Eva Srejber
- Stefan De Vylder -
och Ari Kokko
i Ekonomisk Debatt nr 2/1999 om likheterna mellan den svenska krisen
och Asienkrisen
Lars Jonung (SNS) “Devalveringen 1982 - rivstart eller snedtändning?”
Lars Wohlin i Ekonomisk Debatt nr 1/98
(RE: Wohlin varnade redan 1991 i en bok - se Tomas Fischer härom)
En grundtes i denna artikel är att bankkrisen hade sin grund i den
explosiva kreditexpansion som följde efter det att utlåningen i
banksystemet släpptes helt fri i november 1985.
Effekten av denna systemomläggning underskattades kraftigt bl a
på grund av bristande insikt om den latenta kreditefterfrågan
som låg i fastighetsmarknaden.
Penningpolitiken blev extremt expansiv, vilket inte var förenligt med huvudmålet för penningpolitiken: en fast växelkurs.
Avregleringen borde därför ha kombinerats med en övergång till flytande växelkurs.
Efter avregleringen 1985 flyttades ansvaret för stabiliseringspolitiken över till finanspolitiken. Finansdepartementet saknade politiska förutsättningar att ta på sig hela det ansvaret och hade inte heller beredskap att göra det. Här brast det i det ansvar för systemet som en regering alltid har.
Urban Bäckström i Ekonomisk Debatt nr 1/98
En starkt bidragande orsak till finanskrisen var dessutom den avreglering av kreditmarknaden som genomfördes 1985. Den var i sig nödvändig eftersom den reglerade kreditmarknaden var en del av de strukturella problemen i svensk ekonomi, men kom att innebära en starkt expansiv impuls.
Sverige hade vid den tidpunkten en fast växelkursregim, vilket innebär att penningpolitiken inte kan användas för andra ändamål än att upprätthålla den fasta växelkursen. Med en sådan regim vilar det ekonomisk-politiska ansvaret för att stabilisera den efteifrågeimpuls som avregleringen ledde till på finanspolitiken.
Finanspolitiken gavs dock inte den nödvändiga restriktiva utformningen. När det inte skedde kan man naturligtvis, så här i efterhand, fråga sig varför den penningpolitiska regimen inte ändrades.
Krisen i banksystemet utlöstes inte av en klassisk "bank run", utan av ett internationellt misstroende och finansieringssvårigheter på den internationella marknaden.
En del svenska banker fick till följd av de växande kreditförlustema allt svårare att klara sin upplåning utomlands, vilket var en bidragande orsak till att den finansiella krisen kom att sammanfalla med en valutakris under hösten 1992.
Det var just detta som ledde fram till den situation efter sommaren 1992 som kunde ha utlöst en verklig finansiell kris i enlighet med den definition som diskuterades ovan.
STEFAN INGVES och GÖRAN LIND i Ekonomisk Debatt nr 1/1998 -
Enligt flera mått var bankkrisen i Sverige en av de svåraste som drabbat ett industrialiserat land sedan 1930-talet.
Enligt vår uppfattning stod det finansiella systemet i Sverige inför en kollaps den 24 september 1992.
Utländska långivare hade tappat förtroendet för det svenska banksystemet.
Bedömningen var att utan ett omfattande statligt ingripande hade vi stått inför en finansiell härdsmälta av aldrig tidigare skådat slag. Utan åtgärder kunde även i slutändan statens upplåning komma att påverkas. Nationens hela finansiella funktionsförmåga stod på spel.
Hans Lind i Ekonomisk Debatt nr 1/1998
Begreppet bubbla - Standarddefinitioner - En ofta citerad definition är den som presenterades i Stiglitz (1990, s 131:
"If the reason for the price is high today is only because investors believe that the selling price will be high tomorrow - when "fundamental" factors do not seem to justify such a price - then a bubble exists."
När man noterat förhållanden som dessa t ex inom bankväsendet är nästa steg i regel att peka på förekomsten av svaga ägare som tillät att dessa problem uppkom. Detta förskjuter emellertid bara frågan ett steg: Varför var ägarna ovanligt svaga under denna period, eller varför fick förekomsten av svaga ägare så allvarliga konsekvenser just under denna period?
Och varför kunde en bank som S-E-Banken få samma problem?
Gabriel Urwitz i Ekonomisk Debatt nr 1/1998
Den generella garantin var avgörande för stabiliteten i betalningssystemet. Min bedömning är att det inte fanns något annat alternativ än en generell garanti och vidare att den statliga garantin var den enskilt viktigaste åtgärden i hela krishanteringen.
Utan garantin hade hela systemet kollapsat med oöverstigliga (det skall nog vara oöverskådliga) konsekvenser för den svenska ekonomin.
Såvitt jag kan bedöma spelade Riksbanken inte en aktiv roll i krisförloppet förrän hösten 1992, i samband med valutakrisen. Placeringen av valutareserven i form av s k deposits hos svenska banker visade sig vara en viktig åtgärd som utan tvekan lindrade konsekvenserna av utlandets bristande förtroende för Sverige och för det svenska banksystemet. Förutom statens allmänna garanti var det enligt min uppfattning den förändrade växelkurspolitiken hösten 1992 och den därmed förändrade räntepolitiken som var den viktigaste åtgärden bakom tillfrisknandet av banksystemet.
Det har vidare uppgetts att kronförsvaret hösten 1992 kostade skattebetalarna minst 50 miljarder kronor, något som ännu inte ordentligt har redovisats. Denna kostnad är större än kostnaden för bankkrisen men har uppenbarligen väckt väsentligt mindre känslor hos och färre frågor från politiker och allmänhet.
(RE: För en beräkning, se t ex Danne Nordling)
Enligt min bedömning var Handelsbanken den enda bank som hade hunnit bygga upp en stark företagskultur, vilket ledde till att banken hade en väsentligt bättre kreditportfölj än de övriga bankerna. Dock tål det att påminnas om att även Handelsbanken framförallt i sin Göteborgsregion hade problem, som var mycket likartade övriga bankers.
(Kommentar RE: Vem var månne chef för Handelsbankens Göteborgsregion, på den tid det begav sig?)
Magnus Persson och Staffan Viotti i Ekonomisk Debatt nr 1/1998
”Av allt att döma är 1990-talets svenska bankkris nu över, och man kan säga att vi klarade oss ur den någorlunda helskinnade.”
(Komentar RE: Det är oklart vad författarna menar med ”vi”.
Om Persson och Viotti avser sig själva, och andra av de mest skyldiga
till det inträffade, har de tvivelsutan rätt.
Det är just det som gör mig så upprörd och gör
att jag via internet, och på andra sätt, vill sprida kunskap om
vad som faktiskt hände och vad olika inblandade personer och
institutiner faktiskt sagt och gjort.
Detta är inte utan problem i ett litet land där så gott som hela det styrande skiktet tillhör de på goda grunder misstänkta.)
Om Persson och Viotti med ”vi” menar det svenska folket, och således hävdar att folket klarat sig någorlunda helskinnade ur krisen, är det fullkomligt fel. Dels är folket inte helskinnat. Dels är inte krisen över, som arbetslöshetssiffrorna antyder.)
Magnus Persson och Staffan Viotti i Ekonomisk Debatt nr 1/1998i Ekonomisk Debatt nr 1/1998
Kommentar RE: Anmärkningsvärt är att, såvitt jag kunnat finna, ingen av uppsatserna i Ekonomisk Debatt nämner de två personer som var statsministrar under den aktuella tiden, dvs Carl Bildt, och dennes föregångare, Ingvar Carlsson.
Inte heller nämnd är Staffan Burenstam Linder, han som var ordförande i Riksbanksfullmäktige 1991-1994, och således chef för den tidigare så beundrade, och nu så begabbade, riksbankschefen Bengt Dennis.
Häpnadsväckande nog sitter Kjell-Olof Feldt kvar som ordförande i Riksbanksfullmäktige, där han som vice-orförande, likaledes häpnadsväckande, har den förre vice-statsministern Bengt Westerberg.
Man bör väl även påminna om att bland Feldts närmaste medarbetare fanns Klas Eklund och den nuvarande finansministern Erik Åsbrink.
Tänk så mycket lättare allt skulle vara om man hade haft dagens information när man fattade gårdagens beslut. Och tänk så många som är benägna att utvärdera gårdagens beslutsfattare på basis av vad vi vet i dag. När tidskriften Ekonomisk Debatt (temanummer i nr 1/98) höll seminarium tillsammans med Spar- och Placeringsfrämjandet var det tyvärr ganska många som föll i den fällan.
Den 21 november 1985 beslutade Riksbanken att upphäva alla utlåningsrestriktioner för banksystemet. Det blev startskottet för en gigantisk kreditexpansion, där den stora tillgången på pengar drev aktiekurser och fastighetspriser i höjden. Fyra fem år senare brast bubblan och Sverige kastades in i en finanskris utan like sedan 20-talet.
Utdrag ur Kjell-Olof Feldt: ALLA DESSA DAGAR... I regeringen 1982-1990.
Föga anade jag då, hösten 1985, att vi samtidigt var i färd med att via kreditmarknadens slutliga frigörelse släppa loss Den Stora Konsumtionsfesten i Sverige, som skulle pågå nästan hela 80-talet ut.
Kommentar RE: Kjell-Olof Feldt gör här ett stort misstag. 1980-talet var inte främst "Den Stora Konsumtionsfesten". Som vi alla vet var 1980-talet "Den Stora Byggfesten", finansierad med utlandslån och fastighetsspekulation finansierad på samma sätt. RE: Räntearbitrage var en viktig beståndsdel
RE: För siffror om hur stor konsumtionen var, se t ex Berglund
Jfr Prop. 1988/89:150, Bil. 1.1 s.43: Tabell 4:4 Finansieringsanalys för hushållssektorn
Curt G Olsson, SvD Brännpunkt Näringsliv, 98-03-06
Det länder Feldt och Dennis till heder att man trots detta, så fort betänkandet hade avlevererats, genomförde väsentliga avregleringar, trots att detta inte var opportunt i den politiska miljö där de verkade. Men dessa åtgärder kom för sent.
Lars Wohlin SvD Brännpunkt Näringsliv, 98-03-09
Bankkrisen ligger nu bakom oss. Det är dags för dem som hade centrala funktioner under de aktuella åren att ge sin bild av vad som hände och deras syn på vad som bort göras annorlunda. Jag ser fram emot en sådan skrift av Curt G Ohlsson där han får förklara sig lite tydligare vad som borde ha gjorts för att undvika det olyckliga förlopp - inte minst för S-E-Banken - som nu blev fallet.
Michel Camdessus Managing Director of the International Monetary Fund:
Indeed, the problem in Asia was not that countries had opened their capital accounts...
Nor was the problem so much one of the speed of reform: the countries most affected by the crisis—Korea, Indonesia, and Thailand—had taken quite distinct approaches to capital account liberalization, which in some cases had been rather gradual.
Rather, their difficulties arose from the macroeconomic environment and institutional setting in which they opened their capital accounts and the way in which measures to open their capital accounts were sequenced with other reforms.
On the macro side, all three countries maintained pegged exchange rates, and the high interest rates needed to sustain these pegs attracted massive inflows that were largely short term.
Moreover, high interest rates at home encouraged excessive borrowing in foreign currencies, much of which was unhedged in the expectation that the exchange rate would remain fixed indefinitely.
http://www.imf.org/external/np/speeches/1998/030998.HTM
From Borrowing to Boom - Speech given at the Swedish-American Chamber of Commerce, November 4, 1997
The 90’s have - so far - been a decade of dramatic change in Swedish society. In 1990, we had a budget surplus, unemployment was below 2 percent, private employment was the highest ever, growth was at average European level and public debt had been falling for five years - approaching 40 percent of GDP. But at the same time, the domestic economy was over heated. The current account was running at a deficit, inflation was high, Swedish manufacturing industry was losing market shares. Looking back, it is easy to point to a number of measures that should have been taken in the following years. But I do not plan to dwell on those historical reflections today.(kurs här)
Hur statens utlandsskuld ökade med 311 miljarder
Ledare i Svenska Dagbladet 1985-06-27 om valutaavregleringen
Kommitténs huvudsekreterare har varit riksbanksdirektör Anders Sahlén. (Sedermera chef för Bank/Finansinspektionen) Väsentliga bidrag till kommitténs arbete har också lämnats av biträdande riksbanksdirektör Thomas Franzén.
Reservation av ledamöterna Bengt R. Berg, Jan Ekman, Kurt Grönfors, Thorsten Larsson, Knut Wachtmeister och Anne Wibble. Bland de övriga ledamöterna märks Jan Ekman, Knut Wachtmeister och Erik Åsbrink.
Peter Malmqvist om fastighetskrisen
Den som vill lära mera hänvisas till t ex "Nationalekonomiskolan",
en artikelserie i Sunt Förnuft, av Danne Nordling. Lämpligt är
att börja med kapitlet
ORSAKERNA TILL
90-TALSKRISEN
En annan nyttig bok är Ulla Reinius' "Stålbadet"
Denna artikel är, tycker jag, en av mina bästa - please, klicka här för fler av mina bästa opus.
Monetarism and Swedish Financial Crisis
