Rosornas Krig, Wikipedia, med länk till perioden av interna konflikter inom de svenska socialdemokraterna
Klick

PO Edin, Leif Hägg och Bertil Jonsson presenterar sin nya bok,
Så tänkte vi på LO – så tänker vi idag
DÅ: Världens starkaste fackföreningsrörelse
NU: Ideologisk vilsenhet
Onsdag 23 maj kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41

Vad var det som hände i samhällsutvecklingen i Sverige och internationellt från 1980-talet och framåt.

Boken handlar också om Sverige idag – hur kan arbetarrörelsen återta den samhällsförändrande kraft man en gång hade?

Kommentar av Rolf Englund som var där och lyssnade:

Säga vad man vill om Edin och löntagarfonderna (som inte nämndes i boken)
Men han var emot, more or less, kronkursförsvaret och bestämt emot EMU.
Per-Olof Edin

Edin sade att makten flyttat från Norra Bantorget till Stureplan

Vi blev lite övermodiga, sade förre LO-ordföranden Bertil Jonsson om 70-talet

Om boken hos Adlibris

"En jämställdhet mellan arbete och kapital kan inte vara slutmålet för den ekonomiska demokratin."
Det skulle innebära att ett fåtal kapitalägare gavs samma rätt till inflytande som miljoner löntagare, och att kapital och arbete betraktas som jämbördiga produktionsfaktorer. Fackföreningsrörelsen avvisar en sådan syn. Det mänskliga arbetet måste sättas främst. Ur LO-styrelsens (landssekretariatets) remissvar den 7 juli 1975
Läs mer här

När Internationalen tystnat
Utdrag ur Rolf Englund, Rosornas Krig
När man på den socialdemokratiska partikongressen våren 1982 efter många års debatt hade tagit sitt beslut om fonderna och klubban fallit tog känslorna överhanden hos kongressombuden. De reste sig, höll varandras händer upplyfta och sjöng unisont Internationalen. Det var en gripande stund.
Läs mer här

Greiders problem är att passionen övertrumfar det klara förnuftet och bitvis leder honom in i en längtan tillbaka till en förlorad värld – det svenska folkhemmet som det formades under 50- och 60-talen.
Han pläderar för att den reformism som socialdemokratin då stod för snarast var en medveten socialistisk politik.
Det tror jag inte på. Socialdemokratin har alltid varit en realistisk politisk rörelse som avskrev de socialistiska målen mycket tidigt.
Håkan Arvidsson om boken "Ingen kommer undan Olof Palme" av Göran Greider, SvD 27 februari 2011

I en intervju från början av 70- talet sade Ernst Wigforss att redan med den socialiseringsutredning som gjordes i början av 20-talet insåg partiet att en socialisering av produktionsmedlen skulle skapa fler problem än den skulle lösa.

Efter denna erfarenhet tappade partiet intresset för de socialistiska målen och siktade på att skapa ett tryggt och välmående samhälle, med minimala klassmotsättningar och största möjliga jämlikhet utan att röra vid den marknadsekonomi som både tycktes kunna skapa mänsklig frihet och ekonomisk effektivitet.
Denna politik utmärkte såväl Per Albin Hanssons som Tage Erlanders och Olof Palmes gärning.

Olof Palme regerade Sverige 1969–1976 och 1982–1986.
I biografen Klas Eklunds ögon var han de ständiga misslyckandenas politiker.
Val förloras. Sveriges ekonomi försämras. Rosornas krig bryter så småningom ut.
Ulrika Kärnborg, Aftonbladet Kultur, 2010-05-21