Anne Wibbles reservation i Valutakommittén 1985:
"Önskvärdheten av stabiliseringspolitisk självständighet beror således på hur man bedömer riskerna för olika typer av störningar. Valutakommitténs majoritet gör bedömningen att risken för utifrån kommande störningar är större än risken för att den inhemska politiken skall utlösa störningar.
Vi gör den omvända bedömningen. För att denna är riktig talar såväl de svenska 70-talserfarenheterna som den under de senaste åren tydliga tendensen till en permanent högre inflation i Sverige än i utlandet."
Läs mer här
Ledare i Svenska Dagbladet 1985-06-27
Rolf Englund om räntearbitrage
Marknadsekonomisk Tidskrift 1987-10-08
The country that most troubles outsiders is Latvia.
It has a whopping current-account deficit: some 21% of GDP in 2006, soaring consumption and debt, financed mainly by foreign-owned banks.
This points to a need for tough restraining measures. But the currency, the lats, is pegged to the euro, so the central bank's ability to raise interest rates is constrained.
RE: Like in Sweden before 1992 and allt that
The Economist print July 5th 2007
The Leverage in the System and the Weak US Dollar
By GaveKal Research, at John Mauldin, 26/6 2006
We at PIMCO are of the persuasion that the “Yen carry trade” embodied in 0% borrowing rates by Japanese individual and global institutional investors has been a significant factor in the compression of yields and risk spreads in almost all financial markets. As their 0% rate morphs now into something higher, financial markets will feel the impact.
And as speaker Charles Gave pointed out, an economy dependent on asset appreciation which in turn is dependent on low yields, is more vulnerable than one based on income.
Bill Gross, June 2006
The market is gripped by two scares: an inflation scare and a dollar scare.
Of the two scares, investors should worry less about US inflation and more about the dollar (though the two are obviously related).
The yen "carry trade" (borrowing in yen at low interest rates and investing in higher yielding assets), which helped boost all risky assets, is fading away as Japan's economy revives.
Financial Times editorial 20/5 2006
Yen-carry carnage
The recent rise of the yen has accompanied a sharp cut in the yen carry-trade game.
The unwinding of short yen positions has a way to go.
Lombard Street Research 15/5 2006
Carnage refers to wholesale slaughter; see massacre.
http://en.wikipedia.org/wiki/Carnage
A fund manager wishing to offer 12 percent returns to investors may purchase assets such as Treasury bonds yielding 4 percent and employ triple leverage to earn the 12 percent:
The manager of a $100 million fund buys $300 million in bonds, borrowing the extra $200 million from a Japanese bank at virtually zero interest.
The $300 million in bonds pays $12 million or 12 percent of the $100 million under management.
John Makin, AEI, april 2006
The US monetary base has been growing fairly steadily and in line with US GDP growth. If one wants to blame a central bank for volatility in global monetary aggregates, one should instead turn to Japan.
The Yen Carry Trade & the New Yield Curve
Gavekal 8/5 2006
Current-account deficits
Still waiting for the big one
Today Iceland and New Zealand. Tomorrow the United States?
The Economist print edition, Apr 6th 2006
Japan emerges from deflation. The Bank of Japan responds by ending "quantitative easing", its policy of flooding the banking system with economy-buoying liquidity.
Everyone is delighted that Japan's economy has improved sharply, that growth seems entrenched and that deflation looks beaten. But ...
Chris Giles, Financial Times Economics Editor, FT 10/3 2006
Stephen Roach, chief economist of Morgan Stanley and a long-standing pessimist about the world economy, wrote this week that "the biggest news in close to a decade is that the BoJ now appears to be on the cusp of abandoning its policy of über-accommodation".
It could halt the "carry trade" in which international investors borrow for nothing in Japan and buy assets elsewhere. It could also encourage Japanese people to invest their money at home rather than abroad on the expectation of higher returns.
Through a series of steps - the end of the carry trade, less investment in US assets, higher yields on Treasury bonds, more expensive US mortgages and falling US house prices - Mr Roach sees the end of quantitative easing as a potential catalyst for the bursting of a US housing bubble and a halt to consumer-led growth. This view, however, is far from mainstream.
This muted inflation data allowed the Riksbank to slash its repo rate by half a point to a record low of 1.5 per cent in June, lower even than rates available in the eurozone and encouraging carry trade players to borrow in krona and invest in higher-yielding jurisdictions elsewhere.
Financial Times 15/11 2005
The unravelling mystery
The prime driver of recent market
volatility has been the unwinding of the "carry trade" -
räntearbitrage
For the past year or so, speculators had been taking
advantage of ultra-low US interest rates to borrow in dollars and invest in
more lucrative opportunities elsewhere.
By Philip Coggan,
FT 11/5 2004
A fund manager wishing to offer 12 percent returns to investors may purchase assets such as Treasury bonds yielding 4 percent and employ triple leverage to earn the 12 percent:
The manager of a $100 million fund buys $300 million in bonds, borrowing the extra $200 million from a Japanese bank at virtually zero interest.
The $300 million in bonds pays $12 million or 12 percent of the $100 million under management.
John Makin, AEI, april 2006
Of course there are risks, including rising interest rates in the United States, rising interest rates in Japan, and a weaker dollar that boosts the dollar cost of borrowing from a Japanese bank. But low market volatility and a predictable Fed have led many investors to discount those risks
One could say, viewing monetary policy over a longer time span, that it has been more than twenty-five years, going back to 1980 specifically, since the Federal Reserve actually pressed hard on the monetary brakes. To conquer inflation at that time, which was approaching double digits, the Volcker Fed severely restricted the growth of credit and allowed markets (through sharply higher interest rates) to slow the economy. In 1980, less credit was available, and that credit carried much higher interest rates compared with today, when virtually unlimited credit is available at largely stable rates.
Rolf Englund om räntearbitrage
Marknadsekonomisk Tidskrift 1987-10-08
The unravelling mystery
The prime driver
of recent market volatility has been the unwinding of the "carry trade" -
räntearbitrage
For the past year or so, speculators had been taking
advantage of ultra-low US interest rates to borrow in dollars and invest in
more lucrative opportunities elsewhere.
By Philip Coggan, FT 11/5 2004
Some took the cautious route of buying Treasury bonds and benefiting from the yield differential between long and short rates. Many others were more adventurous. After all, for those borrowing at 1 per cent in a depreciating currency, it was not difficult to find opportunities for profit, whether it was technology stocks, commodities or emerging market bonds.
The carry trade depended on the assumption that the Federal Reserve would keep monetary policy fairly loose, so as to encourage recovery. For a while, in March, the trade appeared to be threatened by the prospect of a slowdown in US growth. But in April and May, the problem has been the reverse; growth has been too strong.
A rise in US rates to 1.25 or 1.5 per cent would probably not derail the global recovery. But it would make the carry trade a much more risky bet. So it is natural that speculators want to unwind their positions. And no speculator wants to be the last one through the exit doors
The demise of the carry trade is also behind the sudden surge in the dollar. Many commentators had expected the dollar to continue its decline this year, since the huge US current account deficit would weigh on demand for the currency. But speculators had been borrowing dollars to finance their carry trade positions. Naturally, therefore, as they closed those positions, they had to buy the dollars back. In turn, the dollar's rise caused losses for other speculators, giving the trend another push.
For the past year, investors have based their trades on a belief in a "Goldilocks" economy, in which growth was "just right" - neither too fast, so as to cause inflation or higher interest rates, nor too slow, so as to prevent corporate profits from rising. Now investors seem to have switched fairy tales and are worrying about Cinderella's ugly sisters, in the form of higher inflation and slower growth.
För Marknadsekonomisk Tidskrift
Rolf
Englund 1987-10-08
Under rubriken "Malm får stöd av Gyllenhammar" hade Dagens Industri den 29 september en artikel om de så aktuella finansvalpssyndromet. Där kunde man läsa att "Volvochefen P G Gyllenhammar tycker precis som LOs ordförande Stig Malm att man måste sätta gränser för penningmäklarnas möjligheter att tjäna pengar".
LO-ordföranden Stig Malm har ju tidigare tagit till orda om finansvalparna och i ett redan klassiskt vordet uttalande sagt att:
-Det är de snabba klippens män och finanskometerna som dominerat den ekonomiska scenen och som framställer sig som den nya tidens hjältar. Det är de 28-åriga finansvalparna med blanka, skräddarsydda kostymer och vit Porsche som är börsgolvens nya matadorer.
Om man funderar lite, över hur det kan komma sig att 28-åringarnas arbetsgivare är beredda att betala dessa representanter för 80-talets motorburna ungdom de svindlande löner som sägs utgå, kommer man, faktiskt utan större ansträngning, fram till följande förklaring.
En del av de unga knapptryckarna tjänar in hundratals miljoner åt sina arbetsgivare på ett generande enkelt sätt. Det går i princip till så här: De lånar 100 miljoner i utlandet för sex procent. Det kostar 6 miljoner på ett år. Sedan köper de säkra statspapper som ger nio procent. Det ger 9 miljoner kr. Mellanskillnaden på tre miljoner går till deras arbetsgivare.
Det gör de i stor skala. Bara Asea, Volvo och Elextrolux hade de senaste årsskiftet tillsammans lånat 14 miljarder i utlandet för detta ändamål.
Även Pehr G Gyllenhammars Volvo ägnar sig åt denna lukrativa verksamhet. Om man gör sig besväret att leta, finner man i Volvos årsredovisning för 1986, på sidan 38, i en anmärkning till not 12, om lån och placeringar, en uppgift om att "Vid årsskiftet befintliga placeringar i samband med räntearbitrageaffärer uppgick till 3.874, (tretusenåttahundrasjuttiofyramiljonerkronor)".
Året innan var motsvarande belopp 3.063 mkr. Enligt vad som också uppges i Volvos årsredovisning har dessa placeringar "i redovisningen kvittats mot motsvarande upptagna lån och ej påverkat balansomslutningen".
Volvos knapptryckare
I Volvos årsredovisning för 1986 kan man också finna en ordentlig redogörelse för hur Volvos knapptryckarverksamhet är organiserad:
Nu skall man naturligtvis inte lasta vare sig Volvo eller Pehr G Gyllenhammar för att Volvo ägnar sig åt denna lika lönande som lagliga verksamhet. Det vore väl snarast trolöshet mot aktieägarna för Volvoledningen att inte göra det.
Att Volvo och andra storföretag kan göra så här beror inte alls, som Stig Malm och hans spöktänkare Per-Olof Edin försöker antyda, på att "sådan är kapitalismen". Tvärtom skulle sådana här vinster, i det närmaste arbets- och riskfria, vara omöjliga om "de ohämmade marknadskrafterna" gavs fritt spelrum.
I ett land med marknadsekonomi på detta område, Reagans USA eller Thatchers England, skulle den som lånar i utlandet för att få lägre ränta behöva ta på sig en betydande valutarisk. Den som där lånar i utlandet riskerar nämligen att göra en förlust, om den utländska valuta, som lånet tas i, skulle stiga i pris.
Men i Ingvar Carlssons och Stig Malms Sverige har regering och riksdag givit riksbankschefen Bengt Dennis i uppdrag att se till att den svenska kronan har ett fast värde, i förhållande till de viktigaste utländska valutorna; valutakorgen.
De unga finanslejonen behöver därför inte ta särdeles stora, valutarisker när de lånar i utlandet. De lånar nämligen valutor i en mängd som ungefär motsvarar valutakorgens sammansättning. Då står riksbanken, och därmed skattebetalarna, för lejonparten av finanslejonens valutarisker.
Man skall således inte begära av Pehr G Gyllenhammar att han av ideologiska skäl skall avstå från en god affär. Däremot vore det onekligen klädsamt om han avstode ifrån att tjuta med ulvarna. För det kan väl inte vara så att Dagens Industri har glömt bort att sätta ut några kommatecken ? Kanske Gyllenhammars uttalande skulle ha återgivits på följande sätt?
- Det måste finnas en gräns, för hur många finansiella mellanhänder, som i led efter led, ska få tjäna, hur mycket pengar som helst, på det mervärde, som skapas i industrin.
Men så var det nog inte.
./.
Att det går till på det här viset beror inte alls, som Malm och Edin försöker antyda, på att "sådan är kapitalismen". Tvärtom skulle sådana här, i det närmaste arbets- och riskfria, vinster vara omöjliga om "de ohämmade marknadskrafterna" gavs fritt spelrum.
I ett land med marknadsekonomi på detta område, Reagans USA eller Thatchers England, skulle den som lånar i utlandet för att få lägre ränta behöva ta på sig en betydande valutarisk. Den som där lånar i utlandet riskerar nämligen att göra en förlust, om den utländska valuta, som lånet tas i, skulle stiga i pris.
Men i Ingvar Carlssons Sverige har regering och riksdag givit riksbankschefen Bengt Dennis i uppdrag att se till att den svenska kronan har ett fast värde, i förhållande till de viktigaste utländska valutorna. Dessa valutor brukar sägas ingå i valutakorgen.
De unga finanslejonen behöver därför inte ta särdeles stora valutarisker när de lånar i utlandet. De lånar nämligen valutor i en mängd som ungefär motsvarar valutakorgens sammansättning. Då står riksbanken, och därmed skattebetalarna, för finanslejonens valutarisker.
Denna artikel är, tycker jag, en av mina bästa - klicka här för fler av mina bästa opus.
Ledare i Svenska Dagbladet 1985-06-27
Hur statens utlandsskuld ökade med 311 miljarder
