Löntagarfonder

Palme och fonderna

Palme i Almedalen

Fordismens kris och löntagarfonder

Löntagarfonder i Olof Palmes arkiv



News Home









































Home - Index - News - Krisen 1992 - EMU - Cataclysm - Wall Street Bubbles - Huspriser
Dollarn - Biggles - HSB - Löntagarfonder - Skuldkrisen - webtips - Links - Contact


Palme - Vad åstadkom han?

Olof Palme var länge Sveriges politiska centralgestalt och verkade i en tid av konflikter kring löntagarfonder, kärnkraft och ubåtskränkningar. Med sin revolutionära reformism bidrog han till att göra Sverige till ett annat land.
Palme symboliserar ett skymningsläge i svensk politik. Vad åstadkom han? Vilket är hans politiska arv?
I boken Olof Palme – med verkligheten som fiende söker journalisten och författaren Claes Arvidsson svaren på dessa och många andra frågor.

Om boken hos Timbro


Författaren har lagt ned stor möda på sitt verk.
Litteraturförteckningen upptar 24 tättryckta sidor. Han tar upp i stort sett alla tidens viktigare politiska frågor, sätter in dem i ett sammanhang och drar slutsatser om Olof Palmes person och politik.
Guvnor Hildén Upsala Nya Tidning 24/1 2007

Han stödde också det gamla sovjetiska förslaget om en kärnvapenfri zon i Europa, så utformat att det framför allt innebär att Nato skulle dra tillbaka sina missiler. Att Sovjet placerat ut sina SS20-raketer kritiserade han inte.

Ekonomisk politik var uppenbarligen inte ett område som Olof Palme prioriterade. Ofta lät han sina finansministrar sköta saken. Men då och då hoppade han in, t ex genom att stötta förslaget om löntagarfonder trots att han egentligen var emot


Barbro Hedvall om Claes Arvidssons bok:
Den stora löntagarfondsstriden som pågick i ett årtionde... Hur mycket Olof Palme drev på denna radikalisering och hur mycket han drevs med av den kommer säkert att bli föremål för flera avhandlingar. Det är den sorts frågor som aldrig får några definitiva svar.
Källmaterialet är dessutom dubiöst: lösryckta citat, ofta nog ur Thage G Petersons memoar – en skrift som har blott ett syfte: att visa hur mycket Thage G betydde och vem som egentligen räddade Palme och Sverige.

SvD 24/1 2007

Barbro Hedvall


Claes Arvidssons “Olof Palme. Med verkligheten som fiende” redogör inte för varför Birgitta Dahl och kommittén tog fel i fråga om vad som hände i Kambodja
Enn Kokk 19/4 2007


"Revolutionär reformism"; kännetecknade Palmes politiska gärning.
Han var en visionär realpolitiker som nådde sin gräns vid löntagarfonderna.

Göran Greider DN 23/1 2007

En bra bit in i boken känns det som om Arvidsson vill lämna Palme­demoniseringen bakom sig och skriva nytt. Därför blir jag mäkta förvånad över vad som sedan kommer - nämligen något som måste liknas vid ett försök att vetenskapliggöra denna demonisering.

Full text


Till en början brydde sig varken LO eller Olof Palme om vad Meidner sysslade med. Genombrottet kom på LO-kongressen i juni 1976. Delegaterna inte bara applåderade och sa ja. De reste sig spontant och sjöng Internationalen. Jag har aldrig upplevt en sådan stämning. Det liknade ett väckelsemöte.
Lena Askling, Aftonbladet

Kommentar av Rolf Englund:
Det kan ha hänt fler gånger. Min minnesbild var denna:
När man på den socialdemokratiska partikongressen våren 1982 efter många års debatt hade tagit sitt beslut om fonderna och klubban fallit tog känslorna överhanden hos kongressombuden. De reste sig, höll varandras händer upplyfta och sjöng unisont Internationalen.
Det var en gripande stund.


En av Claes Arvidssons teser är att “Palme bidrog till att göra Kuba rumsrent” (sidan 352). I ett senare avsnitt (sidan 456), som också det handlar om
Palmes besök på Kuba 1975, skriver han: “Vid sitt besök på Kuba 1975 deltog Palme i ett massmöte i Santiago de Cuba.
Den svenske statsministern talade till massorna och sade:
Vi vill lägga beslutanderätten över produktionen och dess fördelning i hela folkets händer och frigöra medborgarna från beroende av varje slags medborgargrupper utanför dess kontroll (Applåder).
Ja, herregud vad revolutionärt! Det Olof Palme sa till massorna i Santiago de Cuba var nästan ordagrant ett citat ur 1975 års partiprogram, i sin tur hämtat ordagrant från Tage Erlanders partiprogram från 1960, i sin tur hämtat från det partiprogram Ernst Wigforss skrev 1944!

- Jag vet, för det var jag som skrev inledningen till 1975 års partiprogram, skriver Enn Kokk

Ända från tidigt sjuttiotal och, nästan, fram till 2001 års partiprogram har jag varit huvudsekreterare i socialdemokraternas programkommission; två partiprogram - de från 1975 (under Olof Palme) och 1990 (under Ingvar Carlsson) - har jag haft möjlighet att sätta min prägel på
Enn Kokk

Den urgamla formuleringen i det socialdemokratiska partiprogrammet - "Socialdemokratin vill så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer"... fanns kvar ännu i det som antogs efter Murens fall på partiets 31:a kongress år 1990.
Göran Persson kommer att gå till den ideologiska historien som den partiledare som på partikongressen år 2001 strök detta mål om socialismen ur partiprogammet.
Rolf Englund för radions OBS 8/5 2005 (refuserat)

Den gamla klassiska formuleringen kan nu läsas på Arbetarrörelsens Arkiv (www.arbarkiv.nu.)
Reviderat förslag till nytt partiprogram : Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis 26:e kongress 1975


LO-styrelsen 1975:
Jämställdhet mellan arbete och kapital kan inte vara slutmålet för den ekonomiska demokratin.
Det skulle innebära att ett fåtal kapitalägare gavs samma rätt till inflytande som miljoner löntagare, och att kapital och arbete betraktas som jämbördiga produktionsfaktorer. Fackföreningsrörelsen avvisar en sådan syn.


De svarta åren
Minnen från andra sidan,
bok av Mats Johansson


Början på sidan - Top of page