Marit Paulsen i TCO-Tidningen nr 2/1990 ”Jag har aldrig trott på Lenin” Lars Leijonborg

Marit Paulsen är en av de mest pinsamma inslagen i svenskt politiskt liv.
Näringslivets Ja-sida med P J Anders Linder i spetsen och folkpartiet använde hänsynslöst och omdömeslöst henne för att förmodades ha en folklilg framtoning,
Men hon är en förvirrad person med en tragiskt bakagrund som kom till Sverige från Norge där hon varit "Tysketösens dotter".
Hon har varit kommunist, snarast Åsa-Nisse-marxist.
Läs här själva vad hon skrev efter Murens fall:
Rolf Englund blog 17 november 2013

Marit Paulsen om Murens fall:
Omprövningens tid! Det är med stor osäkerhet jag försöker beskriva ett slags förvirring, rent av en smula hjälplöshet inför det som händer i Östeuropa.
Vart tog alla drömmar vägen? Vart är alla de ORD jag har använt? Var är de begrepp jag tänkt i?
Marit Paulsen i TCO-Tidningen nr 2/1990

De ryska ungdomarna tycks vara mycket tränade att uppfatta det icke klart uttalade, de reagerar kvickt, den snackige håller andan en sekund:
Säg inte - don’t say - don’t say - att vi rest till det demokratiska Sverige och kommit till en kommunistfamilj?
· Nä ,nä - inte så heller.
"Säg att ni RÖSTAR frivilligt på kommunisterna, då hänger jag mig!"
Tjaa. Vad säga? Tiotusen ord skulle behövas, timmar av samtal och det som finns till förfogande hos alla i köket är en mer eller mindre knackig engelska.

De som sörjde murens fall
Finns det inga spärrar kvar? Har vårt kollektiva minne blivit så urvattnat att personer som aldrig gjort upp med sitt förflutna ska kunna bli statsråd, med allt vad det innebär av inflytande och status?
Peter Wolodarski, DN 22/8 2010

Hur kom det sig att du bestämde dig för att Folkpartiet, det är partiet för mig?
– Det har jag nog egentligen ärvt av mina barn. Vi har ganska många Folkpartiaktiva barn.
Huvudanledningen var att det är det europavänligaste partiet, och min politiska övertygelse härrör från att jag är ett krigsbarn.
Europafrågan handlar för mig om fred och frihet. Allt annat är underordnat.
Marit Paulsen intervjuad i Arbetarbladet Publicerad 11 december 2011, Uppdaterad 30 januari 2012

Två av våra tonårsdöttrar är aktiva i ”Samarbete för fred”, en härlig organisation av helt unga människor som på egen hand ordnar möten mellan ungdomar i olika länder,
i höstas åkte ett par tusen unga från Norden till Sovjet, mina tjejer hamnade i Sverdlovsk som de första utlänningar som fått komma in i staden på årtionden.
Jobbigt för flickorna, de kände sig som bejublade UFOn, folk applåderade på bussen, vinkade och kramades på gatan.
Marit Paulsen i TCO-Tidningen 1990

Du kommer från Norge från början, och hamnade i Dalarna, hur kom det sig?
– Jag arbetskraftinvandrade, fick jobb på valsverket i Smedjebacken. Därefter läste jag på Brunnsviks folkhögskola.
Marit Paulsen intervjuad i Arbetarbladet Publicerad 11 december 2011, Uppdaterad 30 januari 2012

Just nu turnerar Marit Paulsen landet runt med folkpartiledaren Lars Leijonborg i släptåg.
Folkpartiet erbjöd Paulsen förstaplatsen på sin lista inför EU-valet utan att hon ens var medlem
Håkan Larsson, Södermanlands Nyheter 5 oktober 2001

Nu påstår Marit Paulsen att EU inte blir något Europas Förenta Stater förrän om sisådär 200 år.
Detta säger människan samtidigt som hon vill att Sverige snarast ska ge upp kronan för euron och att ansvaret för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken ska överlämnas till EU.
I praktiken är Paulsen en federalist som vill göra Sverige och övriga medlemsstater till delstater i den nya förbundsstaten.
Men för att lugna skeptiska svenska väljare är det bäst att dölja

Varför gullas det så med Marit Paulsen?
Mediaoraklet Marit Paulsen är för alla EU-motståndare - och det är en dryg majoritet av svenska folket - inkarnationen av svek, lögner och en fullständigt hämningslös anpassning till de uppdragsgivare som betalar bäst.
Rune Lanestrand

Medan ett nästan enigt mediaetablissemang höjer den "legitimerade glesbygdsbon" till skyarna vrider sig landsbygdsbefolkningen framför TV-apparaten när de tvingas se Marit Paulsen uttala sig å deras vägnar. Inte minst vrider man sig i Marits egen hemkommun Malung för att inte tala om hennes hemsocken Yttermalung. Där röstade 78 procent nej vid folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU.

Med stigande förvåning ser byalag och föreningar som kämpar för hembygden hur deras främsta motståndare oemotsagd får uttala sig om alltifrån hemslakt till medlemskap i EMU. Att detta aningslöst kan få fortgå är alldeles obegripligt för alla de människor som följt Marit Paulsen från hennes första rakryggade demonstration mot skogsbesprutning till hennes politiska/moraliska förfall som piga åt landets mest etablerade kretsar samtidigt som hon vill framtona i sin förljugna roll som landsbygdens och småfolkets företrädare.

Hon är suverän på att utan någon som helst bas eller gedigna kunskaper i ämnet, utnyttja alla journalisters okunnighet om jordbruk och landsbygd. Hon kan ge de rätta svaren utan att egentligen kunna något om svenskt jordbruk mer än en rejäl konkurs med sin misslyckade och statsfinansierade getfarm och en köttbullsfabrik. Trots miljonbidrag fattades 2,7 miljoner i kassan. Strax innan konkursen drog sig Marit smart ur bolaget och lät de två andra delägarna bära hela ansvaret. Detta på tal om hennes brösttoner om sitt stora personliga ansvar.

Varför granskas inte Marits alla löften före EU-omröstningen? Hon lovade effektiv salmonellakontroll, fler jobb, fortsatt välfärd och trygghet. "Långt över 100 miljarder kostar arbetslösheten nu. Då är de tio miljarder vi ska betala i medlemsavgift till EU en rimlig försäkring". Citatet är hämtat ur Mona Sahlins och Marit Paulsens famösa brev, till arbetslösa kvinnor, inför EU-omröstningen. I samma brev lovade de båda damerna att "gränskontrollen mot knark ska vara kvar och till sist lovar vi dig att vi och våra barn kan fortsätta att äta bra och ren mat"

Politiker är ibland tvingade att ljuga. Den politiker som inte förnekar en förestående devalvering kan kosta sitt land mycket.
Men lögnen äter sig också lätt in som en del i den politiska taktiken.
Jag ljög om stämningen i miljöpartiet - jag påstod att den var bra när den var som värst.
Mona Sahlin och Marit Paulsen ljög i ett brev till Sveriges kvinnor dagarna före folkomröstningen om EU.
De hävdade att knarkkontrollen inte skulle försämras vid ett medlemskap i Unionen.
Mona Sahlin erbjöds statsministerposten. Men fick gå för en lögn om Toblerone.
Och Marit Paulsen fick välbetalda EU-jobb.
Birger Schlaug, 23 januari 2006

- Jag håller inte med vare sig nej eller ja. Även om jag är en rätt fanatisk anhängare av europeiskt samarbete. Så preciserar hon.
Säger att hon i praktiken inte har något emot en gemensam valuta, att hon "skiter i om det är federalism" och att hon heller inte är rädd för ett gemensamt skattesystem.
Ett sådant kommer ändå att "tvinga sig fram" och det är "aningslöst att tro att vi framöver själva skall kunna styra skatterna".
Marit Paulsen ref i SvD 1997-02-07

Lars Leijonborg i Svenska Dagbladet 28/12 1998
- För mig har Marit Paulssons övergång till folkpartiet stor symbolisk betydelse.
Det är sådana förnyare, europeiskt tänkande socialdemokrater som jag menar kan gå över till folkpartiet.

"Spelar golf med kryckor i bagen"
Marit Paulsen, du har själv en gång myntat begreppet rampljusabstinens.
Är det sådan du lidit av nu igen, är det därför du är tillbaka i strålkastarskenet?
Marit intervjuad av Cecilia Hagen Expressen 15 mars 2009

Du var hos KG Bergström häromdagen och han ansatte dig om din kommande Bryssellön, 88 000 kronor i månaden.
– Det är absurt mycket, men jag är i alla fall lycklig för att jag denna vända får en fast och svenskbeskattad lön och inget därutöver. Förra gången kunde den som ville plocka ut runt 80 000 rent i reseersättning varje månad. Det ville inte jag ha och nu får vi betalt för exakt det vi lagt ut.
– Att lönen är så pass hög beror på att polackerna förut hade runt 20 000, svenskarna kring 50 000 och italienare, tyskar och spanjorer uppåt 130 000. Nu har alla samma. Hur mycket tjänar du nu?
– Som pensionär tackade jag nej till EU-pension och har levt på 17 000 efter skatt i månaden.

Folkpartiet kastar nu in sin andre vice ordförande Marit Paulsen i valrörelsen och hoppas att hon ska bli partiets räddning
- Hon kan bli den injektion som våra valarbetare behöver, säger Helena Dyrssen som nu är partisekreterare.

Text-TV/TT 7/9 2006

I onsdags packade hon in en limpa i husvagnen och åkte ned från Malung i Dalarna, där hon bor.
Ingen ringde och bönade från Stockholm, beslutet tog hon själv i tisdags kväll efter partisekreteraren Johan Jakobssons avgång
Marit Paulsen intervjuad i DN 7/9 13.26

Inte för att "rädda" partiet, säger fp:s andre vice ordförande, utan för att hjälpa och stödja de många medlemmar som fortfarande hoppas på en seger nästa söndag.

Har ditt förtroende för Lars Leijonborg minskat?
Ja 20%
Nej 26%
Har aldrig haft förtroende för honom 54%
Enkät Expressen.se 21/4 2007

Leijonborgs gärning består i att han var med och vann valet tillsammans med den Allians han en gång tveksamt sällade sig till.
I höst när folkpartiet har landsmöte har han fått brösta sig över det i ett helt år.
Det borde nog få räcka så.
Johannes Forssberg, Expressens ledarsida 3/4 2007

Nu ska en polisutredning genomföras där huvudfrågan är om Leijonborg talar sanning eller ljuger då han hävdar att han inget visste.
Kan han under den tiden fungera som minister? Skulle man kunna tänka sig honom i rollen som justitieminister?
Tanken svindlar! Men om han inte kan vara justitieminister, vad slags minister kan han i så fall vara?
Sanningen är väl att den största tjänst han kunde göra alliansen vore att avgå.
Torbjörn Tännsjö, DN Debatt 25/9 2006

Apropå EMU visade folkpartiets Lars Leijonborg i riksdagen upp en gammal pappersfemma
som nu i Sverige är utbytt mot en mynt-femma.
– Precis så odramatiskt kommer det att kännas om och när Sverige byter till euro-sedlar.

SvD-ledare
Det känns befriande att Marit Paulsen gjorde comeback på folkpartiets riksmöte i Malmö.
Hon blir en tillgång för partiet i valrörelsen
SvD-ledare 27/3 2006

Folkpartiet låter Paulsen toppa listan i valet till parlamentet den 7 juni
SvD/TT 7/2 2009

EU:s jordbrukssubventioner vill jag reformera så att tio procent skickas till de kämpande afrikanska kvinnorna.
Marit Paulsen i SvD 7/2 2009

Marit Paulsens kanske mest kända bok är liten Ida
som nästa år ska bli musikal på Stockholms Stadsteater
Berättelsen om det utsatta barnet som växer upp i ockupationens Norge är självbiografisk.
Hon har aldrig kunnat acceptera sitt öde som "tyske-tösens dotter"
Intervju i Veteranen (Sveriges Pensionärsförbund) nr 2/2005

1998 lämnade hon socialdemokratin till förmån för liberalismen och folkpartiet.

Tio barn har vuxit upp i detta hus. Men vi får inte veta hur många som är Marits och Stures.
Marits ögon smalnar vid frågan, blicken blixtrar till.
- Det får Du aldrig svar på, väser hon. Alla ställer den frågan. Men ingen får någonsin svar.
Barn är barn! Ni har ingenting med det att göra

Tänka sig att Per Ahlmarks gamla parti, som kallar sig liberalt vill ha en fd kommunist i regeringen...

Utdrag ur "Marit i Maktens Bryssel" i DN 2000-02-12, reporter Ingrid Carlberg

Det märks att hon tycker om att berätta om när det föddes, suget. Det var fem år efter krigsslutet, när hon var tio år gammal och gick i fjärde klass. Hon bodde med sin mamma Marie och sin bror i den lilla nordnorska ö-kommunen Rör vik. Pappan, kraftverksrallaren Olav, var död sedan många år.

Mamman hade flyttat till Rörvik under kriget. Hon följde med en tysk sergeant som hon hade förälskat sig i och fick jobb som kokerska i tyskarnas officersmäss. Det var tillräckligt för att stämpla både Marit och hennes mamma som tyskar, åtminstone socialt.

Marit var bara fem och ett halvt år gammal när freden kom, och med den hämnden. När norska Hjemmefronten tog sin in i deras hus satt hon i hörnet av sin säng, på en hög konservburkar som hon hade gömt under en grå filt.

Norrmännen klippte håret av hennes mor och förde bort henne utan att bry sig om att Marit satt där och såg på med tomma ögon. I flera dagar fick hon klara sig själv med det hon hade. Hon säger att hon fortfarande inte kan med Corned beef, men att hon ändå köper en burk sisådär vart fjärde år för att minnas hur det var.

DE FÖRSTA SKOLÅREN var en mardröm. Marit kallades aldrig vid namn. Hon var "den där", tyskeungen, som kördes ut ur salen när klassen skulle sjunga national sången. Men då, i fjärde klass, kom vändningen. Plötsligt fick hon en lärare som såg henne.

REDAN DÅ /1971/ SA HON till tidningarna att hon ville bli agitator. Året därpå kom debutromanen "Du, människa?" och revolten bara fortsatte. Skilsmässa, ny man och flytt till Järfälla utanför Stockholm. Där drogs hon och nye livskamraten Sture Andersson snabbt in i kultureliten. De rörde sig bland kändisar, författare, journalister och miljöexperter och vips stod de mitt i miljödebatten.

Det var i den intellektuella yran de bestämde sig för att läsa in sig på allt om jordbruk, köpa egen gård och pröva själva. De kunde ingenting, men vad gjorde det.

Så hamnade de i Yttermalung i Dalarna 1974. Ganska snart hittade de en lämplig arbetsfördelning. Sture tog huvudansvaret för gården, för djuren och jordbruket. Marit inrättade ett arbets rum och fortsatte att försörja sig på att läsa, lära och sen skriva och agitera. Det var mansrollen och hormoslyret några år senare, matdebatten och de glada grisarna under åttiotalet och så nittiotalet och EU.

Produktionen är väldig; ett tiotal böcker, flera radio- och tv-program, en scenpjäs, en långfilm och en herrans massa artiklar och framträdanden.

Fast EU hade kanske inte funnits med på listan om inte maken Sture drabbats av en lungsjukdom 1989, så de tvingades lägga ned jordbruket.

Marit Paulsen har som vanligt valt en egen lösning, tvärtemot de flesta andra EU-parlamentariker. För henne är Bryssel inte borta utan hemma. Det är där hon har sin ljusa tvåa med 3,60 i tak. Där bor hon med Sture och med alla de "urdyra böckerna" i det nya kunskaps projektet, EU-juridiken.

Hon var i Helsingborg för bara någon vecka sedan, på folkpartimöte. Nu är hon inbjuden som enda talare på ett seminarium om framtiden i Sverige och Europa för sextio anställda på Ikeas dis tributionsföretag i Väla centrum. De har fått betala 30.000 kronor till en förmedlingsfirma i Stockholm för att få dit henne. Marit Paulsen räknar med att hon tjänar mellan 100.000 och 150.000 kronor på sidouppdragen.

Hon gled in i konsultens välbetalda, fridsamma värld. Med matsäkerheten för Ica, marknadsanalysen för Assi Domän, kunderna, miljön och etiken för Ikea fick hon ihop sin månadslön. Hon höll kurser i miljöfrågor för Ikeas desig ner och skrev rapporter om ditten och datten, bland annat en översikt över möbeltyger med träråvara i.

Det var konsultrollen hon spelade den där fredagen i slutet av oktober förra året, när Liberala ungdomsförbundets Erik Ullenhag ringde och ställde frågan.

- Hade det inte varit Erik som ringde hade jag lagt på luren. Men jaghar grälat så häftigt med honom så många gånger. Du vet, alla våra ungar är folkpartister.

1 stället bad hon att få tänka över helgen och vips hade hon tackat hon ja till att kandidera för folkpartiet i valet till EU-parlamentet, partiet hon "i alla fall har röstat på de senaste två valen".

Blixtsnabbt byter Marit fot och en analys av EU:s stora frågor forsar ur henne, svåra saker utspottade med den lätthet som bara den riktigt pålästa år mäktig. På nolltid är hon Marit, EU-politikern, som ger initierade rapporter från den konstitutionella debatten inför EU:s regeringskonferens, som diskuterar nationalstatens ställning och det europeiska medborgarskapet.

Hon vill absolut inte ha en europeisk centralstat, försäkrar hon, bara en grundlag som är en katalog över vad EU ska besluta.

- Har man sagt de två orden, kompetenskatalog och grundlag, då är man definitionsmässigt en federalist. Det är fult, det är ett f-ord. Jag kallar det för ordning och reda, jag.

Marit Paulsen fyller 60 år den 24 november 1999
SvD familjesidan 99-11-23, utdrag

De som hävdar att hon är självgod borde läsa någon av hennes böcker, framför allt Liten Ida (1979) där Marit Paulsen i skönlitterär form beskriver sina första år i en mörk och kall norsk liten by. Idas barndom präglas av krig, stryk, hunger och en känsla av att inte duga till - som "tyskhorans unge".

Inställningen till barn och barnuppfostran är också rak och osentimental. Marit Paulsen har inte mycket förståelse för moderna föräldrar som ligger på golvet och leker med sina barn, och inte vågar ryta åt kräsna ungar som petar i maten.

Men någon bok i detta ämne blir det inte. Erfarenheterna från Europaparlamentet blir däremot säkert en bok så småningom. Ganska förvånad är hon redan över att det går så pass lätt att umgås med människor som talar andra språk och som aldrig behövt anpassa sina liv till ett stämpelur eller ägnat sömnlösa nätter åt att vara med när fåren lammar. Hon har fått extra hjälp med engelska språket av en brittisk baronessa i den liberala gruppen i parlamentet, och säger sig trivas någorlund väl.

- Men jag förstår Per Garthons oro över att EU ska utvecklas till en superstat bättre nu.

Marit Paulsen och folk partiet vill förstås ha en annan politisk lösning än miljöpartiet: ingen nedläggning av EU, utan tydligt definierade gränser för central makt, nationell rätt och lokalt inflytande i unionen.

Inför EU-valet reste hon med sin koffert tillsammans med Lars Leijonborg runt om i Sverige, och under hösten har resandet fortsatt. Alla helger utom två - nej, en! inflikar /maken/Sture - har hon och folkpartiledaren tillbringat på resande fot i Sverige.

Lars Leijonborg ler ganska blekt när han berättar om helgerna med Marit, som inte bara har fört in politisk tydlighet som eftersträvansvärt politiskt mål i folkpartiet, utan också dragit med sig partiledaren in i svinstallar runt om i landet.

Snabbprotokoll 1999/2000:12
Onsdagen den 13 oktober
Anf. 56 LARS LEIJONBORG (fp) replik:

Herr talman! Först: Det var mycket bra att Göran Persson gjorde ett statsministerbesök i Israel.

Sedan: Vi vet en del genom dem som lämnat regeringsarbetet – jag höll på att säga sluppit ut – t.ex. Åsbrink, Åhnberg och Peterson, hur det är i regeringsarbetet med LO-bindning, handlingsförlamning och idéfattigdom. Lyssnade man noga på vad Göran Persson sade om handlingsplan framgick det där väldigt tydligt. Inget ska hända med arbetsrätten, inget ställningstagande om lärarlönerna, stopp för nya aktörer i vården, inget besked om EMU, osv.

Listan fick Gudrun Schymans godkännande. Det är väl i ett nötskal Sveriges problem.

Det är inte som New York Times skriver ett trolleri att det har gått bra för Sverige. Det beror på ett antal tuffa strukturbeslut som vi har fattat under 90-talet.

Nu är frågan: Är vi redo att fatta ytterligare sådana för att befästa den här utvecklingen. Efter att ha hört Göran Perssons handlingsplan, står det för mig alldeles klart att den handlingskraften inte finns hos regeringen.

- För mig har Marit Paulssons övergång till folkpartiet stor symbolisk betydelse. Det är sådana förnyare, europeiskt tänkande socialdemokrater som jag menar kan gå över till folkpartiet. Där tror jag folkpartiet har en nyckelroll.

”Jag har aldrig trott på Lenin”
Marit Paulsen i TCO-Tidningen nr 2/1990

Omprövningens tid! Det är med stor osäkerhet jag försöker beskriva ett slags förvirring, rent av en smula hjälplöshet inför det som händer i Östeuropa. Vart tog alla drömmar vägen? Vart är alla de ORD jag har använt? Var är de begrepp jag tänkt i? Snacka om nyspråk - när just jag själv på något sätt fått mina egna invärtes ord omgjorda till nyspråk, och jag kan väl inte precis vara ensam?

Nästan förvirrad försöker jag minnas hur orden och tankarna gick under 68-72 års heta debatter, och alla orden vi begagnade, oavsett om vi var R:are eller “moderater” (inte heller det mitt fel att även det ordet gått sin väg, och blivit högern). Men alla orden fanns och kunde brukas, visst har de sedan dess vridit sig lite, suddats lite, klätt sig i nya kläder, men ändock varit verktyg, nu är de bara inte längre.

Säg socialism? Törs du verkligen? För att inte tala om kommunism. Vad f:n säger du?? Ja, vad säger du?

Förvandlingen har krupit ända in i vårt innersta familjeliv den senaste veckan. Två av våra tonårsdöttrar är aktiva i ”Samarbete för fred”, en härlig organisation av helt unga människor som på egen hand ordnar möten mellan ungdomar i olika länder, i höstas åkte ett par tusen unga från Norden till Sovjet, mina tjejer hamnade i Sverdlovsk som de första utlänningar som fått komma in i staden på årtionden. Jobbigt för flickorna, de kände sig som bejublade UFOn, folk applåderade på bussen, vinkade och kramades på gatan.

För några dagar sedan kom två unga ryska män hit som utbytesgäster. Glada, begåvade, snackiga och förfärande frispråkiga. Väl i köket, omedelbart efter hälsningsceremonierna, säger den snackigaste killen:

Förlåt, underliga frågor, men vilken sorts familj har vi kommit till? Vad röstar ni på? frågar grabben, vad röstar ni på som får rösta? Någon förunderlig tystnad breder ut sig bland den brokiga skaran i det stora bondköket någonstans i den svenska skogsbygden.

De ryska ungdomarna tycks vara mycket tränade att uppfatta det icke klart uttalade, de reagerar kvickt, den snackige håller andan en sekund:

Säg inte - don’t say - don’t say - att vi rest till det demokratiska Sverige och kommit till en kommunistfamilj?

Tjaa. Vad säga? Tiotusen ord skulle behövas, timmar av samtal och det som finns till förfogande hos alla i köket är en mer eller mindre knackig engelska.

För min del är bara att erkänna en sak: Jag har aldrig ens trott på Lenin och den centralistiska demokratin och allt vad det heter, på eliten och arbetarklassen som behöver ledas och så vidare, och så vidare. Men ändock har jag inte fattar HUR jävulskt eländigt livet har varit i Öst.

Klart att de ryska pojkarna nog förstått att det är ljusår mellan de idéer som vi står för, och den verklighet de lever i, men för oss kvarstår den stora frågan:

Var är våra ORD? Hur ska vi förklara? Hur ska vi precisera oss? Den verklighet som rasar in över oss från öst, raserar alla våra vänsterbegrepp - oavsett vilken nyans vi själva lägger i våra ord. Ty just samma ord har använts för förtryck och en sagolik utsugning av människorna, djuren, naturen, kulturen – ALLT.

Det är som att kristendomen ju får bära skulden för kyrkans missbruk av sin makt. Men jag är rädd, att vänsterns ord icke äger Bibelns styrka att överleva Kyrkan. Jag tvivlar på att våra ord kommer att överleva det som ska redovisas av socialismens “inkvisition”.

Spelar det hela någon roll? Ja, det tror jag, för trots att vi nog alla (?) i dag inser att demokrati, och så att säga en demokratisk marknad, en “fri” marknad är nödvändigt, vi tror inte längre på “planekonomi”, så är det ändock en bra bit kvar tills en majoritet av oss tror på en “helt fri” marknad. Marknaden måste ju ha gränser, lagar, regler, moral (?) Vi måste ju ha system som skonar den/de svaga, Det måste finnas begrepp för solidaritet och grundläggande humanism. Det måste finnas även ett framtida vänsteralternativ för att balansera, för att ha debatt, för att kunna finna en mittfåra i livet. Men var är orden? Hur ska i dag vänstern beskriva sina alternativ?

Var är vi när snart sagt alla ord blivit nyord? För nog sjutton vägrar jag att beskriva mina drömmar, tankar och idéer med samma ord som Ceaucescu med flera.

Precis som jag vägrar beskriva mitt engagemang för hembygd och landsbygd i samma tonfall eller ord som nationalsocialismen och Hitler använde (det här gått).

Ur kaos skapades världsalltet, så vad kan inte komma ur det kaos som vänsterns alla olika riktningar just nu lever i?

Kampanjen inför EU-valet har visat att det inte är självklart att väljarna faller för någon som lovar guld och gröna skogar eller bara är känd. Marit Paulsen, som måste beskrivas som EU-valets framgångsrikaste kandidat, är förvisso känd, men inte för att lova särskilt mycket eller från någon tv-såpa.

Hon är känd för att ha tydliga åsikter, integritet och förmåga att kommunicera. Och det kan knappast vara något fel att det går bra för en politiker som besitter de förmågorna.

"Käringen från Yttermalung" - det är inget DD-invektiv utan Marit Paulsens beteckning på sig själv - skall lansera sig som folkpartipolitiker. Det gör hon för att komma in i EU-parlamentet. Paulsen har varit med i Malungs arbetarekommun i 30 år men nu är det slut med det. Nu blir det folkparti och småborgerlighet för hela slanten.

Det är inga små uppgifter Paulsen tar för sig. Hon vill trygga demokratin i Öst- och Centraleuropa. Hon vill ändra på österrikarnas ogina inställning till nya medlemmar i EU, nämligen att Ungern och Tjeckoslovakien skall få bli medlemmar. (Det sistnämnda landet finns förstås inte längre. DDs anmärkning).

Men det är litet svårt att hänga med i käringens alla turer. Hon säger att hon inte orkar arbeta i socialdemokratin längre, bland annat därför att partiet är för splittrat mellan ja- och nejsägare i EU-frågan.

Till det kan man säga att demokrati inte är så lätt. Och alla gör inte som Paulsen säger åt dem. Och det är väl själva kvintessensen med demokrati att inte alla går i flock. Det är bara folkdemokratier som har jublande människomassor till 99,99 procent bakom ledarens idéer.

Sedan undrar man, om nu Paulsen tycker det är så drygt med nej-anhängare i det

socialdemokratiska partiet, hur hon skall stå ut i EU-parlamentet med alla olika åsikter? Åsikter som inte bara skiljer sig åt över partigränserna utan också över nationsgränserna, till exempel så att de gröna i Tyskland gillar EU medan de gröna i Sverige är motståndare.

Så om Paulsen har svårt med splittring i socialdemokratin och i Sverige i EU-frågan har hon hamnat på fel plats. Ur askan i elden, skulle man kunna säga. EU-parlamentet är en kakofoni av ostrukturerade konflikter, som får de svenska motsättningarna att framstå som verserade middagskonversationer.

Om vissa människor har man föreställt sig att grundvärderingarna är som gjutna i betong. Men så är det inte med Marit Paulsen. Nu skall hon nämligen verka för svenskt inträde i valutaunionen EMU, hon skall verka för svenskt medlemskap i NATO och hon skall försöka bevara kärnkraften så länge som det är tekniskt möjligt.

För inte vill väl Paulsen ha avvikande åsikter mot folkpartilinjen? Det är ju så drygt med splittring.

Kommentar RE: Var det inte så att kärringen var kommunist, innan Muren föll?

- Jag håller inte med vare sig nej eller ja. Även om jag är en rätt fanatisk anhängare av europeiskt samarbete. Så preciserar hon. Säger att hon i praktiken inte har något emot en gemensam valuta, att hon "skiter i om det är federalism" och att hon heller inte är rädd för ett gemensamt skattesystem. Ett sådant kommer ändå att "tvinga sig fram" och det är "aningslöst att tro att vi framöver själva skall kunna styra skatterna".

Det är på det politiska planet hon har sina tvivel. Eller snarare på politikerna, som har för bråttom.

- Man borde lugna sig med EMU. Alla nationella politiker skyller sina inhemska åtgärder på konvergenskraven och det ger EU ett rykte av okänslighet. Det gör i sin tur samarbetet till den stora boven. Det är jävligt bekvämt, jävligt fegt och dessutom inte sant.

Som ett i Europaperspektiv påfallande undantag framhåller hon Göran Persson. När han, som finansminister, talade om det där med att den som är satt i skuld inte är fri. Skulden var vår; inte orsakad av någon annan.

- Men annars är det otäckt. Och om det vore enbart en svensk debatt, vore det inget problem. Men den pågår överallt. Det är bara att byta ut EU och EMU mot ordet jude, så är vi åter på 30-talet. Och, för att fortsätta den historiska parallellen, det är i just Tyskland hon ser den största faran. Att konvertera den svenska kronan till euro är en sak. Att rycka undan marken för tyskarna är något större.

- I Tyskland är det liktydigt med att ta stoltheten ifrån dem. Redan idag har EU som sådant nog av bekymmer med bristande folklig förankring, menar hon. Att snabbt driva igenom valutaunionen skulle ytterligare vidga gapet.

- Det här måste löpa naturligt. Och jag skiter i om politikerna förlorar prestige genom att ta det lugnt. De måste inse att Europa inte är de salonger de befinner sig i. Det är det europeiska samarbetet hon säger sig värna om. Det som fick henne att i slutdebatten inför den svenska folkomröstningen om EU-medlemskapet dela ja-sidans bänk med Carl Bildt och Ingvar Carlsson. Det som nu "skulle må väl av att man diskuterade vad som är viktigast".

-Vad är viktigast? Vad vill folk att EU skulle göra? Det är att ta tag i frågor som kriminalitet, arbetslöshet, Östeuropa. Och där fattas lyssnande och ödmjukhet.