Home - Index - News - Krisen 1992 - EMU - Economics - Cataclysm - Wall Street Bubbles
US Dollar - Subprime - Houseprices

"Ingen i ansvarig ställning ville lyssna
- det traditionella mönstret vid finansiella kriser"

Hur kunde det gå så snett?
Varför varnade inte ekonomerna för finanskrisen?
Lars Jonung, Kolumn DNs ledarsida 29/1 2009

I stort sett alla forskare spårade krisens rötter till en alltför expansiv penning- och finanspolitik kombinerad med en otillräcklig finansiell reglering och en kultur av överdrivet risktagande och kortsiktighet inom finanssektorn. Resultatet blev en finansiell bubbla - av samma natur som den som pumpades upp i Sverige i slutet av 1980-talet och i Asien och Latinamerika under 1990-talet.

Nationalekonomiska riskanalytiker som varnade för en kommande katastrof avskedades och ersattes med optimistiska marknadsförare som direkt medverkade till högre vinster och fetare bonus.

Beträffande vägen ut ur krisen var den allmänna uppfattningen, såväl bland liberaler som konservativa, att finanspolitiska stimulanser är nödvändiga, ju snabbare desto bättre. Detta är en skarp omsvängning från gårdagens pessimism om finanspolitikens potential till dagens hopp om finanspolitiken som räddaren i nöden.

Flera ekonomer betonade att den kris som USA befinner sig i är finansiell - knuten till kreditsystemet. Den kan inte lösas med traditionell finanspolitik som sänkta skatter och högre offentliga utgifter för broar och vägar utan bara genom att kreditsystemet repareras - och det så snabbt som möjligt. Först när bankernas långivning åter fungerar kan nedgången stoppas och återhämtningen påbörjas. Det är mot kreditväsendet som åtgärderna ska riktas.

Problemet är att kostnaden för att få ordning på den amerikanska finanssektorn, att återkapitalisera "Wall Street", är många gånger större än något åtgärdspaket som hittills diskuterats i kongressen. USA har mycket att vinna på en "bad bank"-lösning liknande den svenska på 1990-talet där bankernas dåliga lån togs över av staten. Men kan Obama verkligen gå ut till det amerikanska folket och begära mångmiljardbelopp åt samma banker som precis fört USA in i dagens finansiella sammanbrott?

Hur kunde det gå så snett? Varför varnade inte ekonomerna för finanskrisen? Vilket ansvar har universiteten för utbildningen av den armé av högt betalda finansiella ekonomer på Wall Street som konstruerat de avancerade kontrakt som bidragit till den pågående härdsmältan?

I går betraktades ju derivaten och värdepapperiseringen som tecken på en sofistikerad finansiell sektor. I dag framstår dessa uppfinningar som byggstenar i ett gigantiskt korthus.

En försvarslinje var att peka på att välkända nationalekonomer faktiskt hade slagit larm.
Det främsta namnet är Robert Shiller, professor vid Yale, som långt före krisen publicerade korrekta analyser av vad som skulle komma.
Paul Krugman vid Princeton, förra årets Nobelpristagare, tillhör också denna skara.

Trots deras och andras röster ville ingen i ansvarig ställning lyssna - det traditionella mönstret vid finansiella kriser.

Full text

Det fanns också åtminstone en som varnade internt.
Bengt Dennis skrev därom i sin bok bok 500 % (Bokförlaget DN 1998):

"En ständig källa till oro både i finansdepartementet och Riksbanken var dock statsministerns ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, som under hösten förespråkade att gällande kronkurs skulle överges."

På något förunderligt sätt har har /Jonung/ ända till nu kommit undan den sjävklara frågan:
"När sade Lars Jonung vad till Carl Bildt och Anne Wibble?"
Rolf Englund 2006-01-18

Lån i utländsk valuta 110 miljarder hittills i år!

Under perioden januari-oktober har svenska banker lämnat lån i utländsk valuta på sammanlagt, netto, 110.1 miljarder kr.

Totalt uppgår lånen i utländsk valuta, lånestocken, till 292 miljarder.
Det är mer än dubbelt så mycket som Sveriges samtliga sparbanker har lyckats låna ut i svenska kronor sedan starten vid mitten av 1800-talet

Det är också mer än vad Sveriges samtliga affärsbanker har lämnat i lån i svenska kronor.

Rolf Englund i Nyhetsbrevet Credit (Timbro) Nr 21, 1989