EMU Klas Eklund

"Official blog and webpage of economist, teacher and author Klas Eklund"
www.klaseklund.se/

”Läroböckerna måste skrivas om”
Sveriges Radios ekonomikorrespondent Staffan Sonning har besökt ekonomen Klas Eklund,
som just nu har bråda dagar med att revidera sin klassiker ”Vår ekonomi”. Och det är långt ifrån första gången som den läroboken arbetas om.
Godmorgon Världen sänt 10 februari 2013

In 1968 we marched to change the world, and shook the self-confidence of the political elite.
But when this failed to change the world, my contemporaries changed their clothes and took jobs in investment banks.
Then they presided over, and benefited from, the longest bull market in securities in history.
John Kay, Financial Times 27 March 2012

Klas Eklund, Installationsföreläsning som adjungerad professor i Lund,
Ett försök att ge en bred och populärvetenskaplig analys av hur finanskrisen växte fram och bekämpades - och vilka lärdomar som bör dras
december 2009.

Klas Eklund: installationsföreläsning som adjungerad professor på temat:
Finanskrisen i teori och praktik
YouTube

Klas Eklund, SEB:s seniorekonom, har skrivit en rapport från årets World Economic Forum i Davos.
Analytiker och ekonomer oroar sig över skulduppbyggnad och globala obalanser.
Anpassningen för skuldsatta länder blir smärtsam och utdragen.
I detta läge framstår det robusta Norden som en förebild.
SEB 2011

Man kan gilla eller ogilla EMU av flera skäl, men man kan inte önska bort verkligheten.
Man måste gilla läget.
Klas Eklund DN Debatt 96-07-14

Nu tycker jag tiden är mogen att berätta vad Klas Eklund sade till mig på Grev Turegatan en dag hösten 1992.
Jag hade hävdat att kronförsvaret borde uppges.
- Men Rolf, det går ju inte. Då måste alla avgå, sade Klas.
Utlagt på internet 1998-10-01

Rolf Englund om Klas Eklund ”Vår ekonomi - En introduktion till samhällsekonomi” 20/10 2010

Olof Palme regerade Sverige 1969–1976 och 1982–1986.
I biografen Klas Eklunds ögon var han de ständiga misslyckandenas politiker.
Val förloras. Sveriges ekonomi försämras. Rosornas krig bryter så småningom ut.
Ulrika Kärnborg, Aftonbladet Kultur, 2010-05-21

Sjuttiotalet blir en lång och plågsam kamp mot ekonomiska kriser vilkas allvar Palme aldrig förstår. När han under den första regeringsperioden fortsätter att driva sextiotalets vänsterpolitik kör regeringen i diket. Val förloras. Sveriges ekonomi försämras. Rosornas krigbryter så småningom ut.

Hanteringen av löntagarfonderna har diskuterats ingående i tidigare kapitel och kan svårligen ses som något annat än ett misslyckande.
Fondfrågan blev en lång, plågsam historia för den svenska socialdemokratin och demonstrerade att samspelet mellan partiordföranden och LO-ledningen brast på en rad punkter.
Klas Eklund, i sista kapitlet av sin Palme-bok som Newsmill publicerade ett utdrag ur 2010-05-21.

Överbryggningspolitiken bidrog till kostnadsexplosionen och den djupa industrikrisen under andra hälften av 1970-talet.

Har centralbankernas inflationsmålspolitik bidragit till krisen?
Hur kommer det sig att Keynes återuppstått?
Klas Eklund December 27th, 2009

Det finns inga tecken på att bostadsmarknaden i Sverige är övervärderad
Klas Eklund

När jag kom hem från USA 1969 gick jag med i Clarté, som var ett maoistiskt studentförbund.
Jag ångrar att jag var med så länge
Klas Eklund DN 23/9 2007

Jag ångrar inte att jag som arg ung 16-åring gick med i yttervänstern - med däremot att jag stannade så länge.

Och jag tänker med sorg och vrede på de vuxna människor som ledde sekterna och borde vetat bättre än vi ungdomar.

Klas Eklund: Här har ni texten till min gravsten
"Här vilar en rikspedagog"
Läs mer här

Riksbanken har värjt sig mot att sänka räntan trots den låga inflationen.
Argumenten har varit dels att ännu lägre ränta riskerar att ge en för snabb låneexpansion och farligt höga huspriser,
dels att effekterna av ännu en räntesänkning vid så här låga nivåer är osäkra.
Båda invändningarna är relevanta, men ....
Klas Eklund DN Debatt 15/5 2005

Sverige uppvisar ett jättelikt sparöverskott i form av ett överskott i bytesbalansen på hela 8 procent av BNP.
Skillnaden mot USA:s underskott på 6 procent är enorm.
Klas Eklund DN Debatt 15/5 2005

Det svenska bytesbalansöverskottet
USA har ett underskott i storleksordningen fem procent av BNP
Det svenska överskottet uppgår till över sju procent av BNP
Klas Eklund chefekonom SEB
Ulf Jakobsson chef för Industriens Utredningsinstitut
SvD Brännpunkt 24/9 2004

USA har ett underskott i storleksordningen fem procent av BNP, medan Japan och EU - och Sverige - har överskott.

När USA tvingas till en anpassning kommer naturligen en anpassning åt andra hållet för överskottsländerna. Det svenska överskottet uppgår dock till över sju procent av BNP. Det är mer än vad som kan betecknas som "vår del" av det amerikanska underskottet.

Man kan förvisso hävda att vi lever under våra tillgångar. Vi använder endast 93 procent av vår produktion till förbrukning inom Sverige.

Om kronan stärks till en nivå som skapar balans i utrikesbetalningarna skulle det innebära en väsentlig standardhöjning i det svenska folkhushållet.

Tyskland är på väg in i en djup politisk kris
I detta läge pågår jakten på syndabockar. Euron, och stabilitetspakten självklara kandidater.
Klas Eklund, kolumn på SvD ledarsida 17/12 2002

Tyskland är på väg in i en djup politisk kris, som påbröd på de ekonomiska svårigheter som redan tynger landet. Regeringen har inte gjort tillräckligt för att hålla ordning på statsfinanserna och reformera den stela arbetsmarknaden, och nu känner väljarna sig lurade och svikna. I detta läge pågår jakten på syndabockar. Den nya valutan, euron, och dess institutioner - centralbanken ECB och stabilitetspaktens regler för budgetdisciplin - är självklara kandidater.

Men argumentet håller inte. De tyska problemen är långt djupare, och går mycket längre tillbaka. De är inte av den arten att de kan botas med en halv procent hit eller dit på räntan.

I botten ligger det faktum att antalet tyskar i arbetsför ålder faktiskt minskar - samtidigt som pensionssystemet slukar miljarder. Ovanpå det kommer en stel arbetsmarknad och mycket höga lönekostnader.

Faktum är att de tyska arbetskraftskostnaderna per producerad enhet är bland de högsta i världen.

Visst, problemen skulle kunna mildras något om räntan vore ännu lite lägre. Men jag delar inte - som framgått av tidigare kolumner på denna sida - den rörande tilltro som många visar stabiliseringspolitiken. Strukturella tillväxtproblem löses inte av en expansiv penningpolitik. Vad centralbanken kan göra med räntan är att påverka inflationen - inte den långsiktiga tillväxten.

Klas Eklund SEB: “Folkomröstning om EMU 2003”
Johan Schück i DN 2001-11-27

Från 2003 knyts kronan till euron, sedan svenskarna har sagt ja till EMU i en folkomröstning. Det spår SEB:s ekonomer, som räknar med att riktkursen hamnar kring 8:60 kronor per euro. Idag ligger kronkursen mot euron på cirka 9:35.

SEB:s chefekonom Klas Eklund tror att svenska regeringen kommer att vara angelägen att ordna en folkomröstning under våren 2003, innan det kan bli aktuellt för de brittiska väljarna att rösta om EMU.

Skälet är att opinionen i Sverige är mer positiv än i Storbritannien, när det gäller anslutning till valutaunionen. Taktiken blir därför att hindra ett eventuellt brittiskt nej till EMU från att påverka svenskarnas ställningstagande.

Prognosen från SEB utgår från att det blir en ja-majoritet i Sverige. Nästa steg blir att kronan knyts till euron, inom ramen för det valutasamarbete som kallas ERM. En riktkurs på 8:60 kronor per euro innebär att kronan binds till en betydligt starkare nivå än med dagens flytande växelkurs.

- Vi räknar med en kronförstärkning på cirka elva procent. Men en del kommer att tas ut redan i förhand, i takt med att marknaden börjar väga in det väntade resultatet av en folkomröstning, förklarar Klas Eklund.

För 15 år sedan var Japan föremål för världens avund. Snabb tillväxt, enorm ackumulation av rikedom, aggressiva exportföretag. USA såg trött ut, plågat av underskott och stagflation.

Under 90-talet blev rollerna ombytta. Japan har gått igenom tre recessioner på ett årtionde, statsskulden galopperar, på bankkrisen syns ingen lösning. USA betade däremot av sina skulder, växte och innoverade, medan arbetslösheten föll och börsen steg. Amerika erövrade med eftertryck positionen som världsledande igen.

Men inga träd växer upp i himlen. Liksom som det japanska undret kollapsade, tycks luften ha gått ur det amerikanska. Börsen har kraschat, ekonomin är i recession, och Federal Reserve signalerar att räntan kan sänkas mot "japanska" nivåer.

Pessimisterna säger att detta är inledningen på en lång stagnationsperiod - precis som för Japan. De har fel. Visserligen kommer vägen tillbaka för USA att bli lång och knagglig. Det dröjer innan baksmällan från den spruckna börsbubblan är överstånden. Men det finns viktiga skillnader gentemot Japan, vilka gör att USA kan återhämta sig snabbare.

Några gäller ekonomins funktionssätt och struktur: USA har en växande och ung befolkning, medan den japanska befolkningen åldras snabbt och antalet japaner i arbetsför ålder faktiskt är på väg att minska.

Den industriella basen ser annorlunda ut. När Japan erövrade världsscenen var det via ett fåtal stora exportföretag i tillverkningsindustrin med hög produktivitet; resten av ekonomin - servicesektorn, jordbruket - var ineffektiv.

I USA, däremot, är så gott som hela ekonomin dynamisk. Produktivitetstillväxten under 90-talet stammar i hög grad från tjänstesektorn. Det mest lysande exemplet är varuhuskedjan WalMart, som genom vass logistik och nya IT-lösningar har pressat kostnader och expanderat i rasande fart.

USA är ledande i grundforskning och visar styrka genom innovationer inom så gott som alla branscher. När AB Japan växte snabbt, skedde det däremot främst genom imitation och intelligent vidareutveckling. Vad gäller förmågan att ligga vid fronten och hela tiden utveckla nytt, är den japanska ekonomin klart underlägsen den amerikanska.

Skillnaderna syns också i den ekonomiska politiken och i sättet att reagera på ekonomiska kriser: När fastighetsbubblan i Japan sprack, dröjde den japanska centralbanken flera år innan man började sänka räntan. I USA genomförde Federal Reserve under fjolåret inte mindre än elva räntesänkningar i snabb takt. Detta lägger en kudde under nedgången, på ett helt annat sätt än i Japan.

Samma sak gäller banksystemet. Under många år förnekade man problemen i Japan, och inte förrän krisen pågått i sju-åtta år började de första - valhänta - upprensningsaktionerna.

I USA är det finansiella systemet i betydligt bättre skick, och bankernas utlåning har inte lett till så stora kreditproblem som i Japan. Där har man under lång tid dolt problemen på arbetsmarknaden genom "livslång" anställning och överbemanning i tjänstesektorn. Inte förrän nu - mer än ett decennium efter den spruckna bubblan - börjar systemet att luckras upp.

I USA pågår en snabb och i många avseenden brutal nedskalning av företagen, som ett svar på sviktande efterfrågan och börsfall.

Man bör inte förringa svårigheterna och utmaningarna i USA. Lågkonjunkturen kommer att bli mer utdragen än vad optimisterna har trott.

Men det betyder inte att USA är ett nytt Japan, som lamslaget måste gå igenom ett decennium av stagnation.

Barack Obama's home state of Illinois is near the point of fiscal disintegration.
"We are next to bankruptcy. We have a $13bn hole in a $28bn budget."
Ambrose Evans-Pritchard, 28 Feb 2010

The state has been paying bills with unfunded vouchers since October. A fifth of buses have stopped. Libraries, owed $400m (£263m), are closing one day a week. Schools are owed $725m. Unable to pay teachers, they are preparing mass lay-offs. "It's a catastrophe", said the Schools Superintedent.

In Alexander County, the sheriff's patrol cars have been repossessed; three-quarters of his officers are laid off; the local prison has refused to take county inmates until debts are paid.

The Economic Policy Institute says states face a shortfall of $156bn in fiscal 2010. Most are banned by law from running deficits, so they must retrench. Washington has provided $68bn in federal aid, but that depletes the Obama stimulus package.

This is not to pick on America. Belt-tightening is the oppressive fact of 2010-2012 for half the world. Hungary, Ukraine, the Baltics and the Balkans are already under the knife.

Latvia's economy may contract by 30pc from peak to trough as it carries out an "internal devaluation", ie wage cuts, to hold its euro peg.

The West risks a slow grind into debt-deflation unless central banks offset fiscal tightening with monetary stimulus – QE, of course – to keep demand alive. Yet the Fed and the European Central Bank are letting credit contract.

Finansdepartementets ekonomer spår att exporten vänder kraftigt uppåt och att medborgarna, stödda av stark köpkraft och låg inflation, rejält ökar sin konsumtion. Samtidigt betyder den goda tillväxten att kostnaderna för sjukförsäkring och arbetslöshet böjer ned.

PROBLEMET ÄR ATT denna ljusa bild bygger på att den amerikanska ekonomin vänder upp redan mot slutet av detta år.

Det var ett djärvt antagande redan före attacken mot World Trade Center. i dag är det orealistiskt.

Förlorad produktion, sämre kommunikationer samt stora förluster i flyg- och försäkringsbolag medför att den amerikanska ekonomin nu stannar upp, ja till och med krymper under resten av året. Nästa år tyngs USA av svagare börs samt lägre framtidstro och konsumtion än vad det svenska finansdepartementet antagit. Mot detta står visserligen en mer expansiv ekonomisk politik, men det dröjer innan denna ger effekt.

Slutsatsen är att den amerikanska ekonomin kommer att gå igenom en recession, kanske - hävdar pessimisterna - av samma dignitet som under kriget vid Persiska viken 1990-91. Då blev det inte någon tillväxt alls; tvärtom föll BNP.

Kolumn/Konjunkturnedgång - Gamla hjältar till heders igen
Klas Eklund på SvD ledarsida 2001-08-24

Inneordet just nu är konjunkturnedgång. Prognoser skrivs ned och varsel läggs i bjärt kontrast till den ljusa bild som de flesta ekonomer - däribland er krönikör - beskrev för bara ett år sedan. Då spådde vi att den väntade nedgången skulle bli mild och att räntesänkningar ganska snabbt skulle kunna få kurvorna att vända upp igen.
Varför fick vi fel?

Möjligt tecken på uppgång i USA
SEB website 2001-03-29
Framtidstron bland de amerikanska hushållen blev klart högre än vad marknaden hade förväntat sig i mars. Teis Knuthsen, chef för SEB Trading Strategy, menar att det kan vara ett bevis på att botten i USA är nådd.
- Den senaste undersökningen visar att den amerikanska ekonomin nu kan ha nått botten och är på väg upp igen, vilket bekräftar vår prognos om V-formad tillväxtkurva under 2001, säger Teis Knuthsen.
- Vi inser att det kan vara för tidigt att dra några slutgiltiga slutsatser om en vändning, men det är ändå en knäpp på näsan för de ekonomiska domedagsprofeterna, säger Teis Knuthsen.

Erfaren men ombytlig
Ur DI-ledare 2000-09-19
Den erfarne men litet ombytlige SEB-ekonomen Klas Eklund talar om en paradisisk tillvaro för riksbanksfolket och den "ljusaste prognos" han någonsin gjort.

Den svenska kronan kommer fortsätta falla under våren. Det förutspår SEB och går därmed emot marknadens gängse uppfattning.

Klas Eklund korridorsnackade i Washington
Bilden för USA håller på att justeras ned. Allt fler höjer sannolikheten för en double dip.
SEB Website 2002-10-04

Det viktigaste intrycket från årets möten /IMFs och Världsbankens årsmöten/ var den allmänna känslan av pessimism – en underliggande oro som går djupare än vid liknande möten under senare år. Osäkerheten rör både konjunktur, finansmarknad, långsiktiga värderingar – hela det övergripande ekonomiska klimatet. Pessimismen rörande den globala konjunkturen är påtaglig.

Bilden för USA håller på att justeras ned. Allt fler höjer sannolikheten för en double dip. Ingen jag talade med kunde urskilja några investeringar tillräckligt stora för att dra tillväxten under överskådlig tid.

Det allmänna klimatet vid mötena var dystert. Luften var tjock av självrannsakelser, fördömanden av alltför giriga amerikanska direktörer och galghumoristiska skämt om usla börsanalytiker.

Ekonomer och finans-marknadsaktörer vände alltså kritik inte bara mot ekonomisk politik och bristande strukturåtgärder från politiker (vilket brukar dominera) utan också mot finansmarknadens egna defekter.

"USA har ryckt åt sig ett stort försprång och har världens mest framgångsrika ekonomi"
Klas Eklund på SvD:s ledarsida 2000-08-11

För 20 år sedan inledde Ronald Reagan en våg av skattesänkningar i västvärlden. När USA sänkte sina skatter skärptes trycket på andra att följa efter. Under en period blundade många i Europa och en rad ekonomer (däribland jag själv) hävdade att Reaganomics var ett oansvarigt tänkande. Men vi hade fel.

USA har ryckt åt sig ett stort försprång och har världens mest framgångsrika ekonomi.

Kommentar RE: Klas Eklund var tidigare anställd av Olof Palme. Nu är han anställd av Pirre Wallenberg. Tänk om man ändå hade haft Klas Eklunds flexibilitet…

Rolf Englund: Tillägg 20/7 2010
Det framgår nog på andra ställen att det även finns andra mer positiva egenskaper hos Klas som jag också gärna skulle vilja ha.

Kolumn/Konjunkturnedgång - Gamla hjältar till heders igen
Klas Eklund på SvD ledarsida 2001-08-24
Inneordet just nu är konjunkturnedgång. Prognoser skrivs ned och varsel läggs i bjärt kontrast till den ljusa bild som de flesta ekonomer - däribland er krönikör - beskrev för bara ett år sedan. Då spådde vi att den väntade nedgången skulle bli mild och att räntesänkningar ganska snabbt skulle kunna få kurvorna att vända upp igen.
Varför fick vi fel?

Under fjolåret uppträdde tecken på överansträngning. Luften pyste ur den överhettade börsen. Produktivitetstillväxten fortsatte emellertid, och så sent som i november hävdade centralbanken Federal Reserve att risken för överhettning och inflation var högre än den för avmattning.

Men i december tvärstannade ekonomin Hushållen har blivit mer försiktiga på grund av börsfallet, och exporten bromsades av den starka dollarn. Dotcomdöden och tilltagande svårigheter för telekomsektorn slog mot investeringarna. Orderingången föll.

För någon vecka sedan föreläste jag på en chefskurs anordnad av Wharton Business School och fick chansen att samla intryck från frontlinjen. De närvarande amerikanska företagsledarna var ense; detta var den snabbaste industriella uppbromsningen någon av dem hade sett. ”Tvärstopp” var den vanligaste kommentaren.

Illavarslande; den amerikanska utvecklingen är central också för oss i Europa. Prognosmakarna - överraskade av den snabba inbromsningen - är emellertid högst oeniga om vad som nu förestår.

Optimisterna ~ de flesta - tror att den snabba nedgången kan följas av snabb uppgång. Federal Reserve har redan börjat sänka räntan, och president Bush kommer av allt att döma att få igenom snabba skattesänkningar i kongressen. Tillsammans med låga reala marknadsräntor och en svagare dollar borde detta vara tillräckligt för att den flexibla amerikanska ekonomin ska kunna återhämta sig.

Pessimisterna hävdar att den spruckna finansiella bubblan nu måste åtföljas också av en längre periods real sanering; bytesbalansen har underskott och hushållen nysparar inte alls, medan företagen har överinvesterat i IT. Det kommer att ta år innan de föregående excesserna har värkt ut, och under tiden är ekonomin och allmänhetens psykologi sårbar. Högre arbetslöshet, börskrasch och dollarras är bara förnamnet på alla besvärligheter som väntar under en svag president.

För egen del tror jag pessimisterna underskattar dynamiken i den amerikanska ekonomin. Men tyvärr är samtidigt risken stor att optimisterna underskattar den tid det tar att rätta till obalanserna. Medan jag själv tidigare trodde att en snabb anpassning skulle följa, har de senaste månadernas abrupta konjunkturfau fått mig att frukta att det inte blir fullt så enkelt.

En återhämtning kommer - därom är jag övertygad. Men den kan bli mer utdragen och vägen mer gropig än vad de första optimistiska reaktionerna på räntesänkningen indikerade. Dämpade investeringar slår fnot sysselsättningen och därmed mot allmänhetens framtidstro - vilket i sin tur gör att den vffl dra upp sitt sparande och dra ned konsumtionen.

I så fall kommer börsutvecklingen i år att bli skakigare än vad många hoppas. En uppgång följer säkert på omläggningen av den ekonomiska politiken. Men vi vet inte om den blir hållbar eller följs av besvikelser, om den reala återhämtningen blir långsammare än vad marknaden just nu tror.

Slutsatsen är att placerarna i det här läget ska välja sina aktier med omsorg, spänna fast säkerhetsbältet, hoppas på uppgång men vara beredda på skakighet medan ekonomer och prognosmakare som denne krönikör gör klokt i att ikläda sig ett visst mått av ödmjukhet inför en sällsport svårspådd utveckling.

Raset på Nasdaq beror på att bubblan har spruckit, samtidigt som pessimism om grundläggande ekonomiska faktorer också tynger börserna. Men nu börjar värderingarna bli rimliga igen, samtidigt som mycket talar för att marknadens pessimism om världsekonomin är överdriven. Därför kan börserna hämta sig i vår, när de negativa nyheterna blåst bort.

Den slutsatsen drar SEB:s chefekonom Klas Eklund i samband med senaste utgåvan av Nordic Outlook, SEB:s prognos över den globala och svenska ekonomin. Sedan i vintras har Nasdaq fallit med cirka 50 procent och de breda amerikanska börsindexen med cirka 15 procent. De amerikanska aktieindexen har stor påverkan på övriga börsindex i världen och rasen i USA har gjort att andra börser, till exempel Stockholmsbörsen, följt efter.

- Om dagens börskurser ska tolkas som ledande makroindikatorer skulle det innebära att marknaden räknar med en djup global recession, men det ser vi som en alltför dyster bild.

Klas Eklund på SEB web 2001-03-01
Inte någon större fara för den svenska ekonomin
Att USA står inför en långvarig lågkonjunktur ser han inte heller som sannolikt

Sverige är känsligare för vad som händer i USA än många andra europeiska länder. Vi handlar mer med USA och vi är inte med i EMU. Därför påverkas kronan i hög grad av dollarn. Stockholmsbörsen har en utveckling som liknar de amerikanska börsernas, och svenskarna är mer benägna att placera i aktier än övriga européer vilket gör att vi påverkas mer av börsnedgångar, säger Klas Eklund.

- Idag har Sverige en robust ekonomi. Exporten gynnas av en svag krona och hushållens och företagens framtidstro har inte gått ner lika mycket som i USA. Inbromsningen i den svenska ekonomin märks, men den kommer inte att bli lika kraftig som den i USA, säger han.

Under hösten har Riksbanken oroat sig för att den svenska ekonomin ska bli överhettad och därför varit beredda att höja räntan. Nu har den internationella konjunkturavmattningen och börsnedgången bidragit till att kyla av den svenska ekonomin och behovet av räntehöjningar har minskat. Inbromsningen för Sveriges del verkar bli mjuk.

Någon djup lågkonjunktur som den i början på 1990-talet finns det enligt Klas Eklund ingenting som talar för.

- Det går inte att se några likheter med situationen i början på 90-talet. Då hade vi en bostadsbubbla som växte på grund av konstgjort låga räntor och många regleringar. När den sprack fick det betydligt större konsekvenser för ekonomin än IT-bolagens kursras det gångna året. Hushållen är inte lika känsliga som i början på 90-talet och de makroekonomiska svängningarna är betydligt mindre. Dessutom bidrar de finanspolitiska reformerna som genomfördes under 90-talet till att hålla ekonomin stabil, säger han.

Att USA står inför en långvarig lågkonjunktur ser han inte heller som sannolikt även om de amerikanska hushållen är pessimistiska inför framtiden och börserna fortsätter att gå ned.

- George W Bush presenterade i sitt tal till nationen i går förslag på skattesänkningar som i några fall ska gälla retroaktivt från den 1 januari. Fed agerar samtidigt med räntesänkningar för att hålla avmattningen under kontrollerade former. Någon snabb återhämtning av ekonomin blir det nog inte. Men den amerikanska ekonomin är ändå såpass flexibel att den så småningom kan hämta sig utan allvarligare skador, säger Klas Eklund.

Det står nu klart att USA hårdlandat. SEB reviderar ned tillväxten för i år till 1,6 procent. Avmattningen i den amerikanska ekonomin har kommit snabbare och häftigare än väntat.

SEB tror att Fed sänker styrräntan till 4,25 procentenheter före hösten, och att det får effekt och vänder den amerikanska nedgången under det här året. "Vi varnar för fler besvikelser, amerikanska börserna har inte bottnat än. Men det kommer i år, kanske före sommaren", säger Klas Eklund, SEBs chefekonom.

SEBs ekonomer påtalar också att Sverige påverkas mer av USA än många andra europeiska länder på grund av Stockholmsbörsens direkta beroende av Nasdaqs utveckling. Ändå tror SEB att den svenska ekonomin mjuklandar.

"Det vi ser här är den första mjuklandningen i Sverige på 40 år", säger Klas Eklund.

- Orsakerna är framför allt den svaga kronan som underlättar för Sveriges stora exportberoende, samt en fortsatt stark sysselsättningsnivå. Men ekonomerna lämnar ovanligt stora reservationer för sina förutspåelser, och det är USA som ger huvudbry.

"Alan Greenspan har ju en tes om nya konjunkturmönster, att marknadens reaktioner kommer mycket snabbare, men att penningpolitiken också biter snabbare. Men det är första gången vi ser en markant nedgång i den nya ekonomin, och vi vet inte riktigt hur sambanden ser ut. Det är därför analyserna över USA, världens mest analyserade ekonomi, spretar åt alla håll", förklarar Klas Eklund.

Falling from grace
The American model of unfettered capitalism is under strain,
but John Plender still believes it is better than the alternatives
Financial Times, March 27, 2001

The US stock market decline is no longer confined to high-technology areas. Business capital spending is in dramatic retreat. Workers are being shed in increasing numbers in both new economy and old.

It all sits uneasily with the triumphalist rhetoric that used to echo around such places as the World Economic Forum in Davos. Indeed, the American model of capitalism appears set for the kind of global reassessment that was visited on the Asian miracle after the currency and financial crises of 1997-98.

Maybe even Davos man, the supremely insulated advocate of high-octane capitalism, is about to have his come-uppance.

Klas Eklund är chefsekonom på S-E-Banken. Han har utgivit flera böcker, bl a en även internationellt uppmärksammad lärobok i nationalekonomi, (Vår Ekonomi, Tiden). Han har tidigare varit bl a assistent åt dåvarande statsministern Olof Palme och sakkunnig åt finansminister Kjell-Olof Feldt.

Idag har vi en socialdemokratisk regering, som i riksdagen lutar sig på ett vänsterparti och ett grönt parti. Carl Bildt talade om den röd-gröna röra som skulle kunna uppstå ur detta.

Men det har inte blivit någon röra. I stället har det blivit en fortsatt modernisering av Sverige, med en stark ekonomisk politik.

Han /pappa Klas/ har mycket erfarenhet som jag drar nytta av, bland annat genom att han sitter med i styrelsen, säger Fredrik Eklund. Det var så han övertalade Carl Bildt, vän till Klas, att bli ordförande i styrlsen.
Metro9 2000-10-04

I nya numret av Riksbankens kvartalsskrift Penning- och valutapolitikfinns en förtjänstfull översikt över den "nya ekonomin" i USA och Europa. Författarna, Jonas Eriksson och Martin Ådahl, väljer att låta begreppet beteckna en ökning av ekonomins tillväxtpotential till följd av en snabbare produktivitetstillväxt. Det är en tolkning som ligger väl i linje med vad jag tidigare har skrivit på denna sida.

För mig härrör detta produktivitetslyft ur en snabb teknisk omvandling, inte minst inom IT. Dessutom har en sundare makropolitik givit lägre inflation. Globalisering och avreglering har bidragit till en mer flexibel ekonomi. Eriksson och Ådahl gör i stort sett samma bedömning. Så gör även ekonomerna på den amerikanska centralbanken Federal Reserve.

Jag ser inga tecken på att centralbankerna skulle förtröttas i sin inflationsbekämpning.

- Skogsstyrelsen varnar för omfattande angrepp av granbarkborre i Skånes skogar under 2014.
Kombinationen av stora mängder vindfällda träd och förra sensommarens torka utgör en perfekt grogrund för kommande angrepp, enligt DI 4 februari 2014.

Klas Eklund i SvD 1999-06-07, utdrag:
Sverige måste gå vidare med EMU-medlemskap

Professor Nils Gottfries skrev på Brännpunkt (3/5) att "EMU-förespråkarnas argument (har blivit) allt svagare". Han upprepar den slutsats han drog 1996, då han som ende ledamot i EMU-utredningen hävdade att Sverige borde säga Nej till EMU. Argumenten nu är i stort sett desamma som då - i princip går de ut på att flytande växelkurs är bättre än fast.

Det är en viktig debatt Gottfries tar upp, och han gör det i ett sympatiskt tonläge. Icke desto mindre är det min bestämda uppfattning att han i sakfrågan har alldeles fel - nu som då. Det som skett sedan 1996 har till yttermera visso stärkt argumenten för svenskt medlemskap, inte försvagat dem.

EMU-utredningens argument för att stå utanför under en period var (förutom att unionen - felaktigt - antogs bli liten) att det fanns en risk att Sverige skulle kunna drabbas av en "asymmetrisk chock", vilket krävde en egen, rörlig växelkurs.

Detta antagande var besynnerligt redan då och har blivit än märkligare sedan dess. De enda konkreta exempel som anförts på vad som skulle kunna konstituera en dylik asymmetrisk chock (med krav på isolerad svensk depreciering) är anfall av några snyltbaggar eller barkborrar eller andra underliga insekter som plötsligt slår ut hela den svenska skogen. Man kan notera att sådana hiskliga insektsanfall inte avhållit Finland från medlemskap.

Kostnaderna för ett utanförskap har ökat starkt under senare år, på grund av globaliseringen och den därav följande debatten om det svenska företagsklimatet. Den internationella konkurrensen tilltar; kraven på ett attraktivt näringsklimat har skärpts. Efter de gångna årens valutaturbulens har tillgången till en stor och likvid valutamarknad blivit ännu viktigare för att nå sådan attraktionskraft.

Sedan EMU:s bildande har euron fallit mot dollarn, men det är en annan sak. Den rörelsen kommer inte av kortsiktiga kapitalflöden utan är främst betingad av den stora skillnaden mellan konjunkturen i EMU-området respektive USA. Den beror också på Kosovokriget (som förs på europeisk mark) och på osäkerhet om budgetutvecklingen i framför allt Italien.

I detta ligger inget märkligt: Euron är och skall vara en rörlig valuta, som rör sig gentemot de andra stora valutorna dollar och yen utifrån konjunktur och ekonomiska utsikter. Att Gottfries försöker göra ett debattnummer av denna euroförsvagning är märkligt, eftersom han säger sig vara för rörlig växelkurs.

Men om euron faller bland annat för att ett av medlemsländerna har budgetproblem - är inte det ett tecken på svårigheter för EMU? Ja och nej.

Visst är det bekymmersamt om stora EU-länder får problem med budgeten. Men den viktiga poängen här är att möjligheterna och viljan att hantera budgetproblemen - tvärtemot Gottfries tes om försvagade EMU-argument - faktiskt har förbättrats de senaste åren, tack vare EMU-ländernas ingångna stabilitetspakt, dvs överenskommelsen att hålla underskotten under en viss nivå.

Risken för högre räntor utanför EMU finns kvar. Gottfries hävdar att så inte är fallet, och även att den senaste tidens låga svenska räntor ger honom rätt. Han missar dock den avgörande poängen: Skälet till att de svenska räntorna fallit så kraftigt sedan 1996 är att Sverige hållit låg inflation, gjort Riksbanken självständig och sanerat statsfinanserna - i enlighet med det konvergensprogram som Sverige följt för att kunna kvalificera sig för EMU.

Om Sverige skulle säga Nej, kommer räntorna att stiga och valutan att försvagas.

Så länge som inflationen är låg och statsfinanserna starka behöver dock räntedifferensen gentemot EMU inte bli så stor.

EMU-utredningen rekommenderade inte "Vänta och se" utan "Vänta och gör" - dvs stanna utanför ett tag men förbered inträdet genom att pressa ner inflationen och arbetslösheten, göra Riksbanken självständig och arbetsmarknaden mer flexibel.

Under de år som gått har de förstnämnda uppgifterna åtgärdats - men arbetsmarknaden har ej reformerats. Frågan är huruvida det är rimligt att vänta utanför av detta skäl.

För egen del tror jag det är enklare att göra det inom EMU; där blir den gemensamma arbetsmarknaden större och kraven på flexibilitet tydligare. Också detta talar för att Sverige bör gå in i EMU snarast möjligt. Denna uppfattning delas av åtminstone en del av Gottfries kolleger inom EMU-utredningen. Nyligen har professor Harry Flam framhållit att det är lättare att genomföra nödvändiga reformer av arbetsmarknaden som medlem av EMU än utanför - en slutsats som går rakt emot Gottfries.

Ett Nej skulle i praktiken sätta igång en politisk dynamik, som skulle göra det svårare att reformera arbetsmarknaden, hålla nere inflationen och behålla de svenska företagen inom landet. Ett Nej till EMU skulle nämligen - tror jag - inte utformas på det intellektuella, rationalistiska sätt som Gottfries förespråkar.

Ett Nej skulle knappast betyda att ekonomiprofessorer som Gottfries får lägga upp strategin för en mer flexibel ekonomi utanför EMU. Snarare betyder väl ett Nej att svenska folket vill ha en helt annan ekonomisk utveckling än i Europa. Röstar man Nej gör man det nog för att man vill förbehålla sig rätten att ha högre inflation, högre skatter, större offentlig sektor och en "tryggare" arbetsrätt än vad man tror EMU skulle medge.

Ett Nej ger därför ökad styrka åt de politiska krafter som vill avlägsna Sverige från de krav som globaliseringen ställer.

Gottfries har därför alldeles fel när han tror att ett Nej till EMU skulle ge ökad ekonomisk stabilitet. Möjligen skulle detta kunna ske i lärosalen, där alla politiker, fackföreningar och intressegrupper uppför sig enligt de teoretiska modellerna.

Men i den verkliga världen - där de politiska besluten styrs av opinioner och det politiska spelets egen dynamik, där företagens lokaliseringsbeslut styrs av vad de (med rätt eller orätt) tror om den framtida stabiliteten och möjligheten att utvecklas, och där räntor och valutor styrs av marknadernas högst osentimentala värdering av den ekonomiska politikens trovärdighet - kommer ett Nej att minska den ekonomiska stabiliteten, inte öka den.

Det finns nu ett gyllene läge att gå vidare med strukturreformer, sänkta skatter - och EMU-medlemskap - och därmed kunna lägga grunden till en period av uthållig tillväxt. Om den chansen inte tas nu, kommer den inte att återkomma på många år.

Klas Eklund
Redan om några år bildar de stora länderna på kontinenten av allt att döma en valutaunion.
man kan gilla eller ogilla EMU av flera skäl, men man kan inte önska bort verkligheten.
Man måste gilla läget.
DN Debatt 96-07-14

Redan om några år bildar de stora länderna på kontinenten av allt att döma en valutaunion. Detta får stora återverkningar på den svenska ekonomin, oavsett om vi gillar dem eller ej. ... unionen, när den väl blir av på kontinenten, ändrar de internationella villkoren för Sverige även om vi står utanför. Såväl kritiker som skeptiska akademiker diskuterar därför alltför ofta - som Carl B Hamilton och Pehr Wissén påpekade på DN Debatt 6/7 - något annat än de verkliga möjligheterna och hoten.

Men kritiken jämför fel saker. Argumentet att Sverige bör avstå från att gå med på grund av att Europa inte är ett optimalt valutaområde bortser från att inte heller dagens valutagränser avspeglar några sådana valutaområden. Dessutom lär EMU, såsom projektet i dag ser ut, inte bestå av hela Europa, utan av betydligt färre stater - ett "hårdvalutablock" med Tyskland i centrum. Vad frågan gäller är hur detta valutaområde fungerar jämfört med dagens lapptäcke av valutor - och det är en helt annan fråga än om det vore "optimalt" i en teoretisk ekonomivärld.

Internationaliseringen av ekonomier och kulturer går nu i rasande fart. De stora företagen blir alltmer globala. De exporterar och importerar, de producerar i allt fler länder, de deltar aktivt på den globala kapitalmarknaden. Också den svenska staten och kommunerna är aktiva på de internationella finansmarknaderna. Räntorna bestäms av de internationella placerarnas uppfattning om stabilitet och inflation. Växelkurserna likaså. Sambanden är tydliga: länder som har eller har haft hög inflation, svaga statsfinanser och underskott i affärerna med omvärlden tvingas betala med en högre ränta.

.. . Den som tror att ett litet land som Sverige förutsättningslöst skulle kunna välja skatter, bidrag, inflation och arbetslöshet - oavsett vad som sker runtom oss - har gruvligt fel. På gott och ont är Sverige sammanflätat med omvärlden.

Om Sverige säger nej till deltagande i valutaunionen med motiveringen att vi inte vill vara med - trots EU-medlemskap och trots att vi accepterat Maastrichtfördraget - ligger tolkningen nära till hand att Sverige inte vill underkasta sig den disciplin som en gemensam valuta ålägger oss. I klartext: vi vill förbehålla oss rätten att devalvera igen.

Det skulle höja de svenska räntorna i förhållande till de kontinentaleuropeiska. Mycket av det mödosamma saneringsarbetet de senaste åren skulle därmed vara bortkastat.

Om vi i stället skulle säga nej med motiveringen att vi visserligen vill vara med men ännu inte kan för att vi inte är "mogna" - beror effekten på vad som görs åt denna påstådda bristande förmåga. Skulle arbetet med att reformera lönebildning och arbetsmarknad gå lika långsamt som nu lär stigande räntor inte kunna undvikas - alltmedan arbetslösheten biter sig fast.

Ett utanförskap lär dessutom få betydande effekter på de stora företagens agerande. Jag tror att flera av de internationellt verksamma svenska företagen snabbt går över till att handla och arbeta i Euro när EMU kommer i gång, även om Sverige står utanför. Det gäller självfallet de globala storföretagen, men det kan också gälla mindre företag med stor export och import.

Ett svenskt utanförskap betyder därför inte alls, som många kanske tror, att den svenska kronan bevaras eller stärks. Det betyder att den marginaliseras. Och en ännu mindre valuta - i en nation som dessutom valt att stå utanför kontinentens stora ekonomiska projekt - blir självfallet en osäker tillgång.

Min bestämda uppfattning är att om EMU bildas så ökar trycket på Sverige. Krav kommer att ställas både på strukturreformer på arbetsmarknaden och på en penning-och finanspolitik á la EMU, oavsett om vi gillar det eller ej. Det är en illusion att tro att man bara kan välja det förstnämnda och välja bort det sistnämnda utan kostnader. Det är en ännu större illusion att tro att vi kan välja bort anpassningen helt och hållet. Och det är inte någon mindre illusion att hoppas att problemen löses av sig själva om man håller tyst.

Slutsatsen är denna: man kan gilla eller ogilla EMU av flera skäl, men man kan inte önska bort verkligheten. Man måste gilla läget.

Det betyder konkret att nu rikta in den ekonomiska politiken på att modernisera arbetsmarknaden och samtidigt uppfylla konvergenskriterierna så snabbt som möjligt. Och skulle möjligheten yppa sig att komma med i EMU frän början så vore det fel att inte gripa tillfället.