Home - Index - News - Krisen 1992 - EMU - Bunkergänget - Economics - Cataclysm - Finanskrisen - US Dollar - Houseprices

Olle Wästberg

Olle Wästberg, 1996:
Efteråt har det sagts att Sverige borde ha släppt kronan eller devalverat
långt innan det fruktlösa kronförsvaret 1992. Jag tror inte det
Olle Wästberg: Det tomma rummet, Wahlström och Widstrand, 1996

Olle Wästberg, 2002:
Med facit i hand skulle man ha valt att släppa i september, säger folkpartisten Olle Wästberg.
DN 13/9 2002

Högre fastighetsavgift och förändrade ränteavdrag
Göran Persson, konsult på JKL, tidigare bland annat statsminister, Agneta Dreber och Olle Wästberg DN Debatt 2014-02-20

i Spanien har valutavärdet mer än fördubblats
Finansanalytikern Peter Malmqvist konstaterade nyligen i Dagens industri:
”Den svenska kronan är industrivärldens svagaste valuta.
Oavsett under vilken tidsperiod och mot vilket industriland vi mäter, har den svenska kronan försvagats markant."
Olle Wästbergs nyhetsbrev 22 Februari 2010

"Räknat från 1971 och justerat för skillnader i inflationstakt har exempelvis den danska kronan stigit med 90 procent, den norska med 65 procent och den finska marken med 55 procent mot den svenska kronan.

I länder som numera har euron, har valutans värde ökat med 60 procent i Tyskland, med 55 procent i Frankrike, och
i Spanien har valutavärdet mer än fördubblats (kurs. här).

Utanför euroländerna har den schweiziska francen stigit med hela 130 procent och det brittiska pundet med 45 procent.
Utanför Europa har den japanska yenen stigit med 125 procent.”

Olle Wästberg kommenterar:

Det här är trevligt för exportföretagens ägare, men farligt för Sverige.

Främst därför att den svaga svenska kronan på sikt kommer att leda till inflation. Men också därför att den konkurrenskraft som kommer av en undervärderad valuta inte är hållbar på sikt.

Trycket på omvandling och förnyelse blir lägre, vi tror att vi klarar oss utan de forsknings- och utbildningsinsatser som är nödvändiga.

Jag har länge trott att den svenska kronan skulle stärkas. Bra svensk budget, stabil ekonomi, hygglig bytesbalans borde tala för stärkt krona. Men jag är inte längre lika säker. Det krävdes Greklandskris för att kronan skulle stärkas mot euron, men mot dollarn ligger den fortfarande över ju kronor. Med nuvarande något positiva signaler från USA är det risk att den stannar på den här nivån.

Spanien

USD/SEK

Början på sidan

Olle Wästberg, fd Generalkonsul
Rolf Englund blog 14/3 2010

Utdrag ur Olle Wästberg: Det tomma rummet, Wahlström och Widstrand, 1996

Kapitel 8: ”Keynes ligger död i kontrollrummet”

The efficient-markets hypothesis
Of all the economic bubbles that have been pricked, few have burst more spectacularly than the reputation of economics itself.
Paul Krugman argued that much of the past 30 years of macroeconomics was
“spectacularly useless at best, and positively harmful at worst.”
The Economist print July 16th 2009

De fasta växelkursernas tid är förbi. Men...
Kronan försvagas mot alla valutaindex. Få tycks riktigt bry sig.
Generaldirektören Olle Wästberg, som var statssekreterare i finansdepartementet under valutakrisen 1992
Expressen 23/3 2009

Nu har kronan på ett halvår fallit med 50 procent mot dollarn. Kronan försvagas mot alla valutaindex.
Få tycks riktigt bry sig.

Sverige kom ur den ekonomiska så kallade Koreakrisen 1950 med en svag krona och kom in i den tidens fasta växelkurssystem på ett sätt som gjorde svenska varor billiga när världen började hämta sig från kriget och Europa skulle byggas upp på nytt.
Där grundades det svenska välståndet.

1976-1981 devalverade de borgerliga regeringarna kronan fyra gånger.

När den socialdemokratiska regeringen tillträdde 1984 genomförde den sin superdevalvering med 16 procent.

Skälen till kronkursen är att världens ekonomiska aktörer flyr risk. Och därmed lämnar de en liten valuta som har visat sig historiskt instabil. De är rädda för att bli instängda om de håller kronor.

Därtill kommer några specifikt svenska faktorer. Svenska banker har lånat ut för cirka 1000 miljarder svenska kronor i Polen, Ryssland, Ukraina och Baltikum.
Värst utsatt är Swedbank, där staten nu tvingas gå in som storägare.

Men bankerna har inte lånat ut i kronor utan i dollar och euro. För varje dag blir de potentiella förlusterna större och därmed ökar valutariskerna. Svenska stor- företag har också lånat på den internationella marknaden i dollar och euro. Nu kräver de utländska bankerna tillbaka pengarna. Då händer två saker: De svenska företagen säljer kronor för att betala - och sänker därmed kronan. Sam- tidigt tvingas de finansiera sig hos de svenska bankerna och tränger därmed ut småföretagare och hushåll.

De fasta växelkursernas tid är förbi. Men de snabba växlingarna i kronkursen skapar osäkerhet hos omvärlden.
Som vanligt är det knepigast för småföretagen som har svårigheter att valutasäkra sig.
Stabil valuta är en nyckelfaktor för ekonomisk tillväxt.

Men det stora problemet är att riksbanken kan ha rätt.

Den låga kronkursen väcker tro på inflation. Någon gång vänder ekonomin och då innebär den svaga kronan fotogen på den inflationsbrasa som byggs upp genom att industriländerna nu samlar på sig jättelika underskott.

Teoretikerna hos riksbanken och bland nationalekonomerna menar att man får ta itu med det problemet då. När det börjar komma tecken på att ekonomin vänt ska räntorna höjas och nya besparingar dra över den offentliga sektorn.

Men teoretikerna sitter inte i styrrummet.

Viljan att dra i bromsen efter de svåra åren, när människor vill ha belöning för uppoffringarna, kommer att vara liten.

Full text

Själv har jag sedan i maj 2006 i det här nyhetsbrevet argumenterat för att det mesta talar för att dollarkursen befinner sig i en nedåtgående trend.
Olle Wästbergs nyhetsbrev, mars 2008

- Viktigast är att det stora amerikanska underskottet i betalningsbalansen på sikt är ohållbart och bara kan minskas genom att dollarn (=amerikansk export) blir billigare. Det är vad som nu sker.

U.S. Trade Deficit:
If something cannot go on forever it will stop
Rolf Englund May 21, 2001

Dollar

Den stora fastighetsbubblan för femton år sedan drog med sig hela den svenska ekonomin.
Olle Wästbergs nyhetsbrev 28 augusti 2005

Det har väckt viss uppmärksamhet att Allan Larsson i Visby nyligen sagt att "en felaktig analys låg i botten på den första uppgörelsen mellan oss och regeringen". Man trodde att det var de dåliga statsfinanserna som rubbat tilltron och orsakat valutaspekulationen. I verkligheten var det finanskrisen, menar han nu.
DN-ledare 19/7 1993

Bengt Dennis om Olle Wästberg, statssekreterare hos finansminister Anne Wibble

"Wibble och Wästberg syntes också ha stått långt ifrån varandra i många ekonomisk-politiska frågor, ett förhållande som orsakade problem även för Riksbanken...Med Carl B Hamiltons inträde som ny statssekreterare den 21 oktober 1993 ändrades förhållandena omgående och i Riksbanken drog vi en suck av lättnad: äntligen talade finansdepartementet med en och samma tunga både i Sverige och i utlandet."

Det har blivit populärt att tala om finanspolitiska stimulanser,
d v s ökade offentliga utgifter eller skattesänkningar för att stimulera ekonomin.
Då borde arbetslösheten minska, men det gör den inte. Alltså är våra totala resurser dåligt utnyttjade och den gamla keynesianska konjunkturteorin säger att staten bör stimulera.
Det är en livsfarlig politik.
Olle Wästbergs nyhetsbrev 28 augusti 2005
http://www.wastberg.se/viewnl.php?nid=179#section1

Sverige befinner sig ju mitt inne i en högkonjunktur och räntorna är redan mycket låga. Då borde arbetslösheten minska, men det gör den inte. Alltså är våra totala resurser dåligt utnyttjade och den gamla keynesianska konjunkturteorin säger att staten bör stimulera.

Det är en livsfarlig politik. Det s k underliggande underskottet i den offentliga ekonomin är 170 miljarder för 2005-2008, samtidigt som vi borde samla i ladorna både för de stora pensionsavgångarna och för kommande lågkonjunktur. Risken blir att vi på nytt av omvärlden kommer att tvingas skära ner när det är dåliga tider.

När Keynes teorier lanserades var # Sverige den offentliga andelen av BNP 12 procent. Det var inget stort problem att den växte några procent. Nu är den ca 55 procent. När stat och kommun skaffat sig utgifter är svårigheten att senare skära ner oerhörda. Vi riskerar att permanenta en ännu större offentlig sektor.

Stimulera inte fram fler jobb, varnar prof Jonung
Danne Nordling blog 21/8

Top

Utdrag ur Olle Wästberg: Det tomma rummet, Wahlström och Widstrand, 1996

Kapitel 8: ”Keynes ligger död i kontrollrummet”

- 90-talskrisens ursprung är att Helmuth Kohl i valrörelsen efter murens fall lovade östtyskarna en alltför låg växelkurs och västtyskarna att skatten inte skulle behöva höjas.
Det var i praktiken omöjligt och när Tyskland tvingades låna höjde det räntorna i hela världen och de låneuppbyggda fastighetsimperierna i Sverige föll samman.

Keynes, den store nationalekonomen förespråkade att staterna skulle låna och spendera i dåliga tider för att få upp efterfrågan i ekonomin och därmed få hjulen att rulla. Sedan skulle regeringarna strama åt och samla pengar på hög i goda tider.

Men skulle det fungera i det långa loppet? Keynes svarade: - I det långa loppet är vi alla döda. När Gunnar Myrdal 1974 fick nobelpriset i ekonomi för sina teorier om hur konjunkturer skulle kunna styras var redan den tid över då politikerna kunde dirigera ekonomin. Kontrollrummet var stängt. Myten om cockpit, styrrummet där statens piloter drog i spakarna, hade krossats. Finansministern kunde inte gå till kontrollpanelen och trycka på olika knappar: "konsumtion», "investeringar", "inflation", "sysselsättning".

I Sverige har tron på möjligheten att styra konjunkturen på ett rationellt sett alltid varit stark. Det beror säkert på myten om 1930-talet; att politikerna då fattade kloka beslut och stimulerade ekonomin. Det var dock av mindre betydelse. Som så ofta i svensk ekonomisk historia handlade framgången om att vi hade en undervärderad valuta. Sverige hade lyckats låsa kronan till pundet på en nivå som gynnade svensk industri.
(Kommentar RE: Efter det att man 1931 tillsammans med England övergivit guldmyntfoten och låtit kronan falla.)

Bland det mest sensationella i de senaste årens utveckling är att politiker över hela världen tycks ha givit upp tron att de kan styra själva konjunkturerna.

Vad är det då som hänt som gör att så få idag tror att en aktiv konjunkturpolitik kan fungera? 1930-talets konjunkturpolitik byggde på nationella ekonomier. Det fanns tullar, ekonomierna var slutna, utrikeshandeln var liten. Det fanns ingen internationell valutamarknad att tala om. Framför allt var det ekonomiska systemet trögt. Globaliseringen och den snabba informationen gör att ett land numera inte kan förändra sin ekonomi i lugn och ro.Det nya är också att länder idag betraktas som värdepapper, ungefär som aktiva småsparare ser på en aktie.

Fonder och kapitalförvaltare arbetar efter vissa riktlinjer, exempelvis att maximalt 20 procent får placeras kortsiktigt och att högst en halv procent av pengarna får finnas i skandinaviska papper. Sverige är för litet för att de flesta av kapitalförvaltarna ska ha en självständig uppfattning om oss.

De kapitalförvaltare som tog positioner i svenska kronor devalveringsnatten den 8 oktober 1982 förlorade 16 procent på några timmar. Åtskilliga fick sparken, få glömmer det.
(Kommentar RE: De enda som tog positioner i kronor den natten var väl, som så många gånger den tiden, den svenska Riksbanken, under ledning av Staffan Burenstam Linder och Bengt Dennis, efter anvisningar från bl a Feldt, Bildt och Wibble.)

De stora valutarörelserna härstammar ofta från de svenska storföretagen. Om de får betalt för en leverans kan de välja att låta pengarna stanna utomlands eller ta hem dem. Är det oroligt väntar de några dagar och ser vad som händer. Den svenska valutahandeln omsätter ungefär 90 miljarder kronor varje dag, en obegriplig summa. Det allra mesta är inte spekulation, utan helt enkelt vanliga transaktioner, internhandel mellan banker.

Efteråt har det sagts att Sverige borde ha släppt kronan eller devalverat långt innan det fruktlösa kronförsvaret 1992. Jag tror inte det.

Dels därför att Sverige devalverat så många gånger, och dels för att Sverige har så starkt intresse av fasta växelkurser.

Det är också i det perspektivet vi bör se diskussionen om en gemensam europeisk valuta. Världsekonomins snabbaste tillväxtperioder och stabilaste förhållanden har funnits under stabila växelkurser. Guldmyntfoten från 1873 till 1931 var för Sverige en period av extrem tillväxt och stora välfärdsvinster. Samma sak med det fasta växelkurssystemet efter Bretton Woods-överenskommelsen från andra världskrigets slut till 1973.

Vad var orsak och verkan, var det stabiliteten som gjorde de fasta växelkurserna möjliga, eller skapade de fasta växelkurserna stabilitet?

Den globaliserade valutamarknaden är positiv i sig, men knappast för Sverige.

Allt detta motiverar fasta växelkurser. EMU kan sägas vara den yttersta konsekvensen av fasta växelkurser: ett valutasamarbete som inte kan brytas upp.

Det sägs åtskilligt kritiskt både mot ett svenskt inträde i den europeiska monetära unionen och mot EMU som sådant. Också många ekonomer anser att Sverige inte är ekonomiskt moget, inte har en tillräckligt lång historia av ekonomisk stabilitet för att kunna gå med i EMU. Det ligger mycket i det.

Men vad är budskapet till omvärlden i att Sverige klarar de formella kraven för att komma med i EMU, men ändå avstår? Rimligen att vi vill ha kvar möjligheten att devalvera. (Kommentar RE: Eller revalvera, om det skulle behövas – eller flyta/simma lugnt.)

Den tidigare styrmekanismen i ekonomin var "efterfrågan”. Om riksdagen sänkte momsen eller höjde barnbidragen skulle människor konsumera mer och mer måste produceras. När hjulen snurrar anställs fler. Det fungerar inte längre. Rationaliseringmöjligheterna i varuproduktionen är så mycket större än tidigare. Bättre framtidsutsikter leder till investeringar i personalbesparande teknologi. Dessutom är numera importinnehållet så stort i svenskproducerade varor att en stor del av konsumtionsstimulanserna försvinner utomlands. För varje hundralapp i ökning av hushållens inkomster går 50 kronor till import.

Viktigast är att konsumenterna inte låter sig manipuleras. Det är för kunskapen om dessa mekanismer den amerikanske ekonomen Robert Lucas fick nobelpriset i ekonomi 1995. Teorin talar om konsumenternas "rationella förväntningar".

Det är också därför, tvärtemot alla tidigare teorier, budgetåtstramningar i dåliga tider kan få positiva effekter.

Om hushållen tror att den nationella ekonomin nu är under kontroll och att räntorna långsiktigt sjunker vågar de låna till nytt hus och köpa bil.

Keynes teorier byggde på stimulans i dåliga tider och åtstramningar i högkonjunktur. Politikerna - i de flesta länder - har visat sig vara bra på första delen av receptet, att dela ut pengar. Att komma med nedskärningar när människor äntligen kan andas ut efter en lång period av oro är svårt. Det fick Kjell-Olof Feldt bittert erfara.

Den globaliserade ekonomin sätter gränser för lånefinansieringen. Börjar ett land leva på lån höjs räntorna blixtsnabbt. Den globala ekonomin har dock gjort det lättare att finansiera underskotten. När hela världen står öppen kan enskilda personer och företag låna billigt utomlands och låna ut dyrt till den svenska staten. Lånemöjligheterna, åtminstone på kort sikt, är nästan oändliga.

De ekonomiska modeller vi arbetar med i Sverige är kalibrerade efter tidigare ekonomisk verklighet. De har fungerat dåligt i flera år. De underskattar snabbheten både i upp- och nedgång i ekonomin.

Under den stora lågkonjunkturen 1990-93 ledde det till ständiga felprognoser från Allan Larssons och Anne Wibbles finansdepartement.
(Kommentar RE: Det bör dock observeras att detta påpekas här av statssekreteraren i Anne Wibbles finansdepartement).

Budgetunderskottet visade sig varje gång större än vad de trott gången innan. För Feldt gick det åt andra hållet. Varje gång han kom med en ny rapport till sin riksdagsgrupp under 1980-talet hade skatteintäkterna ökat och budgeten visade allt bättre siffror. Riksdagsgruppen förstod inte varför den skulle plåga väljarna med indragningar när det gick så bra. Tvärtom var det dags att skörda.

Keynes teorier utgick från ekonomier med en offentlig sektor på 10-15 procent av landets totala produktion, BNP. En snabb och temporär expansion av den offentliga ekonomin skulle därför få omedelbara och positiva effekter.

En valrörelse är alltid en frestelse. Kjell-Olof Feldt har vittnat om att han förde 1988 års valrörelse mot bättre vetande. Han visste att det behövdes åtstramningar, att det inte gick att komma med "återställare". Ändå bedrev han valrörelsen som om det var möjligt. Problemet är dock: Den som inte talar klarspråk kan heller inte genomföra det han eller hon vill. När de åtgärder han trodde på inte gick att lägga fram eftersom det skulle varit löftesbrott tvingades Feldt avgå i februari 1990.

90-talskrisens ursprung är att Helmuth Kohl i valrörelsen efter murens fall lovade östtyskarna en alltför låg växelkurs och västtyskarna att skatten inte skulle behöva höjas.

Det var i praktiken omöjligt och när Tyskland tvingades låna höjde det räntorna i hela världen och de låneuppbyggda fastighetsimperierna i Sverige föll samman.

Den keynesianska konjunkturteorin har, trots att den inte är helt okomplicerad, fått starkt genomslag. "Nu är vi alla keynesianer", sa Richard Nixon när han presenterade sin budget 1971. De läroböcker dagens politiker läst och dagens skolelever har, utgår från tron att staten kan styra konjunkturerna genom konsumtionsstimulanser.
(Kommentar RE: Olle Wästberg har väl inte läst så många av dessa böcker. Hade han gjort det hade han lärt sig att det första som sker när konjunkturen går ner är att räntan sjunker, direkt via marknaden eller efter ingripande av centralbanken. Den i konjunkturnedgången sjunkande räntan är i själva verkets den osynliga handens mittpunkt.
Om det inte räckte med lägre ränta för att få fart på ekonomin visste man inte, före Keynes, vad man skulle göra. Det blev inte bättre av att de ruinerade aktieägarna sparade genom att avskeda sitt tjänstefolk. Inte heller genom att färre karensdagar och lägre ersättning till de arbetslösa. Keynes kom då på att staten genom sänkta skatter eller högre utgifter, för t ex högre barnbidrag eller byggande av autostrador, kunde få fart på ekonomin, när räntan inte längre kunde sänkas - den kan ju inte bli lägre än noll, eller som nu i Japan, 0,5 procent.

Bengt Dennis bok

Bo Lundgrens bok

Hur statens utlandsskuld ökade med 311 miljarder

Ekonomisk Debatt nr 1/98; Wohlin m fl om krisen, Highly recommended

Home