Anders Isakssons
Ebbe – mannen som blev en affär
News Home
Home - Index -
News - Krisen 1992 - EMU - Cataclysm -
Wall Street Bubbles - Huspriser
Dollarn - Biggles - HSB - Löntagarfonder
- Skuldkrisen -
webtips -
Links - Contact
Ebbe Carlsson-affären var snarare en Ingvar Carlsson-affär
Det var jag som betalade Ebbe Carlssons privatspaningar efter Olof Palmes mördare.
Tomas Fischer, Fokus nr 19 - 25/5 2007
Att läsa Anders Isakssons »Ebbe – mannen som blev en affär«, är som att lyssna på Jussi Björling – det kan inte bli bättre. Isakssons bok har ett namnregister – jovisst, jag är med. På 80-talet trodde många, även jag själv, att jag hade mycket pengar och jag behärskade inte konsten att säga nej, som dagens svenska miljardärer är väl förfarna i. Jag ?nanansierade allt möjligt – spaning på sovjetiska lastbilar som genomkorsade Sverige med pansarof?cerare som förare, Ulriksdals slottsteater, stipendier till kanotister och så vidare. Ebbe, som var ordförande i kanotförbundet, kopplade ihop mig med spaningsledaren i Palmeutredningen, Hans Holmér, som fick låna ett par lägenheter i Gamla stan genom mig. Holmér omgav sig med en kuslig samling ruskprickar ur Norrmalmspolisens så kallade baseball-liga, varav en numera avtjänar livstidsstraff för mord !
Sedan Holmér avskedats som spaningsledare och på den svenska regeringens bekostnad och utan anställningsförfarande fått »jobb« i Wien, återkom Ebbe till mig med en förfrågan om förskott för polisiära ändamål som skulle återbetalas av justitiedepartementet följande budgetår. Visst, Ebbe fick ropa av upp till två miljoner från min sekreterare Karin Nilsson, som varit Ebbes klass- och lekkamrat. Justitieminister Anna-Greta Leijon hälsade och tackade för pengarna, sa Ebbe.
Senare återkom Ebbe – kunde jag ordna en kontorslokal med ett tjugotal arbetsplatser? Visst, sa jag och Ebbe bjöd mig, min vän byggmästaren John Mattsson, en väldig karl som många tyckte påminde om Bresjnev till utseendet, och rikspolischefen Nils-Erik Åhmansson på lunch i Bonniers representationsvilla Manilla. John hyrde ut en lokal på Söder som skulle betalas med mina pengar tills man ordnat anslag.
Långt senare blev jag uppringd av en journalist på Expressen vars chefredaktör Bo Strömstedt drev linjen att tidningen skulle förfölja mig. Journalisten ansåg sig veta att Mattsson, Åhmansson och jag åkt med Ebbe till Manilla på Filippinerna och ägnat oss åt orgier!
Skall man tro Isaksson – och det skall man – var Ebbe Carlsson-affären snarare en Ingvar Carlsson-affär. Ingvar Carlsson påstod sig inte ha hört talas om Anna-Greta Leijons rekommendationsbrev för Ebbe, men enligt Thage G. Petersons memoarer, som bygger på anteckningar, var Ingvar Carlsson arg på Leijon, för att hon skrivit brevet »mot hans bestämda avrådan«. När det började blåsa ville han lägga ansvaret så långt ner som möjligt. Rikspolischefeb fick sparken, Säpo-chefen ?ck sparken och Ebbes poliskompisar ?ck, för vanliga löntagare, dryga böter.
Eftersom återbetalningen från justitiedepartementet uteblev – trots att Rikspolisstyrelsen hade begärt två miljoner i tilläggsanslag – sökte jag och min advokat Ormonde Goldie upp JK Hans Stark som förklarade att staten inte haft med saken att göra och inte tänkte betala. » Bara neka, den var aldrig inne «, som Magnus Uggla sjunger. När Ebbe drabbades av aids skänkte jag min fordran på staten – 1, 6 miljoner – till Noaks ark, en ideell organisation som arbetar med hiv och aids. Expressen satte mig på löpet som bedragare och justitieminister Laila Freivalds vek ut sig i tidningen och kallade mig osmaklig. Noaks ark fick så småningom 350 000 eftersom Stark insåg att han skulle förlora den process om lokalhyran som jag hotade med – som en början. Hade Noaks ark brytt sig hade man fått resten också men där ville man inte bli inblandad i Ebbe Carlsson-affären, hette det. Det saknades inte homofoba reaktioner och de valde Noaks ark att ducka för. Tror ni att jag blev bedrövad när Freivalds fick sparken som utrikesminister sedan hon efter högt föredöme ljugit och skyllt på en underordnad?
I boken tar Isaksson upp en gestalt ur den grekiska mytologin, I?genia, som offras av Agamemnon för att ge akajerna framgång i det trojanska kriget. Själv tänker jag på en annan myt – Diogenes med lyktan som irrar omkring i mörkret förgäves sökande en rättfärdig människa i Ingvar Carlssons fögderi.