag övertygad om att vi som arbetade för det svenska EU-medlemskapet inte skulle ha lyckats. Men nu valde vi mycket medvetet och systematiskt att vifta EMU-frågan åt sidan och hänvisa till att frågan skulle avgöras i separat, svensk parlamentarisk ordning längre fram.
Detta var både sakligt och politiskt korrekt, men argumentet att svenska folket sa ja till EMU 1994 kan ingen framföra som minns hur ja-kampanjen var upplagd.
Jag minns väl hur det var den gången.

Janerik Larsson tidigare styrelseledamot i Näringslivets EU-fakta

Början på sidan

Den riktigt intressanta frågan om EMU
Janerik Larsson i Brev till Ledarsidan SvD 96-10-07

Den omfattande debatten på SvD:s ledarsida om EMU har allt väsentligt kommit att handla om en i och för sig viktig delfråga, nämligen om hur Sverige bör förhålla sig till EMU om denna monetära union stegvis förverkligas.

Den riktigt viktiga och intressanta frågan är dock huruvida EMU är en god idé och om det sätt på vilken den är tänkt att förverkligas, kommer att leda till att de goda syften som man vill nå också uppnås.

Under ett besök nyligen i Washington DC kom jag att tala med några personer som har god kännedom om Europa och de uttryckte stor oro för realismen i EMU överhuvud (Euro-pa är inte och kommer av språk-skäl mm aldrig att vara en arbetsmarknad) och i synnerhet för genomförandesättet (konvergensprogrammet).

Europa försvagas och får allt svårare att fylla sin roll i den internationella politiken - EMU innebar full fart åt fel håll.

Kritiken mot EMU utvecklas av George Soros och MIT-professorn Rudi Dornbusch i September/Oktober-utgavan av Foreign Affairs.

De bedömningar som där görs kan, såvitt jag förstår det, inte lätt viftas undan.

För dem, som likt undertecknad följer debatten utan att nu ha anledning att inta en bestämd ståndpunkt, ter det sig viktigt att EMU som en del i svensk inrikespolitik inte överskuggar den stora, viktiga frågan: är EMU en god idé?

Början på sidan

Full text