Finanskrisen |
Home - Index -
News - Kronkursförsvaret 1992 - EMU - Cataclysm -
Wall Street Bubbles - Huspriser
Anders BorgUnder åtta år var Anders Borg finansminister i Sverige. – Det krävs en bred politisk uppgörelse och då måste man hantera frågor som är besvärliga för båda sidor. - Den stora risken var att Grekland skulle utlösa en kris i italienska, franska och tyska banker. Drömmer jag? Det är våren 2005 och jag läser en intervju med Anders Borg, hjärnan bakom moderatledaren Fredrik Reinfeldts politik. Stycket som jag läser om och om igen handlar om 90-talet och det han säger gör mig stum. Så här står det:
Anders Borg, SvD 21 januari 2014: En snabb minskning av hushållens skulder skulle slå hårt mot konsumtionen och är inte önskvärd.
Budgetbalans är inte det yttersta tecknet på ett lands välmående.
Har Borg knäckt den keynesianska koden? Anders Borgs motivering för den försiktiga budgeten är den internationella osäkerheten och de risker som en konjunkturavmattning innebär. Eftersom Moderaterna investerat allt i imagen av ekonomiskt ansvarstagande sätter Reinfeldt och Borg stopp. Ekonomer oroar sig till och med för att Anders Borg bromsar i uppförsbacke. Att OECD:s chefsekonom i våras kallade den svenska ekonomin lika stark som Pippi Långstrump har invaggat många i en falsk trygghet. Full textVarför bromsa i uppförsbacken? Finanspolitiska rådet avgående ordordförande Lars Calmfors säger att han känner oro för att regeringen drar ner på reformambitionerna så mycket att politiken får en åtstramande effekt. Konjunkturinstitutet anser att ekonomin borde stimuleras nu när konjunkturen vänder neråt. "Försiktig folkförförare" Bostadspriserna är en av de mer allvarliga riskerna mot svensk ekonomi i ett medelfristigt perspektiv. Tack vare regeringens framgångsrika hantering av finanskrisen har Sverige inte drabbats av de underskott som nu plågar så många europeiska länder. Det är sant att Anders Borg har prioriterat ordning och reda i den offentliga ekonomin. Men det har han inte varit ensam om. Samma sak kan även sägas om finansministrarna i Irland och Spanien, länder som till alldeles nyligen fick ett gott betyg för sin ekonomiska skötsel och hade föga gemensamt med exempelvis Grekland. Men det hjälpte inte när krisen bröt ut. På kort tid rubbades balansen i statsfinanserna och överskotten övergick i rekordunderskott. Samma mönster upplevde vi i Sverige under vår egen finansoreda på 90-talet. Fram till själva krisen rådde det plus i statens finanser. Det är välkommet att Sveriges finansminister tar del av forskning och
försöker utforma sina förslag utifrån beprövad erfarenhet. Men... även om Anders Borg skulle ha rätt i sak är hans inställning märklig. DN-ledare 19/11 2006 Henrik Berggren, DN: Anders Borg höll stor show igår morse. Samtidigt som det svenska skattetrycket går ned kraftigt och börjar närma sig EU-snittet, har Borg etablerat de borgerliga som mer trovärdiga i ekonomiska frågor än de rödgröna. Det var inte politikern Borg som framträdde utan den rutinerade och till synes neutrala chefsekonomen. Åhörarna fick en kondenserad makroekonomisk exposé över utvecklingen i Sverige och världen. Flera av de referenser som gjordes var svåra att förstå för den som saknade förkunskaper i nationalekonomi, vilket en förtjust Borg inte gjorde någon hemlighet av. När så tio minuter återstod tog finansministern av sig kavajen och började dra inrikespolitiska slutsatser. Plötsligt talade politikern Borg iklädd svart t-tröja, svarta jeans och oputsade skor. Retoriken blev då enkel och tydlig: Sverige har klarat sig mycket bättre än alla andra länder i finanskrisens tidevarv. Utan jobbskatteavdraget och uppstramningen av de allmänna försäkringarna hade sysselsättningen varit mycket lägre. På måndagens seminarium lyfte Kevin Daly från Goldman Sachs fram en tänkvärd alternativförklaring. Kevin Daly som är makroekonom på finansjätten Goldman Sachs, och som nu besöker Almedalen, håller med om att den svenska ekonomin ser stark ut. Fastighetsskatten Överskottsmålet ska upprätthållas - Vi har vunnit svenska folkets stöd för att se till att jobben blir fler. For Europeans of all political persuasions it is clear that redefining a new and more creative relationship between the State and the private sector is the main challenge of the post-crisis period
Anders Borg, the brilliant Swedish Finance Minister, focused with laser-like precision on the crucial roles of government in Why America will need some elements of a welfare state Ekdal har emellertid nog kommit på något när han skriver: Fredrik Reinfeldt har nästan samma goda utgångsläge som Blair.
Som regeringschef tar han över ett land med hög ekonomisk tillväxt och goda statsfinanser. Om inget helt oförutsett inträffar borde chanserna till omval vara utomordentligt goda. Ännu en parallell med Tony Blair kan konstateras. Det gällde att snabbt ta kommandot i ett demoraliserat parti och utnyttja möjligheten till förändringar. En process som bara kunde dras i gång av ett fåtal betrodda och under betydande sekretess Moderatledaren har konsekvent hållit fast vid den plan som han och en liten grupp nära medarbetare utformade för tre år sedan och som blev utgångspunkten för de nya moderaterna. Kalla den en motreaktion. Mot nyliberalism, mot avregleringar, mot stora skattesänkningar, mot konfrontation med facket, mot systemskiften. För den svenska modellen. Nästan prick en månad före valet är utgångsläget minst sagt uppmuntrande för Fredrik Reinfeldt. Men nu gäller det. Står han rycken i avgörandets stund? Men förändringarna som under de senaste åren kommit slag i slag bottnar inte bara i insikten om att moderaterna behövde förändras för att åter bli stora och relevanta. De beror framför allt på en djup och mångårig känsla hos Fredrik Reinfeldt att partiet befunnit sig ur fas med väljarnas grundläggande värderingar. Och då talar vi inte bara om de fyra åren med Bo Lundgren, utan en tidsperiod som sträcker sig bakåt till det tidiga 1990-talet. Reinfeldt kom tidigt att misstro Bildterans liberala och systemteoretiska perspektiv. Fredrik Reinfeldt (m) i radions P1: Han nämnde där att man som en delfinansiering av slopandet av fastighetsskatten eventuellt kunde försämra ränteavdragen. Det är naturligtvis en hederlig och principiellt riktig inställning. Men när gav Reinfeldt senast prov på att han vill resonera på ett sådant plan? Varför skall småhusägarna egentligen själva betala slopandet av fastighetsskatten om den i sig är orimlig? Ligger det inte något osunt i en partikultur där kritik betraktas som förräderi? De är alla föredettingar. Väl avgångna är socialdemokrater ofta vältaliga och uppriktiga i sin kritik mot partiet, men så länge de för sin försörjning och karriär är beroende av det förblir de ja-sägare. Anders Borg: de flesta ekonomer tror att USA:s ekonomi kommer att mjuklanda, Finansminister Anders Borg sade till de svenska journalisterna på plats - Jag kommer att säga att vi prioriterar sysselsättningen och att det ska löna sig att arbeta, sade Sveriges nye finansminister Anders Borg på tisdagen, på väg in till sitt första möte sedan tillträdet med kollegorna på EU:s finansministermöte i Luxemburg. Om Anders Borg hos nejtillemu.com I dag konstaterar han, finns inte en ekonom som skulle förorda ett sid. 154-155 Det finns delar i politiken och den politiska analysen åren 1991-1994 som moderaternas chefsekonom i dag ångrar. Han hävdar att mycket i analysen av svenskt 80- och 90-tal i allt väsentligt var riktigt, men moderaterna drog ut konsekvenserna för långt. - I dag skulle jag vilja säga att vi hade mer skuld än vad jag då uppfattade. Ett problem var att vi gick in i regering utan att förstå hur djup krisen var. Men man hade också en ideologiserad ekonomisk politik. Man trodde att bara för att man avskaffade löntagarfonderna och sänkte några symboliska företagsskatter då skulle "the animal spirit" komma tillbaka till företagen... Man måste ha en ideologisk syn på världen för att kunna säga något sådant. För det är helt orealistiskt. Här har du en skuldkris. Vi driver ner tillgångspriserna snabbare. Bidrar till att urholka den inhemska efterfrågan och bedriver ett kronförsvar. ... - Om man går igenom en sådan här process där man först, som jag, trodde väldigt starkt på kronförsvaret och det sedan inte visar sig fungera, utan förmodligen är en bidragande orsak till krisen, så är det klart att man får en ödmjuk inställning till formandet av ekonomisk politik. Att göra något i närheten av det Svenskt Näringsliv talar om är ju helt ansvarslöst. Drömmer jag? Det är våren 2005 och jag läser en intervju med Anders Borg, hjärnan bakom moderatledaren Fredrik Reinfeldts politik. Stycket som jag läser om och om igen handlar om 90-talet och det han säger gör mig stum. Så här står det:
"Alla" var inte för kronkursförsvaret. Ligger det inte något osunt i en partikultur där kritik betraktas som förräderi? De är alla föredettingar. Väl avgångna är socialdemokrater ofta vältaliga och uppriktiga i sin kritik mot partiet, Verkligheten tvingar alla partier att anpassa sig. Om Fredrik Reinfeldts politik och karriär har Mats Wiklund skrivit Reinfeldts hållning vilar uppenbarligen på en djupt och länge känd reservation inför de krav på ett nyliberalt systemskifte som Bildtgenerationen på sin tid drev. Hans grundtanke är i stället att all politik måste utgå från den enskildes faktiska situation och problem. Moderaterna måste representera ansvar och trygghet, i stället för radikala och svåröverskådliga förändringar, deras politik måste hänga samman ekonomiskt och organisatoriskt och inte främst appellera till ideologiska visioner. Partiets ekonomiske expert Anders Borg uttrycker det så att det handlar om "att vinna väljarnas stöd för en politik som kan genomföras på riktigt". Det är med andra ord inte Reinfeldt som utgör undantaget i moderaternas moderna historia utan Carl Bildt och Bo Lundgren. Kanske var Bildt för moderaterna vad Palme en gång var för socialdemokraterna. Visionären, internationalisten och de stora linjernas mästare. Den som fångade och formulerade tidsandan, övertygad om att ha historien på sin sida, men som snabbt glömdes när tidsandan skiftade. Vem refererar i dag till Bildt inom moderaterna eller till Palme inom socialdemokratin? Carl Bildt och kronkursförsvaret En skärskådning av det svenska partisystemet blottar nya skiljelinjer och underliggande, latenta partier. Tommy Möller: Och jag tror att en del av socialdemokratin skulle kunna samarbeta med stora delar av borgerligheten, inte minst moderaterna. Traditionellt har dessa partiers företrädare ganska lätt att samarbeta i utskotten. Båda partierna betraktar sig som statsbärande och är det också. Detta p omfattar inte alla medlemmar i respektive parti. Poängen med att tala om ett latent parti här är antagandet att pragmatikerna inom s och m har mer gemensamt med varandra än med de mer ideologiska falangerna inom de egna partierna, det vill säga nyliberalerna och den socialdemokratiska vänstern. Medlemmarna i p accepterar marknadsekonomin och de grundläggande ramar som globaliseringen skapar för politiken. Detta skiljer dem från vänsterfalangen inom s som fortfarande anser att man i ekonomisk politik kan gå en egen väg, och som är skeptisk till marknads-ekonomin. Men p skiljer sig också från nyliberalerna i det att de menar att man även i en globaliserad värld kan behålla åtskilligt av det svenska samhällets egenart, inklusive dess sociala modell i en uppdaterad form. Moderaternas tidigare budgetalternativ medförde
orättvisa skattesänkningar och försvagade statsfinanser. Skattesänkningar utlovas till de lägst avlönade. Statsfinanserna skall stärkas bland annat genom att ersättningen sänks för arbetslösa - till 70 procent - och förtidspensionärer. Det skriver partiledaren Fredrik Reinfeldt, ekonomiske talesmannen Mikael Odenberg och chefsekonomen Anders Borg. Full text |