Rolf Englund om Carl Johan Åberg: Berättelser från 1900-talet

En osannolik politiker
Carl-Johan Åberg (s) - en bildad gentleman av god familj
Rolf Englund om boken "Berättelser från 1900-talet"
2007-06-10

Man blir lätt sentimental som en grumpy old man när man läser Carl-Johan Åbergs memoarer. Man läser om ett idylliskt Sverige, regerat av Gunnar Sträng, där en akademisk person utan att bli mindre akademisk tar sig in i Kanslihuset för att sedan vandra vidare till posten som chefredaktör för Aftonbladet.
Det känns som om det var mycket länge sedan.

Carl-Johan Åberg bodde som mycket ung hos sin mormor i Hälsingborg. Eftersom jag vet att Margit Gennser, omvandlare av vårt pensionssystem och ordförande i Medborgare mot EMU, också är från Hälsingborg frågade jag henne om hon kände Carl-Johan Åberg. Jovisst, svarade hon, och berättade historien, om jag nu minns den rätt, när hon typ fyra år och han något äldre hade lekt tillsammans eftersom de var grannar. Unge Åberg hade då beundrat en av Margits leksaker som hon då generöst gav till honom. Mormor Åberg hade uppbragt tillsagt unge Åberg att genast lämna tillbaka leksaken och såväl Carl-Johan som Margit hade fått en bastant uppfostran av det äldre släktet av äganderättens betydelse.

Hans bok är en lika charmerande bildad som informativ skrift, där fotnötter och källhänvisnigar leder läsaren vidare.

Mycket av det han berättar har fortfarande dagsaktuell betydelse och det som inte är dagsaktuellt ger en nyttig historielektion.

Gunnar Sträng, som det har skrivits väldigt lite om, får ett äreminne av Carl-Johan Åberg som också citerar Strängs ord från natten efter det socialdemokratiska valnederlaget 1976:
- Det är helt och hållet LO:s fel. Det är Meidnerfonderna och snacket om i LO-Tidningen om att marken skall socialiseras som gjorde att vi förlorade...
Varje gång vi har fått ta en debatt om socialisering har vi backat.

Det är dock det enda stället i boken jag har funnit som handlar om löntagarfondsfrågan. Rimligen måste Aftonbladet, då fortfande ägt av fondernas upphovsmän LO under hans tid som chefredaktör ha skrivit saker till förmån för löntagarfonderna som Åberg medvetet underlåtit att behandla. Hoppas att det är därför att han skäms.

Hur det kom sig att han blev chefredaktör för Aftonbladet? Jo, anledningen var, skriver han, ett meningsutbyte med Olof Palme i november 1979.
- Att kalla det gräl är kanske att gå för långt, eftersom Palme knappast kunde tala och jag inte hade någon anledning att gå i svaromål.

Tyvärr har Carl-Johan Åberg mot slutet av sin bana kommit att medverka i den misslyckade kampanjen för ett Ja till EMU inför folkomröstningen 2003. Några artiklar om handelns betydelse kan inte ursäktas, tycker jag, även om de är skrivna under en folkomröstningskampanj. Det verkar som om har har glömt den gamle socialministern Gustav Möllers ord om att "Endast det bästa är gott nog åt folket". Det borde gälla i synnerhet informationen inför en folkomröstning.

Sommaren 1981 hade socialdemokraterna lagt fram ett stort ekonomisk-politiskt program
"Framtid för Sverige. Handlingslinje för att föra Sverige ur krisen".
Krisgruppens ordförande hade varit Ingvar Carlsson.
- För mig, skriver Carl-Johan Åberg, då chefredaktör på Aftonbladet, var programmet ekonomiskt sett en ren bluff.

Åberg säger sig aldrig ha fått någon riktig kontakt med Ingvar Carlsson när det gäller ekonomisk-politiska frågor. Han var en renodlad politiker i den meningen att varje tanke och förslag översatte han genast till vilka effekter de skulle få på socialdemokraternas opininssiffror.

En viktig åtgärd i programmet var att skriva upp /repeat: upp/ den svenska kronan. Sverige brottades då fortfarande - trots flera borgerliga devalveringar - med ett alltför högt kostnadsläge och alltför låga vinster. Det skulle bli en svältkur - inte en expansionspolitik.

Åberg bortser från dollarkursens betydelse
dollarn stod då snarast under fem kronor

Åberg skrev under sommaren några ledare och artiklar på detta ämne, men det ledde till att Palme, som då var på Fårö, blev rasande.
- Hur kunde jag skriva något sådant, när partiets hela verkställande utskott hade ställt sig bakom detta program?

Carl Johan Åberg gick två gånger offentligt emot partilinjen i ekonomiska frågor och fick då uppleva Palmes raseriutbrott.
Första gången var 1979 då han arbetade för partiets riksdagsgrupp.
- Annars upplevde jag Palme som en hygglig kille, duktig, en kompis.
Det som hände 1979 var en chock för mig, han var ju helt rabiat.
Nästa gång var när Åberg 1981 var politisk chefredaktör på Aftonbladet.
- Då ringde han och skällde så in i helsicke att han hamnade i ett läge då han inte kunde tala längre, utan bara stönade.

Jag vet mycket litet om hur andra i hans omgivning upplevde honom under denna tid;
regeringschefens mentala tillstånd var inget allmänt samtalsämne. Men ...
Kjell-Olof Feldt: ALLA DESSA DAGAR...

Ett år senare kunde han inkassera triumfen att det första som den då ännu inte bildade socialdemokratiska regeringen gjorde efter valet 1982 var att devalvera kronan - inte med de 5-6 procent som Åberg "helt blygsamt" hade föreslagit utan med 16 procent.

- Detta svek mot väljarna, skriver Åberg, är fullt i klass med det Fälldin gjorde när han svängde i kärnkraftsfrågan vid regeringsbildningen 1976.

Kuppmakarna Åsbrink och Sohlman,
som inte var övertygade om att krisgruppens förslag skulle räcka
fick trumf på hand.
Ur Björn Elmbrant, Så föll den svenska modellen, T. Fischer & Co

Carl-Johan Åberg kom till UDs handelsavdelning hösten 1982. Carl Algernon var då krigsmaterielinspektör.

Den 15 januari 1987, klockan 17.54, föll han framför ett tunnelbanetåg på T-centralen. Han dog omeldelbart.
Chefsåklagaren konstaterade att det rörde sig om ett självmord.
- För egen del, skriver Åberg, avstår jag från att spekulera i vad som hände - möjligen med undantag för
att Carl Algernon var en av de sista människor jag skulle föreställa mig ta sitt eget liv.

Carl-Johan Åberg behandlar utförligt vad han kallar Indien-affären, om Palme, Boforskanonerna och misstänkta mutorna.

- Vi trodde på Bofors-ledningen när den förklarade att den avvecklat alla mellanhänder i affären. Olof Palme trodde på detta och vidarebefordrade det till Ranjiv Gandhi. I själva verket betalade företaget ut över 300 miljoner kronor i samband med affären till olika personer och för ändamål som företaget inte velat uppge.

Hans slutsats är att oviljan att berätta avsåg att dölja handlingar som egentligen inte hörde hemma i en korrekt affär.

I en av sina utmärkta fotnötter skriver Åberg om Henrik Westanders bok "Hemligstämplat: En historia om mutor och regeringars fall" att
titeln på boken är något missvisande.
- Jag tror inte jag någon gång tidigare har sett en bok som återger så många hemliga handlingar som denna.

Ottavio Quattrocchi is an Italian businessman who is being sought in India for criminal charges relating to the Bofors scandal.
Wikipedia

En domstol i Argentina svarade på fredagen nej på Indiens begäran att få en italiensk affärsman utlämnad.
Affärsmannen Ottavio Quattrocchi misstänks i Indien för att ha tagit emot mutor i Bofors-skandalen på 1980-talet.
DN 10 juni 2007

Italienaren Ottavio Quattrocchi, en av huvudmännen Bofors muthärva för drygt 20 år sedan, väntas bli utlämnad från Argentina till Indien. En rättegång kan bli en miljardsmäll för Bofors.

Quattrocchi ska enligt Lars Ångström (mp), ledamot i Exportkontrollrådet, ha varit den som tog emot merparten - om inte hela - den muta Boforshärvan 1986 kommit att kretsa kring.

Åberg anställdes på Finansdepartementet under Gunnar Sträng, och han kom sedan att följa med Krister Wickman till UD, där Wickman 1971-73 var utrikesminister och Åberg statssekreterare. Här ger förf. ett litet äreminne över Wickman, som han kallar en av de få "intellektuella" i den svenska regeringen.
Hans tid på UD präglades av stora svårigheter att samarbeta med den s.k. "68-generationen" och Wickman omplacerades till att bli riksbankschef

Åberg blev chefredaktör på Aftonbladet, och sedan chef på AP-fonden.

Hans bok innehåller ett par ganska kritiska porträtt av statsminister Olof Palme.
Källa: Arbetarrörelsens Arkiv

Det börjar med hans mormor, som var en av de första kvinnliga företagarna i Helsingborg.
Han berättar om sin far och hans olika båtar, om sin morbror – den svenska bostadspolitikens grundare Alf Johansson – och om sin svärfar – den skarpsinnige och handlingskraftige biskopen Arvid Runestam.
Den saudiska shejken Mohammed Al Amoudi, som han samarbetat med sedan 1980-talet, blir också föremål för en berättelse.

Med åren har Carl-Johan Åberg känt ett allt större avstånd till politik och taktik. Själv lämnade han socialdemokratin kring 1990.
Han gled ur helt enkelt då han flyttade till en annan kommun och ingen frågade efter honom.

I sin bok Ett svårskött pastorat - Hur förnya svensk politik? SNS förlag från 1997 bekymrade hans sig för kortsiktigheten och polariseringen i politiken och för den politikerstyrda offentliga sektorn,
förordade tydligare budgetkrav, självständig riksbank (redan genomfört) och majoritetsval som kan skapa starka regeringar.

Dryga hälften av boken Berättelser från 1900-talet upptas av porträtt av människor han haft att göra med,
bland annat Gunnar Sträng som får en kärleksfull beskrivning.

Åberg är bekymrad över politikens utveckling. Han pekar på försämrad moral, brott mot sanning och rationalitet och en allt större kortsiktighet.

Det givna exemplet på moralens förfall är Thorbjörn Fälldins svek i Barsebäcksfrågan 1976.
Men fullt i klass med detta var socialdemokraternas svek 1982, menar han kritiskt – de hade lovat att uppvärdera kronan, i stället rekorddevalverade de när de hade vunnit valet.

De dubbla budskapen undergräver också moralen. Sveriges politik under andra världskriget är ett självklart exempel.

De dubbla budskap som Åberg varnar för kan man finna i rikt mått på området export av högteknologi och vapen, ett område som han ansvarade för som statssekreterare 1982-89 och som han nu ger avslöjande inblickar i. Det för Sverige farligaste fallet var Datasaab-affären, då ett svenskt företag smugglade ut topphemliga USA-tillverkade kretskort för ett flygledningssystem till Sovjetunionen.

Den socialdemokratiska regeringen hade berett vägen 1975 och regeringen Fälldin lät det ske, kanske medvetet - Åberg antyder att leveransen skedde med svensk UD-kurirpost. Inte underligt att USA reagerade – första gången detta flygledningssystem användes var vid Sovjets angrepp på Afghanistan 1979

Särskilt markant blir Olof Palmes dubbelspel.
Åberg ger häpnadsväckande exempel på hur intensivt Palme agerade för vapenexport. Allra värst är Indienaffären, försäljningen av 410 Boforshaubitsar till ett värde av över åtta miljarder kronor, som Palme aktivt stödde från december 1982 till sin död.
Han träffade Indiens ledare Indira och Rajiv Gandhi flera gånger, ordnade generösa kreditgarantier och löften om följdleveranser även vid krig. Beskedet att Bofors fått ordern lämnade Gandhi dock först i samband med Palmes begravning i mars 1986.

Affären blev än mer dubiös genom att Bofors avslöjades ha betalat över 300 miljoner i mutor. Dock har ingen ännu kunnat visa till vem.

Trots att den munvige utrikesministern Sten Andersson lovade att Boforsbyken skulle "tvättas ordentligt och offentligt" såg han till att det blev tvärtom.
Viktig bankinformation hemligstämplades, även för den indiska regeringen som var ytterst missnöjd.

En gemensam valuta leder på sikt till ökad tillväxt och högre inkomster för medborgarna i EU.
skriver Klas Eklund, Carl Johan Åberg och åtta andra nationalekonomer.
- De samhällsekonomiska kostnaderna för att inte kunna sätta räntan fritt i Sverige är mindre än de ekonomiska förluster det skulle ge att stå utanför den gemensamma valutan.
Författarna medverkar i boken "Därför euron"

Utdrag gjort av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen som endast behandlar krigsmaterielärenden - pdf
Klicka här

Håkan Berggren: Chargé d'affaires Singapore 1980, minister 1982, ambassadör 1983, expeditionschef UD 1985

Carl Johan Åberg: Berättelser från 1900-talet - Atlantis

Carl Johan Åberg: Berättelser från 1900-talet - Atlantis