Index - Finanskrisen/The Great Recession - 1992 - EMU - Cataclysm - Economics - Wall Street - US Dollar
Novemberrevolutionen i Sverige 1985 - den okända statskuppen
Dokument inifrån TV2 17/11 2004: Novemberrevolutionen
Dan Josefsson granskar de märkliga turerna kring det kanske största misstaget inom ekonomipolitiken som gjorts i Sverige - avregleringen av kreditmarknaden i november 1985. Beslutet togs under kuppartade former av några få sammansvurna. Men allt gick fel. Resultatet blev en katastrof och Sverige hamnade i den värsta krisen sedan 1930-talet.
Hur kunde det gå så illa?
Varför var det ingen som bromsade innan det var för sent? Vem bär ansvaret?
Feldt har berättat om hur Palme tog beslutet
Klick
Ingvar Carlsson om kronkursförsvaret 1992:
- I efterhand står det klart vad läget egentligen krävde. Det fanns en snabb och effektiv åtgärd som i tid hade kunnat få läget under kontroll. Jag anser att den fasta växelkursen borde ha släppts och följts av en kraftig räntehöjning.
Källa: Ingvar Carlsson, Så tänkte jag Hjalmarsson & Högberg 2003
Utdrag ur SOU 1985:52 Valutakommittén
Kommitténs huvudsekreterare har varit riksbanksdirektör Anders Sahlén. (Sedermera chef för Bank/Finansinspektionen) Väsentliga bidrag till kommitténs arbete har också lämnats av biträdande riksbanksdirektör Thomas Franzén.
Reservation av ledamöterna Bengt R. Berg, Jan Ekman, Kurt Grönfors, Thorsten Larsson, Knut Wachtmeister och Anne Wibble. Bland de övriga ledamöterna märks Jan Ekman, Knut Wachtmeister och Erik Åsbrink.
Ledare i Svenska Dagbladet 1985-06-27
Now it can be told - den var skriven av Rolf Englund. Alla andra uppmuntras att även de publicera sina mer eller mindre kloka tankar om valutaregleringens avskaffande - något som nu av många anses ha varit något av en grundbult för det som senare följde.
"Frihet åt kapitalet"
Industriförbundet gör nu avskaffandet av valutaregleringen till den viktigaste stridsfrågan för förbundet vid sidan om löntagarfonderna och skatterna. Till hösten är ett utredningsförslag från valutakommittén annonserat.
Det väntas emellertid innebära i stort sett oförändrade regler. Principfrågan galler om en person - fysisk eller juridisk - skall ha rätt att om han så önskar växla sina kronor till en annan valuta. Han må sedan sätta in dem i bank - svensk eller utländsk - eller köpa något för dem.
För att ytterligare renodla principfrågan förutsätts att detta sker i sådana former att skatterna betalas på riktigt sätt.
I dag är detta icke tillåtet Svenska företags direktinvesteringar utomlands måste finansieras med utländsk upplåning. Företagen får heller inte amortera sina utlandslån i förtid även om företagen har en stor egen likviditet i Sverige.
Varför skulle någon vilja växla sina kronor till t ex. Västtyska D-mark enbart som en kapitalplacering, och således inte för att köpa någon västtysk vara, vilket är tillåtet? Det skulle kunna vara för att räntan är högre. Nu är den inte det, utan tvärtom avsevärt lägre.
Det skäl som då skulle finnas kan vara att personen på goda eller dåliga grunder tror att den svenska kronan med tiden kommer att sjunka i värde gentemot D-marken; att kronan kommer att devalveras.
Om det är många som tror att en devalvering kan bli aktuell kommer således mycket valuta att strömma ur landet. En sådan valutautströmning är självfallet inte så rolig för den sittande regeringen. Denna tvingas då att lägga fram åtgärdspaket innehållande räntehöjning och/eller skattehöjning för att försöka återskapa förtroendet för att det regeringen säger - att nu har vi devalverat för sista gången - också skull uppfattas som trovärdigt på marknaden.
En sådan åtstramning är då sannolikt ekonomiskt motiverad, men den kan ju komma politiskt olämpligt t ex. kort före ett val.
Det är då bättre - för den sittande regeringen - att det finns en valutareglering som förhindrar de medborgare som inte tror på den valuta som regeringen har monopol på att utge att byta till en annan valuta.
Mot denna bakgrund kan sannolikheten sägas vara stor för att valutaregleringen i någon form kommer att bestå. Därmed inte sagt, snarare tvärtom, att valutaregleringen skulle vara bra för land och folk.
Ett avskaffande a valutaregleringen skulle försvåra för den sittande regeringen att föra en felaktig politik. Marknaden skulle snabbare signalera när något håller på att gå fel. I det ögonblick parterna på arbetsmarknaden ingick ett felaktigt avtal eller så fort som den sittande regeringen lät sedelpressarna rulla för snabbt skulle valuta börja rinna ur landet och framtvinga en korrigering av den ekonomiska politiken.
Det finns delade meningar om huruvida fria kapitalrörelser av det slag som skulle komma till stånd utan en valutareglering bör kombineras med fast växelkurs eller om fria kapitalrörelser förutsätter en flytande valuta, där även växelkursen sätts av marknaden. Vid en fast växelkurs (fast i den meningen att den bara ändras när regeringen devalverar) skulle spekulanterna få hela vinsten vid en devalvering, medan Riksbanken skulle stå för kursrisken, något som från allmän utgångspunkt inte vore någon fördel.
Med en flytande växelkurs skulle incitamenten för avtalsparterna att av sysselsättningsskäl ingå som det brukar heta ansvarsfulla löneavtal dramatiskt minska. Varje löneökning skulle ju leda till att kronan sjönk i sådan mån att konkurrenskraften bevarades. Till priset av en snabb inflation.
Wohlin m fl om krisen (highly recommended)