Home
Rolf Englund på Nationalekonomiska Föreningen januari
1990:
källa: Ekonomisk Debatt 1990, nr 3, sid 327 ff
Rolf Englund:
Till allmän överraskning ska jag även i är visa
mitt traditionella diagram (Figur
7)som visar sambandet mellan inflation och penningmängd
i Sverige. Detta diagram visar hur inflationen har följt ökningstakten
i penningmängden sedan 1975. Med inflation avses i diagrammet KPI
exklusive bostadsposten. Med penningmängd avses M3 och på
senare tid M5 (M3 + statsskuldsväxlar och allemanssparande). Penningmängden
har förskjutits sju kvartal och den har justerats med hänsyn
till BNP-tillväxten.
För ett år sedan indikerade detta diagram en tillfällig nedgång i inflationstakten under 1989, följd av en uppgång till en nivå kring åtta procent i början på 1990. Utfallet på denna prognos är utmärkt.
Eftersom det förts en betydligt mer monetaristisk åtstramning i Feldts Sverige än Thatchers Storbritannien de senaste åren pekar kurvan på att inflationen kommer att sjunka igen under 1991. För en gångs skull måste jag faktiskt säga att finansministern har en mycket god möjlighet att inflationen faktiskt sjunker under 1991 mot nivån sex procent. Detta är dock inte ett resultat av Haga-överläggningarna utan av M5.
Varken i Sverige eller i Storbritannien är det numera budgetunderskotten som ökar penningmängden utan istället en snabb kreditexpansion inom banksystemet. Det är en snabbt växande utlåning mot säkerhet av aktier och fastigheter, dvs tillgångar som har stigit kraftigt i pris om än inte i värde under de senaste åren både i Storbritannien och i Sverige. Detta är motorn i ökningstakten för olika mått på penningmängden.
Affärsbankernas utlåning i kronor har sjunkit drastiskt under
1989, från 61 till 18 miljarder kronor. Därmed är affärsbankernas
utlåning lägre än sparbankernas, även om även
dessas utlåning har sjunkit från 27 till 19 miljarder.
Detta beror dock inte på att vi har blivit sparsammare i
Sverige efter skattereformen. Av
Tabell 5 framgår
istället att utlåningen i utländsk valuta nästan har
fördubblats på ett år från 63 till 120 miljarder.
Totalt har därför utlåningen ökat från 158 till
165 miljarder under 1989. Det är vidare en ökning med precis 100
miljarder på två år.
Vi ser också att affärsbankernas lånestock i utländsk
valuta är nästan lika stor som den är i svenska kronor. Lånen
i utländsk valuta hos affärs- och sparbankerna är
tillsammans nästan 300 miljarder. Det är mer än dubbelt så
mycket som sparbankernas utlåning i svenska kronor.
Jag föreställer mig att de
som har lånat upp dessa 300 miljarder inte avser att ha dessa lån
när nästa devalvering kommer.
Jag vill nu fråga finansministern om denna lånestock, på
300 miljarder i utländsk valuta, som har byggts upp på kort
tid, innebär någon förändring för Sveriges del
och i så fall vilken?
..........
Kjell-Olof Feldt:
... Låt mig säga till Rolf Englund att det är
fantastiskt om M5 äntligen går min väg. Det har den inte
gjort på alla dessa är. Din kurva, jag bar sett den varje år,
har pekat åt helsike varje gång.
Vidare kan man fråga sig vad det betyder för Sverige att
vi har en lånestock i utländsk valuta på 300 miljarder.
Det har ett visst samband med det som
Danne Nordling tog
upp, nämligen hur vi ska tolka det faktum att bytesbalansunderskottet
i år ligger på ca 40 miljarder och nästa år, även
med en klar uppbromsning av pris- och kostnadsstegringen, kommer att hamna
på 50 miljarder.
Dessa lån har vi i allt väsentligt tagit upp utomlands. Man beräknar att i fjol köpte svenska medborgare fastigheter utomlands för 40 miljarder kronor. Svenska företag gjorde direktinvesteringar, framför allt i form av köp av utländska företag, för 45 miljarder. Det betyder att vi har haft investeringar i utlandet på 85 miljarder kronor.
En stor del av dessa medel har lånats upp utomlands. Detta har skapat en delvis ny situation tolkningen av underskottet i bytesbalansen. Det betyder att en växande del av den svenska nationalförmögenheten nu finns utomlands. Den ger avkastning där och reinvesteras i allmänhet där, oavsett om det är i form av reavinst eller vinster direkt i rörelsedrivande verksamhet. Man tar hem mycket litet av vinsterna till Sverige.
Uppenbarligen är detta något vi måste fundera över när vi tolkar bytesbalansunderskottet. Jämfört med 1982 är det en fundamental skillnad. Vi hade i fjol ett överskott i handelsbalansen på 20 miljarder. År 1982 hade vi ett underskott i handelsbalansen som var ungefär lika stort.......
Denna artikel är, tycker jag, en av mina bästa - please, klicka här för fler av mina bästa opus.
Se även hemligt PM till Carl Bildt