Massmördaren Pol Pot, Kambodjas diktator mellan 1975 och 1979. Under honom miste 1,7 miljoner människor livet, vilket motsvarar en femtedel av landets befolkning.
Ändå fanns det en grupp svenskar – ofta med en bakgrund i Vietnamrörelsen – som aktivt ställde sig bakom Pol Pot. Forum för levande historia
DN-ledare 2010-11-10
För omvärlden stod det tidigt klart att något fasansfullt höll på att hända när Pol Pots röda khmerer tog över, även om regimen snabbt stängde Kambodjas gränser. I Sverige talade tidningar i maj 1975 om ”skakande rapporter”, ”fasorna i Kambodja” och ”blodsvägen mot kommunistdiktatur”.
Ändå fanns det en grupp svenskar – ofta med en bakgrund i Vietnamrörelsen – som aktivt ställde sig bakom Pol Pot. Forum för levande historia tar i sin utställning upp fyra av dessa personer som 1978 reste till Kambodja på inbjudan av regimen. I besöket ingick en middag med diktatorn.
De fyra svenskarna som reste till Kambodja – Gunnar Bergström, Hedda Ekerwald, Jan Myrdal och Marita Wikander – var alla ledargestalter inom FNL-rörelsen och tongivande i vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea.
De ska inte betraktas som vilka privatpersoner som helst, vilket JO tycks göra, utan som drivna offentliga debattörer, även långt efter resan till Kambodja (undantaget är Gunnar Bergström som offentligt tagit avstånd från sitt tidigare engagemang, vilket påpekas i utställningen).
---
Minnen från landet där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning,
av professor emeritus Jacob W.F. Sundberg
Se t ex Massmedia och DDR-skolan s 53
En aktuell film och en roman har i vår ställt mig inför den oundvikliga frågan
hur mycket jag blundade för under mina återkommande resor till DDR.
Det blev ganska många eftersom arvet från Brecht levde kvar under de kommande åren.
Leif Zern DN Kultur 6 maj 2007
Kommentar av Rolf Englund
Tyvärr innehåller resten av artikeln inte det minsta spår av Kritik und Selbstkritik.
Kanske Zern återkommer
i en annan artikel när han funderat över "den oundvikliga frågan hur mycket han blundade för under sina återkommande resor till DDR?
Och det var ju ändå många år sedan Muren föll. En annan oundviklig fråga borde därför vara hur det kommer sig
att Leif Zern, på DNs kultursida, inte förrän nu - våren 2007 - har ställt sig denna fråga.
Jag flirtade som tonåring med Stalin, känns sådär idag
Johan Croneman, DN Kultur 9 april 2007
Kommentar av Rolf Englund:
Det duger inte som ursäkt. Kan ingen rensa ut 68-Vänstern från DNs kultursida.
Det är ändå mer än tio år sedan Muren föll och därmed hela Sovjetkommunismen,
utom på DNs kultursida.
DN-mångsidig men ensidig, skrift av Rolf Englund, med förord av Carl Bildt.
"För den bildade medelklassen är en noppig kofta alltid mer värd än en Kellyväska."
"Inpiskade DN-koftor som bor i kulturreservat på Mosebacke... Det går inte att lita på fina människor i stickad kofta och trähalsband. De vill folket väl, men de kliver aldrig ner till folket och tittar hur folket har det."
DN Kultur 26/5 2007
Vietnamrörelsen blev en folkrörelse och de flesta var med.
- Alla mina jämnåriga gick i demonstrationerna och deras föräldrar med, säger Annika Swedén.
Freden kom dagen före 1 maj, arbetarrörelsens traditionella högtidsdag. Vietnamesernas befrielse togs upp av alla talare och på eftermiddagen firade Annika Swedén och 15 000 andra i Kungsträdgården.
DN 30/4 2005
Augusti 1975 - Rudolf Meidner och Anna Hedborg lägger fram förslag om löntagarfonder
För några veckor sedan fick Anna Hedborg, Riksförsäkringsverkets avgående generaldirektör, uppdraget att utreda socialförsäkringssystemet.
SvD 3/10 2004
Regeringen utsåg på torsdagen Anna Hedborg, generaldirektör för Riksförsäkringsverket, till ledamot och ordförande i styrelsen för Statens kulturråd, skriver TT.
SvD 4/6 2004
Söndag 17 april är det 30 år sedan röda khmererna tog makten i Kambodja.
Nästan två miljoner människor dödades under den maoistiska gerillans fyra år vid makten.
Ekot 17/4 2005
SvD-ledare 18/4 2005: Nu är det precis tre decennier sedan de röda khmererna inledde sitt systematiska dödande av miljontals kambodjaner
Som bekant försvarades röda khmerregimen av många namnkunniga debattörer och politiker i västvärlden, också när det hade blivit tämligen klart vad som skedde i landet (RE: inga namn).
De flesta av dessa ångrar sig säkert djupt, men likväl har stora delar av vänstern kvar sin instinkt att se varje fanatiker som allierad, blott slagorden mot USAimperialismen är de rätta.
Arvet – 30 år efter Saigons befrielse
Efter fascism och kommunism, men före islamistisk fundamentalism, hotades världen av den amerikanska imperialismen.
”Är det verkligen fred vi vill ha”, sjöng Hoola Bandoola Band.
2005
Bildtext: Saigons fall. En amerikansk soldat vaktar den amerikanska ambassaden i Saigon. Hundratals flyende människor klättrade över murarna när FNL närmade sig stadens ceentrum..
På valborgsmässoafton 1975 rådde det inget tvivel.
USA uppträder ännu en gång, bevisat inte minst i upptakten till kriget i Irak, med ohöljd arrogans inför den övriga världen.
Motstånd mot supermaktens imperialism – ekonomisk och militär – och kamp för mänskliga rättigheter. Så ser dagens internationella engagemang ut. Det är arvet, 30 år efter befrielsen av Saigon.
Where Are the Marchers for Peace?
I am also wondering, will we hear of passionate peace activists
Martin Helme, The Brussels Journal 2008-08-10
I wonder is there the slimmest of chance to see millions of exalted young people passionately marching for peace in Georgia… It shouldn't be too much of an effort. All they have to do is brush the dust off from the "not in our name", "no blood for oil", "war is not the answer", etc placards, paste Vladimir Putin’s and Dmitri Medvedev’s faces over Bush’s or Blair’s on the "worst ever", "mass murderer" and "real terrorist" placards and voila! ready to march for peace.
Preferably in millions, preferably in Moscow, to ram the message through to Putin and Medvedev.
I am also wondering, will we hear of passionate peace activists, who are determined to go and chain themselves to Georgian government buildings and other such sites to offer human shield against malicious and deliberate bombing by Russian planes on civilian targets. Anyone? Also, it would be refreshing to see similar sense of outrage and hysteria on the part of western media that we witness when American planes hit a "wedding party", armed to their teeth, when reporting bombings of apartment buildings and markets by Russian air forces in Georgia.
I cannot help but notice a certain lack of urgency in underlining such reports.
Riksdagens Snabbprotokoll 1998/99:1 Måndagen den 5 oktober 1998
Kl. 11.00 - 11.34
Anf. 2 SVEN HULTERSTRÖM (s):
Herr ålderspresident!
Å
den Socialdemokratiska riksdagsgruppens vägnar ber jag att till talman
få föreslå Birgitta Dahl.
Kammaren valde med acklamation Birgitta Dahl (s) till talman.
”Vinns de för demokratin genom bomber och napalm?”, frågade Olof Palme 1968. Han försvarade sitt ställningstagande för FNL
Jag minns hur vi, över 50000 personer, samlades på Norra Bantorget vårvintern 2003 och skanderade ”nej till krig”.
Helle Klein Aftonbladet 3/5 2005
Västvärldens krig mot kommunismen har i dag bytts mot kriget mot islamismen. Återigen är det tänkt att demokratin ska bombas fram med hjälp av världens rikaste militärmakt. Återigen får de som ifrågasätter kriget höra att de är ”diktaturkramare” och anti-amerikanska. Motståndet mot Irakkriget har trots allt samlat en bred opinion. Jag minns hur vi, över 50000 personer, samlades på Norra Bantorget vårvintern 2003 och skanderade ”nej till krig”.
De svenska socialdemokraterna valde till slut, inte minst genom Anna Lindhs försorg, att ansluta sig till anti-krigsopinionen.
USA har fått EU att terroriststämpla Hamas. Sverige samtycker. Det är lätt att glömma att Hamas inte bara är en avskyvärd militant organisation utan också en bred social rörelse som vann stora framgångar i lokalvalen på Gaza. Vad händer om Hamas vinner det palestinska parlamentsvalet i sommar? Ska västvärldens korsriddare i demokratins namn fördöma det?
I april 1975 gick den amerikanska imperialismen mot sitt största nederlag hittills
Göran Greider Dala-Demokraten 30/4 2005
I april 1975 gick den amerikanska imperialismen mot sitt största nederlag hittills. Då lämnade USA Vietnam. Idag, trettio år senare, faller skuggor från Vietnamkriget på USAs närvaro i Irak. Den amerikanska krigsmakten dominerar idag världen, har enligt somliga skapat ett slags Gulag: ett fängelsesystem som stäcker sig från Guantanamo över Kabul och till Bagdad.
Att det vietnamesiska folket segrade mot övermakten är och förblir en av de största händelserna i historien.
Göran Greider
Detta är full text
Killing Fields' journalist dies
A Cambodian-born US journalist whose enslavement and escape from the Khmer Rouge became the subject of the famous film, The Killing Fields, has died at the age of 65.
BBC 30/3 2008
Johan Hakelius ledarsidan i SvD augusti 1997:
Vi ler, ställer inga obekväma frågor och ger henne ett Sommarprogram om året.
En talman som låtsas som om hennes händer inte sudlades av blod då hon försökte skrubba den kambodjanska slaktarbodens tröskel ren.
Och vi låter henne göra det. Tystnaden blir kanske lite spänd när Pol Pot nämns i pressen igen. Men det går snart över.
Vi ler, ställer inga obekväma frågor och ger henne ett Sommarprogram om året.
Två av Kambodjas då sju miljoner invånare mördades av Pol Pot. Störtad från makten drog han slutsatsen att han "inte dödat många nog". Nu är Pol Pot offer. Torterad eller ihjälslagen har han inte blivit. Bara hånad. Ihopsjunken sitter ondskan snyftande på en pall i djungeln, reducerad till en ömklig gubbe. Den här gången har skildringarna av Pol Pot och hans massmord inte väjt för fakta.
Desto obegripligare blir det att så inte var fallet när
slakten pågick. Jo, det är alldeles riktigt. Den här texten
handlar inte om Pol Pot.
Den handlar om Birgitta Dahl, Pol Pot-anhängaren som avancerat till rikets högsta valda
position.
Fakta är välkända: När rapporterna om folkmordet i Kambodja blev så många att de inte kunde ignoreras, ens av medlöpare, valde Birgitta Dahl att skälla ut rapportörerna. Att ett av historiens värsta folkmord var i full gång var "lögn eller spekulation". Hon beklagade "att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbörd, för att kunna avvisa de lögnaktiga påståendena om Kambodja".
Att inte ens Pol Pots europeiska anhängare släpptes in i landet bortförklarade Dahl med att "det kan vara svårt att ha tid och resurser att ta emot utländska besökare". Dahl visste a priori att flyktingarnas vittnesbörd var falsk. Offren var gärningsmän, drivorna av lik propaganda, allt annat lögn. Fakta är välkända, som sagt. Kanske t o m slitna, i kölvattnet av Per Ahlmark. Men likväl chockerande. Sverige har en talman som med kraft försvarat folkmord. En talman som låtsas som om hennes händer inte sudlades av blod då hon försökte skrubba den kambodjanska slaktarbodens tröskel ren.
Och vi låter henne göra det. Tystnaden blir kanske lite spänd när Pol Pot nämns i pressen igen. Men det går snart över.
Vi ler, ställer inga obekväma frågor och ger henne ett Sommarprogram om året.
Johan Hakelius på ledarsidan i SvD 97-08-??
Killing Fields' journalist dies
A Cambodian-born US journalist whose enslavement and escape from the Khmer Rouge became the subject of the famous film, The Killing Fields, has died at the age of 65.
BBC 30/3 2008
Birgitta Dahl i radio i november 1976 i samband med att hon avfärdar uppgifterna om Pol Pots folkmord som "lögn eller spekulation":
- Vi är medvetna om att det kan vara svårt att ha tid och resurser att ta emot utländska besökare när så många andra omedelbara problem måste lösas.
Källa: Sv D ledarsida 97-06-24
Citerat hos Lennart Stridsberg
Birgitta Dahl ångrar sig på DN Debatt 97-08-23
Mats Johansson i SvD om Birgitta Dahl
Förre talmannen Birgitta Dahl (s) var en av medlemmarna i en ”panel med framstående personer”, ledd av Brasiliens förre president Cardoso,
som sammankallats av FNs generalsekreterare Kofi Annan för att ta fram förslag till hur FNs kontakter med frivilligorganisationer kan stärkas.
Olof Palmes Internationella Centrum 2005-01-21
Olof Palme och Vietnamfrågan 1965-1983
I Claes Arvidssons “Olof Palme. Med verkligheten som fiende” (Timbro) är avsnittet om folkmordet i Kambodja genom sin ensidighet inkorrekt
det redogör inte för varför Birgitta Dahl och kommittén tog fel i fråga om vad som hände i Kambodja
- vilket hon för övrigt har bett om ursäkt för - och spär därmed på den spridda vanföreställningen, att hon - den socialdemokratiska riksdagsledamoten - skulle ha varit Pol Pot-anhängare.
Enn Kokk 19/4 2007
Claes Arvidssons “Olof Palme. Med verkligheten som fiende”
Längs vägen där kommunisternas stridsvagnar rullade in för 30 år sen står nu Pepsi Cola-automater och
en del av ekipagen i den stora paraden här i dag var sponsrade av företag som American Express och Visa.
Ekot 30/4 2005
P O Enquists berömda artikel 1975-05-15 om Kambodjas horhus
innehåller även den lika maffiga som pinsamma meningen:
"Ett otal ledarsidor utgjuter sitt raseri över den
kambodjanska befrielserörelsen som måhända alltför
häftigt låtit utrymma Phnom Penh."
P O Enquist Expressen 1975-05-15
Den 30 april 1975 föll Saigon. Den 17 april hade Pnohm Penh intagits av de röda khmererna." Pnohm Penh tömdes på sin befolkning som drevs ut ur staden i riktning mot Killing Fields, en av historiens största skändligheter.
En av dem som med glädje för att inte säga entusiasm hälsade kommunisternas seger i Kambodja var den svenske författaren P O Enquist. Måtte ingen, allraminst han själv, glömma vad han skrev i Expressen den 15 maj 1975:
- I åratal våldtog västerländsk imperialism ett asiatiskt land, dödade nästan en miljon människor, förvandlade en vacker kambodjansk kulturstad till ett ghetto, till ett horhus.
Men folket reste sig, gjorde sig fritt, kastade ut inkräktarna, fann att dess finna stad måste återställas. Då utrymde man huset, och började städa upp. Man började skura golv och väggar, eftersom inte människor skulle leva i förnedring här, utan i fred och med värdighet.
I väst flödar då krokodiltårar. Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg.
Dock lär oss detta att kampen inte är ett historiskt monument, ett livlöst minnesmärke; den pågår."
Enquist skriver om "monument" eftersom artikeln huvudsakligen handlade om östeuropeiska författares syn på kampen mot fascismen som slut 1945, när kampen mot fascismen enligt Enquist fortfarande pågick 1975. I detta hade Enquist rätt. Men han hade missuppfattat på vilken sida fascismen var.
PO Enquists uttalande om horhuset som måste städas i Kambodja torde vara välbekant. Men hans roman "Sekonden" (1971) är nästan mer parodiskt medlöpande i sin politiskt omedvetna DDR-dyrkan.
Bara ett par citat om Walter Ulbricht :"..en hygglig enkel grabb i spetsen för sitt folk"...
"Av världens stora politiker är U. säkert den mest fanatiskt idrottsälskande, försonar det inte nästan allt?"...
"U.satte sig däremot grundligt in i aviatikens nya framsteg. Han studerade många vetenskapliga verk"..."På något sätt känner jag samma svala, häftiga och oroade kärlek för honom som pappa". s.226-232 i PAN/Norstedt-utgåvan.
Stora delar av romanen handlar om skillnaden mellan fascisters och andra borgares förkastliga exploatering av idrotten i egna syften och socialismens oegennytiighet i detta och andra avseenden. Sådan gallimatias skrev alltså en av våra mest moderiktiga, "medvetna" författare i det som väl var (en av?) hans första verk efter att han fått Nordiska Rådets litteraturpris för den (likaså sakligt undermåliga) "dokumentärromanen" "Legionärerna" om baltutlämningen, ett verk tillkommet efter vallning och sedvanlig välbehandling av en av de mer kända KGB-agenterna i Riga.
Lennart Stridsberg på DN Debatt om Palme och Birgitta Dahl
Huvuddelen av resultaten är triviala.
Om Kim Salomons bok "En femtiotalsberättelse - Populärkulturens Kalla Krig i Folkhemssverige"
Peter Englund, 9/8 2007
Utgångspunkten för Kim Salomons bok är enkel och förnuftig: skall vi förstå det Kalla Kriget måste vi också ha en uppfattning om hur vanligt folk upplevde denna period. Och det som benämns Kalla Kriget erfors sällan direkt i ett land som Sverige, utan dess realiteter nådde oss för det mesta i förmedlad form, framför allt via media. Det är också den här mediebilden han undersöker, som den framtonar i tre populära tidskrifter från 50-talet: Året Runt, Se och Veckojournalen.
Nu låter det kanske inte som en bra idé att bygga upp en hel bok på referat av texter i tre veckotidningar, för att se vad där berättas om det Kalla kriget. Det är det inte heller. Åtminstone inte som det utförts här. Upplägget skulle mer passa en aningen lat doktorand än en välrenommerad forskare som Kim Salomon.
Vad fick 2,7 miljoner svenskar att skriva på ett upprop mot USA:s krigföring i Vietnam?
Det är lätt att förstå varför FNL-rörelsen tilltalade så många av det sena 60- och det tidiga 70-talets 15-25-åringar. Den var som klippt och skuren för en ung idealist. I grunden fanns en tydlig konflikt, mellan USA:s moraliska haveri och de indokinesiska folkens rätt till självständighet.
Peter Fröberg Idling, Författare till "Pol Pots leende", DN Kultur söndagen den 3 juni 2007</p>
Anmälan av boken Åke Kilander: "Vietnam var nära. En berättelse om FNLrörelsen och solidaritetsarbetet i Sverige 1965-1975"
Förlag: Leopard
FNL-rörelsen var partipolitiskt obunden, men en stor del av anhängarna hade vänstersympatier. Lundaprofessorn Kim Salomon försökte i sin bok "Rebeller i takt med tiden" visa att KFML, senare SKP, utövade ett inflytande på rörelsen. Det tillbakavisas av Kilander.
Men i praktiken tycktes USA vara synonymt med sina värsta illdåd, medan de kommunistiskt färgade gerillarörelsernas felgrepp ursäktades av deras visioner.
I dag kan gamla aktivister hänfört berätta om tiden med debatter utanför Konsum med Vietnambulletinen under armen, men avslutar ofta med en skamsen avbön för dåtidens dogmatiska tänkande. Olusten är förståelig, för bland dem de stödde gömde sig figurer som snart skulle ha blod upp över armbågarna. Kilander gör det dock enkelt för sig och väljer att avsluta sin bok med "segern 1975". Det hade varit intressant att se hur de många intervjuade aktivisterna i dag ser på vad som följde efter "segern". Den som ledde till två repressiva diktaturer som likt Kina antagit en slags brunröd nyans, samt till en av de mest blodbesudlade terrorstaterna i 1900-talets redan så blodbesudlade historia. Vad har det gjort med aktivisternas syn på sig egen hängivna kamp? Fanns det röster som varnade för en sådan utveckling och hur såg man i så fall på dem?
Och i en fotnot hittar jag en möjlig men hårresande förklaring till varför Kilander väljer att undvika en sådan självrannsakande diskussion. I den beskrivs röda khmerernas beslut att utrymma Kambodjas städer som "förnuftigt". Det är oerhört....
Detta "förnuftiga" beslut var inledningen på en politik som dödade kanske två miljoner människor på mindre än fyra år och som fått de överlevandes minnen av USA:s exempellösa terrorbombningar att förblekna.
Kilander är dock fast i sin välvilliga tolkning av dem som gjorde motstånd mot USA-imperialismen.
Och när Kilander återger en anekdot från 1967, där en polisman försynt påpekar att ett demonstrationsplakat med texten "Häng Johnson" är väl provokativt, och Sara Lidman mjukt replikerar: "Jag tycker absolut att president Johnson ska kokas levande i napalm" så antar jag att det ska vara lite kul, men jag kan inte känna annat än obehag.
När jag började skriva tyckte jag att det verkade vara en helt knasig ståndpunkt att stödja röda khmererna.
Framförallt efter att jag bott där och sett resultatet av politiken. Men ju mer man närmar sig ett historiskt skeende desto mer komplext blir det.
Jag insåg någonstans att om jag varit 25 år gammal 1975 hade jag förmodligen också stått på röda khmerernas sida.
Författaren till ”Pol Pots leende” Peter Fröberg Idling, intervjuad i Sydsvenskan 24/5 2006
Hur ser du egentligen på sjuttiotalsvänsterns skuld och ansvar nu?
– Jag saknar fortfarande tydlighet. Det är så ofta man försvarar kommunismen med att de ville väl. Det är obehagligt för välviljan som dödar är så mycket svårare att förhålla sig till än en hatideologi som nazismen.
– Jag frågade min mamma för några år sedan vad syftet var med min uppfostran, eftersom jag bara läste afrikanska barnsagor och den första sång jag lärde mig var Internationalen. Vad var syftet liksom?
Huvuddelen av resultaten är triviala.
Om Kim Salomons bok "En femtiotalsberättelse - Populärkulturens Kalla Krig i Folkhemssverige"
Peter Englund, 9/8 2007
Kim Salomon om boken ”Pol Pots leende”
Hon skriver på ett annat ställe:
Själv befann jag mig i FNL-rörelsens utkanter, men blev häpen när jag några decennier senare
under arbetet med min bok i arkiven läste om hur marxist-leninistiskt tankegods genomsyrade rörelsens ledarskikt.
Den ideologiska strategin utmejslades tydligt. Vietnamkriget skulle användas som en ögonöppnare för den svenska arbetarklassen som ansågs ha objektiva intressen av FNL:s seger i Vietnam. Kriget skulle fungera som en igångsättare för ideologisk skolning om kapitalistiskt förtryck och utsugning av arbetarklassen.
SvD 22 maj 2007
Kim Salomon, nyutnämnd historieprofessor i Lund, har i en ny bok skildrat tidsandan på 60- och 70-talen och FNL-rörelsens framväxt.
Läs mer här
och här
Kim Salomon: 1996 utnämndes jag till professor i internationell historia
Vi är i Stockholm och det är den 17 april 1975.
”USA fick smäll, därför firar vi i kväll” är parollen.
Phnom Penh har fallit och det är här det börjar.
Blir brutaliteten enklare att förstå nu, med tre decenniers distans?
Eller borde vidden av förbrytelserna ha varit uppenbara redan då, när de skedde?
I augusti 1978, medan mördandet pågick som värst, besökte en svensk delegation Kambodja. Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea hade fått en officiell inbjudan och skickade en delegation på fyra personer. De rapporterade entusiastiskt hem om framsteg och demokrati.
Det är i dag lätt att fördöma en sådan naivitet. Men Peter Fröberg Idling är inte ute efter att fördöma, han vill veta. Han vill förstå.
"Pol Pots leende" är en angelägen bok om solidaritetens svårigheter, om god vilja och tafatt hjälplöshet
David Karlsson, DN Kultur 21/3 2006
Vem kan vara mer lämplig än Fröberg att på DNs kultursida - fortfarande dominerad av 68:a-Vänstern -
anmäla boken
"Vietnam var nära - En berättelse om FNL-rörelsen och
solidaritetsarbetet i Sverige 1965-1975 (här rec ur SvD)
Rolf Englund
Kommentar av Rolf Englund:
Att den här debatten blir så konstig kan bara förklaras av att ingen riktigt vill acceptera faktum,
att det var fel att stödja Nordvietnam/FNL i deras krig för att införa kommunism.
Lessons From the Fall of Saigon
The Vietnam War provides few analogies for the Middle East, except as a demonstration of how so many in the West are willing to champion the cause of totalitarian states and movements that the U.S. opposes.
STEPHEN J. MORRIS Wall Street Journal, April 29, 2005
Thirty years after the fall of Saigon the received wisdom among large sections of Western academia and journalism is little changed.
The successive U.S. administrations that intervened in the Vietnam War are widely portrayed as foolish or immoral, while the activist opponents of the war are seen as wise and morally courageous.
This simple picture is transposed to the Iraq war by many of today's antiwar generation. Yet the widely held image of the two sides is a crude misrepresentation. The Vietnam War provides few analogies for the Middle East, except as a demonstration of how so many in the West are willing to champion the cause of totalitarian states and movements that the U.S. opposes.
American intervention in Indochina was part of the strategy of containment of totalitarian communism -- a patient strategy that realized a major victory in Europe with the collapse of the Soviet empire from 1989 to 1991. After Mao Zedong conquered China, and North Korea invaded the South in 1950, then President Harry Truman began a deep commitment, pursued by four subsequent U.S. presidents, to prevent Communist takeovers in Southeast Asia.
Inflamed with a hatred of American foreign policy, and a romantic infatuation with America's communist enemy, young activists like John Kerry spoke of systematic atrocities being conducted everywhere by U.S. forces, actress Jane Fonda warned of U.S. bombing North Vietnamese dikes to drown hundreds of thousands of civilians, while New York Congresswoman Bella Abzug spoke of hundreds of thousands of political prisoners in South Vietnam.
Many, like Sen. George McGovern, believed that the South Vietnamese government was the enemy of peace, while the North Vietnamese were merely victimized advocates of peace. Legislation to cut back U.S. aid to South Vietnam soon followed. This took place in a time of world-wide inflation, which meant that the South Vietnamese army that had repelled the Soviet supplied North Vietnamese army in 1972, was in need of more aid not less. But after the massive U.S. aid cutbacks of 1974, the South Vietnamese military could not defend its territory. Defeat in 1975 was thereby ensured.
The first Arab Human Development Report
Despite the presence of significant human capital in the region, AHDR 2003 concludes that disabling constraints hamper the acquisition, diffusion and production of knowledge in Arab societies. This human capital, under more promising conditions, could offer a substantial base for an Arab knowledge renaissance.
The Report affirms that knowledge can help the region to expand the scope of human freedoms, enhance the capacity to guarantee those freedoms through good governance and achieve the higher moral human goals of justice and human dignity. It also underlines the importance of knowledge to Arab countries as a powerful driver of economic growth through higher productivity.
Its closing section puts forward a strategic vision for creating knowledge societies in the Arab world based on five pillars: Guaranteeing key freedoms; Disseminating quality education; Embedding science; Shifting towards knowledge based production; and Developing an enlightened Arab knowledge model.
AHDR 2003 makes it clear that, in the Arab civilization, the pursuit of knowledge is prompted by religion, culture, history and the human will to achieve success. Obstructions to this quest are the defective structures created by human beings - social, economic and above all political. Arabs must remove or reform these structures in order to take the place they deserve in the world of knowledge at the beginning of the knowledge millennium."
Full text read and click on Press kit
AHDR 2003 Building a Knowledge Society
Per Ahlmarks bok: Det är demokratin, dumbom!